Tillbaka
De flesta människor upplever fladdermöss som något obehagligt. Den här uppfattningen förstärks av att fladdermöss i serier och filmer fungerar som symboler för det mörka, mystiska, spännande och farliga. Kombinera detta med att det sällan förekommer faktamässigt korrekt och positiv information om dem och resultatet är en uppfattning om att fladdermöss är något man inte vill ha att göra med.
Många av oss kommer i kontakt med fladdermöss för att de bestämt sig för att dela hus med oss, de bor bokstavligen i våra knutar. Då uppstår lätt en intressekonflikt, en ojämn kamp där människan ofta utgår som segrare och fladdermössen får se sig vräkta eller utrotade.
Flyttat till hus från skogen
Fladdermössens naturliga boplatser är trånga håligheter, främst i träd. Ett gammalt hackspettsbo där träet börjat murkna i ”taket” så att det uppstår en hålighet från hålet uppåt är ett typiskt naturligt boställe. Stora gamla träd kan ha en mängd olika skrymslen i form av olika typer av håligheter, sprickor eller lossnande bark. Alla gömställen där fladdermössen kan krypa in, gärna uppåt, och är så trånga att fiender, till exempel mårddjur, inte kan komma åt dem, är bra. I dagens läge har dock dylika gamla träd blivit en raritet.
Då det moderna skogsbruket dragit fram över de flesta av våra skogar, har tillgången på naturliga boställen drastiskt minskat. Fladdermössen har så småningom blivit bostadslösa och har då fått se sig om efter nya boplatser. Byggnader har visat sig vara goda surrogat. Ett hus har många lämpliga gömställen som passar fint för fladdermöss. Ett prasslande i väggarna kan tyda på att det bor läderlappar i brädfodringen. Ett pipande på vinden kan tyda på en yngelkoloni vid taknocken, vid skorstenen eller i takkonstruktionerna.
Skadar inte huset
Fladdermöss gör ingen egentlig skada på huset. De bygger inget bo, tuggar inte på konstruktionerna, gräver inte i isoleringen, biter inte på elledningarna. De bara bor.
Det man inte kommer ifrån är att de producerar avföring och urin. Deras avföring påminner om mössens; små svarta ”pripplor”. Då fladdermössens föda uteslutande består av insekter, är huvudbeståndsdelen i avföringen kitin. Tar man en prippla och gnider den mellan två fingrar, smulas den sönder. En ”musprippla” är däremot hård och hålls ihop. Ifall fladdermössen bor på ett välventilerat ställe uppstår inte heller luktproblem. I en del fall kan dock en större mängd avföring och urin förorsaka lukt, en lukt som ofta associeras med ”vinden på ett gammalt hus”.
Avföring produceras i rätt stora mängder, vilket beror på att fladdermössen äter kopiösa mängder insekter varje natt. En fladdermus kan sätta i sig upp till 2 000 insekter av en myggas storlek under en enda natt. Då man räknar ut hur mycket en hel koloni äter under sommarens lopp, får man en bild av fladdermössens roll i ekosystemet och en samexistens börjar kanhända kännas attraktiv.
Större mängder avföring samlas speciellt under fladdermössens favoritställe och under det stället där de flyger in och ut. Bor de i brädfodringen utgör detta inget problem, gödseln landar i rabatten eller på gräsmattan. Råkar vi människor ha placerat ytterdörren, terassens soffa eller vårt matbord rakt under fladdermössens in och utflygningsrutt, ja då är det bäddat för problem.
Då skall fladdermössen bort. Genast!
Då glömmer vi snabbt att fladdermössen är fridlysta och att det är förbjudet att med avsikt fånga, döda eller störa fladdermöss och att det även är förbjudet att negativt påverka deras föröknings- och rastplatser. Det man kan göra i en dylik situation är att kompromissa så att bägge parter får sina behov uppfyllda utan att störa varandra allt för mycket.
Men innan jag ger tips på vad man kan göra skall vi se på hur deras familjeliv ser ut under sommaren.
Yngelkolonier om sommaren
Då fladdermössen vaknar från sin vinterdvala (se Finlands Natur nr 2/04) i april–maj håller de till i miljöer som är insektrika tidigt på våren. Dessa är frodiga och fuktiga områden i anslutning till vattendrag. Senare utnyttjar fladdermössen även andra biotoper.
