Tillbaka
Finns hela sommaren
Trollsländornas utvecklingsstadier och aktiviteten hos de vuxna styrs av temperaturen. De tidigaste arterna dyker upp då den första försommarvärmen sätter in. En av de första arterna är den fyrfläckadeˇ trollsländan som flyger allmänt i solskenet längs sjö- och havsstränder. Det är en relativt robust byggd slända med kraftig kropp och mörka fläckar på vingarna. Har man tur kan man få se en nykläckt ännu helt grön och mjuk fyrfläckad trollslända kravla upp på ett grässtrå på strandängen. Sländan sitter stilla tills vingarna styvnat och hela insekten fått sin slutliga färg. Sedan bär det av upp i luften över försommargröna stränder. På grässtrået sitter den tomma larvhuden kvar som en konkret påminnelse om att livet går vidare även i insekternas värld.
Senare i juni uppenbarar sig allt fler nya arter av trollsländor. Nu är de små flicksländorna ofta talrika. Med en kropp så lång och tunn att man tror att den skall brista vid minsta beröring och med genomskinliga flortunna vingar vimlar flicksländorna omkring över strandens buskar och örter. Tittar man närmare på en sittande flickslända ser man att kroppen är överraskande grann; hos de flesta arter är den randig i himmelsblått och svart.
Ännu grannare är flicksländornas nära släktingar, jungfrusländorna. Hela sländan skimrar i mörkblått då den flyger över bäcken eller ån där den levt som larv. Jungfrusländehanarna inmutar egna revir längs vattendraget och försvarar det aggressivt mot inkräktande hanar.
Senare på sommaren är det ofta de stora mosaiktrollsländorna av släktet Aeshna som fångar ens uppmärksamhet. De flyger inte bara på dagen i solsken utan man ser dem ofta jaga myggor och andra insekter i skymningen. De kan också vara aktiva under varma nätter. Mosaiktrollsländorna har fått sitt namn av bakkroppens mosaikartade mönster. De flesta arter är kontrastrikt färgade i svart, klarblått eller grönt.
Under sensommaren är de relativt små ängstrollsländorna av släktet Sympetrum i farten i stora mängder. Ofta förekommer de på torra marker relativt långt från närmaste vatten. De flesta ängstrollsländor har en grant röd eller gul bakkropp.
Trollsländeåret lider mot sitt slut under senare delen av september då nattfrosten slår till. Under brittsommardagar i oktober kan man ännu få se någon enstaka mosaik- eller ängstrollslända, men sedan är det slut. Övervintrande ägg eller larver ser dock till att vi igen nästa sommar får njuta av trollsländornas dans över stränder och ängar.
Rovdjur i vattnet och i luften
Trollsländorna lever största delen av sitt liv i vatten. Genast efter parningen lägger honorna sina ägg på vattenväxter eller direkt i vattnet. Ur äggen kläcks larver som kryper omkring på bottnen eller lurar på byten i undervattensvegetationen. Trollsländelarven är ett rovdjur som skickligt fångar småkryp i vattnet genom att slänga ut sin ”fångstmask” mot bytet. Fångstmasken är en förlängning av underläppen och försedd med vassa krokar som bytet hålls fast med.
Också de vuxna trollsländorna är rovdjur. De större arterna både fångar och äter ofta sitt byte i luften. Med hjälp av de stora facettögonen kan de upptäcka sitt byte på upp till 20 meters avstånd. Då de dessutom är suveräna luftakrobater som kan stå stilla i luften, accelerera blixtsnabbt och stanna tvärt, så förstår man att bytesdjuren inte har stor chans att hinna undan. Det är allt från små myggor och flugor till medelstora fjärilar som löper risk att sluta sina dagar som trollsländeföda.
Skydda livsmiljöer
Liksom så många andra organismer som är bundna till mindre vatten och sumpmarker har trollsländorna lidit av att torrläggningar, utbyggnad och vattenföroreningar förstört deras livsmiljöer. Flera av våra inhemska arter har försvunnit helt från platser där de tidigare förekom talrikt. Ett exempel är dvärgflicksländan Nehalennia speciosa, som på 1930-talet förekom allmänt vid Täktomträsk på Hangö udd. Då träsket torrlades försvann sländan och har sedan dess varit ytterst sällsynt i hela landet. Under de senaste tre somrarna har arten dock påträffats i Ekenästrakten och lever alltså troligen kvar här.
I Finland klassas för närvarande fyra trollsländearter som hotade och ytterligare fyra är fridlysta enligt naturvårdslagen. Att enbart rödlista eller fridysa arterna räcker ändå inte till för att förbättra deras situation. Betydligt större är framgången om man kan skydda deras livsmiljöer. Då gynnas också i många fall en hel rad andra känsliga våtmarksarter.