I juni samlas honorna (till och med flera tiotals, dock av samma art) och bildar yngelkolonier. Hanarna lever nu solitärt eller bildar mindre grupper. De ”massförekomster” av fladdermöss man har i sitt hus är med stöBrsta sannolikhet yngelkolonier där honorna föder upp sina ungar. Kring midsommaren föder honorna var sin unge. Ungen är i början naken, blind och hjälplös. Den har starka tår och tummar med vilka den klamrar sig fast på modern eller på en vägg eller annan yta. Modern förser ungen med modersmjölk i ca en månad och ungen växer snabbt. Honan behöver under denna tid mycket näring och jagar aktivt under natten. Ungen lämnas under natten kvar i kolonin tillsammans med de andra ungarna.
På sommaren är det spännande att följa med hur fladdermössen ger sig av för nattens jakt. Efter solnedgången börjar det bli liv i luckan i kolonin. Fladdermössen är aktiva, klättrar omkring och kivas. Deras pipande sociala läten är till stora delar sådana som vi bra kan höra med blotta örat. Cirka 30–45 minuter efter solnedgången flyger den första fladdermusen ut. De andra följer sedan efter i rask takt. Sitter man då och iakttar dem kan man räkna hur stor kolonin är.
Efter medlet av juli kan man plötsligt konstatera att fladdermössen blivit dubbelt fler! Ungarna har blivit flygga och övar sig i flygandets ädla konst. Under sensommaren kan de vimsa omkring lite var som helst. En fladdermus som flugit in i huset är ofta en unge. Att försöka fånga den eller schasa ut den gör bara fladdermusen stressad och trött medan människan blir förtvivlad och besviken. Fladdermusen hittar nog ut av sig själv bara man låter dörren stå öppen. Hänger den stilla på en vägg kan man försöka flytta den. Man tar en ask som läggs på djuret och för sedan försiktigt ett styvt papper mellan asken och väggen. Asken förs ut till en skuggig plats, pappret tas bort och fladdermusen får flyga iväg. Undvik att röra djuret. Rör i ingen händelse djuret med bara händer, det är frågan om ett vilt däggdjur med munnen full av tänder.
Lindra bostadsbristen med fladdermusholkar
I augusti blir kolonin mindre igen då honorna flyttar ut och ungarna stannar kvar ett tag till. I september har kolonin med stor sannolikhet lämnat huset för säsongen. Fladdermössen är långlivade och platstrogna djur, så nästa sommar flyttar kolonin in igen. Det är nu, från och med senhösten då man är alldeles säker på att alla fladdermöss flyttat ut, som man eventuellt kan göra smärre justeringar på sitt hus om man nödvändigtvis tycker att det behövs. Ifall fladdermössens in- och utflygningsöppning ligger olämpligt i förhållande till de mänskliga invånarnas behov kan man täcka dessa öppningar. Det här är möjligt i synnerhet om man på sommaren märkt att fladdermössen även använder andra infarter till huset. Denna åtgärd hindrar inte fladdermössen från att flytta in nästa år igen, och det är inte heller meningen. Den skall leda till en kompromiss så att en samexistens är möjlig.
Vill man hjälpa fladdermöss kan man åtgärda bostadsbristen genom att hänga upp holkar. En fladdermusholk kan se ut på många sätt, huvudsaken är att den är relativt trång, den kan till exempel i sin helhet bestå av en 2–3 cm djup, 30–50 cm bred och minst 50 cm hög spalt (jämför håligheterna som bildas bakom en brädfodring). Det viktiga är att öppningen finns nertill på holken och består av en springa som är högst 2 cm bred.
En lämplig modell presenterades i Finlands Natur nr 2/05, ritningar till den typen finns på Chiropterologiska föreningen i Finlands hemsida www.lepakko.org. På hemsidan hittar du också mera information om alla de 11 i Finland förekommande fladdermusarterna. Du hittar också information om vad som är på gång inom föreningen där alla som är intresserade av fladdermöss är värlkomna med.
Skribenten är fladdermussakkunnig
3/2005: Fladdermöss i hemknutarna
01.06.2005
av Nina Hagner-Wahlsten Världens oftast ställda fladdermusfråga är: ”Jag har fladdermöss i mitt hus, hur blir jag av med dem?” Varför har det blivit så?
 |
| Långörad fladdermus inne i en ihålig ek (Foto: Markku Lappalainen) |
Många av oss kommer i kontakt med fladdermöss för att de bestämt sig för att dela hus med oss, de bor bokstavligen i våra knutar. Då uppstår lätt en intressekonflikt, en ojämn kamp där människan ofta utgår som segrare och fladdermössen får se sig vräkta eller utrotade.
Flyttat till hus från skogen
Fladdermössens naturliga boplatser är trånga håligheter, främst i träd. Ett gammalt hackspettsbo där träet börjat murkna i ”taket” så att det uppstår en hålighet från hålet uppåt är ett typiskt naturligt boställe. Stora gamla träd kan ha en mängd olika skrymslen i form av olika typer av håligheter, sprickor eller lossnande bark. Alla gömställen där fladdermössen kan krypa in, gärna uppåt, och är så trånga att fiender, till exempel mårddjur, inte kan komma åt dem, är bra. I dagens läge har dock dylika gamla träd blivit en raritet.
Då det moderna skogsbruket dragit fram över de flesta av våra skogar, har tillgången på naturliga boställen drastiskt minskat. Fladdermössen har så småningom blivit bostadslösa och har då fått se sig om efter nya boplatser. Byggnader har visat sig vara goda surrogat. Ett hus har många lämpliga gömställen som passar fint för fladdermöss. Ett prasslande i väggarna kan tyda på att det bor läderlappar i brädfodringen. Ett pipande på vinden kan tyda på en yngelkoloni vid taknocken, vid skorstenen eller i takkonstruktionerna.
Skadar inte huset
Fladdermöss gör ingen egentlig skada på huset. De bygger inget bo, tuggar inte på konstruktionerna, gräver inte i isoleringen, biter inte på elledningarna. De bara bor.
Det man inte kommer ifrån är att de producerar avföring och urin. Deras avföring påminner om mössens; små svarta ”pripplor”. Då fladdermössens föda uteslutande består av insekter, är huvudbeståndsdelen i avföringen kitin. Tar man en prippla och gnider den mellan två fingrar, smulas den sönder. En ”musprippla” är däremot hård och hålls ihop. Ifall fladdermössen bor på ett välventilerat ställe uppstår inte heller luktproblem. I en del fall kan dock en större mängd avföring och urin förorsaka lukt, en lukt som ofta associeras med ”vinden på ett gammalt hus”.
Avföring produceras i rätt stora mängder, vilket beror på att fladdermössen äter kopiösa mängder insekter varje natt. En fladdermus kan sätta i sig upp till 2 000 insekter av en myggas storlek under en enda natt. Då man räknar ut hur mycket en hel koloni äter under sommarens lopp, får man en bild av fladdermössens roll i ekosystemet och en samexistens börjar kanhända kännas attraktiv.
Större mängder avföring samlas speciellt under fladdermössens favoritställe och under det stället där de flyger in och ut. Bor de i brädfodringen utgör detta inget problem, gödseln landar i rabatten eller på gräsmattan. Råkar vi människor ha placerat ytterdörren, terassens soffa eller vårt matbord rakt under fladdermössens in och utflygningsrutt, ja då är det bäddat för problem.
Då skall fladdermössen bort. Genast!
Då glömmer vi snabbt att fladdermössen är fridlysta och att det är förbjudet att med avsikt fånga, döda eller störa fladdermöss och att det även är förbjudet att negativt påverka deras föröknings- och rastplatser. Det man kan göra i en dylik situation är att kompromissa så att bägge parter får sina behov uppfyllda utan att störa varandra allt för mycket.
Men innan jag ger tips på vad man kan göra skall vi se på hur deras familjeliv ser ut under sommaren.
Yngelkolonier om sommaren
Då fladdermössen vaknar från sin vinterdvala (se Finlands Natur nr 2/04) i april–maj håller de till i miljöer som är insektrika tidigt på våren. Dessa är frodiga och fuktiga områden i anslutning till vattendrag. Senare utnyttjar fladdermössen även andra biotoper.
I juni samlas honorna (till och med flera tiotals, dock av samma art) och bildar yngelkolonier. Hanarna lever nu solitärt eller bildar mindre grupper. De ”massförekomster” av fladdermöss man har i sitt hus är med stöBrsta sannolikhet yngelkolonier där honorna föder upp sina ungar. Kring midsommaren föder honorna var sin unge. Ungen är i början naken, blind och hjälplös. Den har starka tår och tummar med vilka den klamrar sig fast på modern eller på en vägg eller annan yta. Modern förser ungen med modersmjölk i ca en månad och ungen växer snabbt. Honan behöver under denna tid mycket näring och jagar aktivt under natten. Ungen lämnas under natten kvar i kolonin tillsammans med de andra ungarna.