3/2005: Med sommaren kommer trollsländorna
01.06.2005
av Magnus Östman En dag i maj dyker årets första trollslända upp, som ett tecken på att sommaren står inför dörren. Med snabbt vibrerande glänsande vingar står den stilla i luften och låter sig beundras på nära håll innan den plötsligt är försvunnen på jakt efter ett byte eller en artfrände av motsatt kön att para sig med. Ofta dyker den snart upp igen på samma plats, trollsländehanarna är nämligen trogna sitt revir och försvarar det ihärdigt mot inkräktare av samma art.
 |
| Den fyrfläckade trollsländan (Libellula quadrimaculata) är en vanlig art på försommargröna sjö- och havsstränder. (Foto: Johan Andersson) |
Trollsländornas utvecklingsstadier och aktiviteten hos de vuxna styrs av temperaturen. De tidigaste arterna dyker upp då den första försommarvärmen sätter in. En av de första arterna är den fyrfläckadeˇ trollsländan som flyger allmänt i solskenet längs sjö- och havsstränder. Det är en relativt robust byggd slända med kraftig kropp och mörka fläckar på vingarna. Har man tur kan man få se en nykläckt ännu helt grön och mjuk fyrfläckad trollslända kravla upp på ett grässtrå på strandängen. Sländan sitter stilla tills vingarna styvnat och hela insekten fått sin slutliga färg. Sedan bär det av upp i luften över försommargröna stränder. På grässtrået sitter den tomma larvhuden kvar som en konkret påminnelse om att livet går vidare även i insekternas värld.
Senare i juni uppenbarar sig allt fler nya arter av trollsländor. Nu är de små flicksländorna ofta talrika. Med en kropp så lång och tunn att man tror att den skall brista vid minsta beröring och med genomskinliga flortunna vingar vimlar flicksländorna omkring över strandens buskar och örter. Tittar man närmare på en sittande flickslända ser man att kroppen är överraskande grann; hos de flesta arter är den randig i himmelsblått och svart.
 |
| Den blåbandade jungrusländan (Calopteryx splendens) lever främst i och vid rinnande vatten. (Foto: Johan Andersson) |
Senare på sommaren är det ofta de stora mosaiktrollsländorna av släktet Aeshna som fångar ens uppmärksamhet. De flyger inte bara på dagen i solsken utan man ser dem ofta jaga myggor och andra insekter i skymningen. De kan också vara aktiva under varma nätter. Mosaiktrollsländorna har fått sitt namn av bakkroppens mosaikartade mönster. De flesta arter är kontrastrikt färgade i svart, klarblått eller grönt.
Under sensommaren är de relativt små ängstrollsländorna av släktet Sympetrum i farten i stora mängder. Ofta förekommer de på torra marker relativt långt från närmaste vatten. De flesta ängstrollsländor har en grant röd eller gul bakkropp.
Trollsländeåret lider mot sitt slut under senare delen av september då nattfrosten slår till. Under brittsommardagar i oktober kan man ännu få se någon enstaka mosaik- eller ängstrollslända, men sedan är det slut. Övervintrande ägg eller larver ser dock till att vi igen nästa sommar får njuta av trollsländornas dans över stränder och ängar.
Rovdjur i vattnet och i luften
Trollsländorna lever största delen av sitt liv i vatten. Genast efter parningen lägger honorna sina ägg på vattenväxter eller direkt i vattnet. Ur äggen kläcks larver som kryper omkring på bottnen eller lurar på byten i undervattensvegetationen. Trollsländelarven är ett rovdjur som skickligt fångar småkryp i vattnet genom att slänga ut sin ”fångstmask” mot bytet. Fångstmasken är en förlängning av underläppen och försedd med vassa krokar som bytet hålls fast med.
Också de vuxna trollsländorna är rovdjur. De större arterna både fångar och äter ofta sitt byte i luften. Med hjälp av de stora facettögonen kan de upptäcka sitt byte på upp till 20 meters avstånd. Då de dessutom är suveräna luftakrobater som kan stå stilla i luften, accelerera blixtsnabbt och stanna tvärt, så förstår man att bytesdjuren inte har stor chans att hinna undan. Det är allt från små myggor och flugor till medelstora fjärilar som löper risk att sluta sina dagar som trollsländeföda.
Skydda livsmiljöer
Liksom så många andra organismer som är bundna till mindre vatten och sumpmarker har trollsländorna lidit av att torrläggningar, utbyggnad och vattenföroreningar förstört deras livsmiljöer. Flera av våra inhemska arter har försvunnit helt från platser där de tidigare förekom talrikt. Ett exempel är dvärgflicksländan Nehalennia speciosa, som på 1930-talet förekom allmänt vid Täktomträsk på Hangö udd. Då träsket torrlades försvann sländan och har sedan dess varit ytterst sällsynt i hela landet. Under de senaste tre somrarna har arten dock påträffats i Ekenästrakten och lever alltså troligen kvar här.
I Finland klassas för närvarande fyra trollsländearter som hotade och ytterligare fyra är fridlysta enligt naturvårdslagen. Att enbart rödlista eller fridysa arterna räcker ändå inte till för att förbättra deras situation. Betydligt större är framgången om man kan skydda deras livsmiljöer. Då gynnas också i många fall en hel rad andra känsliga våtmarksarter.
| Över 50 arter Totalt har 54 arter av trollsländor påträffats i Finland. Men liksom är fallet bland flera andra insektgrupper tenderar också trollsländorna att sprida sig norrut om klimatet blir varmare. Under de senaste åren har två nya sydliga arter påträffats i vårt land och vi kan antagligen förvänta oss fler i framtiden om klimatuppvärmningen fortsätter. |