På sommaren är det spännande att följa med hur fladdermössen ger sig av för nattens jakt. Efter solnedgången börjar det bli liv i luckan i kolonin. Fladdermössen är aktiva, klättrar omkring och kivas. Deras pipande sociala läten är till stora delar sådana som vi bra kan höra med blotta örat. Cirka 30–45 minuter efter solnedgången flyger den första fladdermusen ut. De andra följer sedan efter i rask takt. Sitter man då och iakttar dem kan man räkna hur stor kolonin är.
Efter medlet av juli kan man plötsligt konstatera att fladdermössen blivit dubbelt fler! Ungarna har blivit flygga och övar sig i flygandets ädla konst. Under sensommaren kan de vimsa omkring lite var som helst. En fladdermus som flugit in i huset är ofta en unge. Att försöka fånga den eller schasa ut den gör bara fladdermusen stressad och trött medan människan blir förtvivlad och besviken. Fladdermusen hittar nog ut av sig själv bara man låter dörren stå öppen. Hänger den stilla på en vägg kan man försöka flytta den. Man tar en ask som läggs på djuret och för sedan försiktigt ett styvt papper mellan asken och väggen. Asken förs ut till en skuggig plats, pappret tas bort och fladdermusen får flyga iväg. Undvik att röra djuret. Rör i ingen händelse djuret med bara händer, det är frågan om ett vilt däggdjur med munnen full av tänder.
Lindra bostadsbristen med fladdermusholkar
I augusti blir kolonin mindre igen då honorna flyttar ut och ungarna stannar kvar ett tag till. I september har kolonin med stor sannolikhet lämnat huset för säsongen. Fladdermössen är långlivade och platstrogna djur, så nästa sommar flyttar kolonin in igen. Det är nu, från och med senhösten då man är alldeles säker på att alla fladdermöss flyttat ut, som man eventuellt kan göra smärre justeringar på sitt hus om man nödvändigtvis tycker att det behövs. Ifall fladdermössens in- och utflygningsöppning ligger olämpligt i förhållande till de mänskliga invånarnas behov kan man täcka dessa öppningar. Det här är möjligt i synnerhet om man på sommaren märkt att fladdermössen även använder andra infarter till huset. Denna åtgärd hindrar inte fladdermössen från att flytta in nästa år igen, och det är inte heller meningen. Den skall leda till en kompromiss så att en samexistens är möjlig.
Vill man hjälpa fladdermöss kan man åtgärda bostadsbristen genom att hänga upp holkar. En fladdermusholk kan se ut på många sätt, huvudsaken är att den är relativt trång, den kan till exempel i sin helhet bestå av en 2–3 cm djup, 30–50 cm bred och minst 50 cm hög spalt (jämför håligheterna som bildas bakom en brädfodring). Det viktiga är att öppningen finns nertill på holken och består av en springa som är högst 2 cm bred.
En lämplig modell presenterades i Finlands Natur nr 2/05, ritningar till den typen finns på Chiropterologiska föreningen i Finlands hemsida www.lepakko.org. På hemsidan hittar du också mera information om alla de 11 i Finland förekommande fladdermusarterna. Du hittar också information om vad som är på gång inom föreningen där alla som är intresserade av fladdermöss är värlkomna med.
Skribenten är fladdermussakkunnig
| Tre vanliga arter På sommaren kan man iaktta jagande fladdermöss i sin närmiljö inpå husknuten. En fladdermus som ensam flyger runt i en glänta enligt samma mönster varv efter varv på 5-8 meters höjd är med stor sannolikhet en nordisk fladdermus. Detta är vår allmännaste art. Den är en generalist som trivs lite varstans, till och med i stadsmiljöer. Den nordligaste observationen är från Utsjoki, vilket gör att detta är världens nordligast förekommande fladdermusart. Längs stränder, vid bryggor och broar kan man observera vattenfladdermöss som flyger i vida cirklar tätt ovanför vattenytan. Vattenfladdermössen jagar ofta flera stycken inom samma område, på de bästa ställena kan det rent av vimla av dem. På gårdsplaner eller hagar med stora gamla lövträd är det möjligt att få syn på långörad fladdermus. Den flyger tätt intill trädets stam, grenar eller längs marken. Till och med i flykt är öronen iögonenfallande stora, de är nästan lika långa som djurets kropp. |
