Tillbaka
1/2003 Flygekorren - skönhet eller odjur?
01.04.2003
av Bernt Nordman. Från sin undanskynda tillvaro i skogarnas dunkel har flygekorren lyfts fram till rikskändis. Det har skrivits feta rubriker om hur flygekorrförekomster bromsar motorvägs- och järnvägsbyggen. På insändarspalter har flygekorren rentav kallats ett odjur som terroriserar markägare. Skogssektorn klagar över att det finns för mycket flygekorrar i skogarna. Faktum kvarstår: Den rödlistade flygekorren är skyddad enligt både EU-direktiv och vår nationella naturvårdslag.
|
| Flygekorren (Pteromys volans) är mindre än den vanliga ekorren. Den väger ca 150 g och kroppslängden varierar mellan 15 och 20 cm, svansen är mellan 9 och 14 cm. Pälsen är grå och mellan fram- och bakbenen finns en skinnflik som används under glidflykten. Flygekorren kan glidflyga tiotals meter. |
|
Trots det stora politiska intresset kring flygekorren, ”den flygande vanten”, är djurets levnadsvanor fortfarande rätt så okända för allmänheten. Flygekorren är oskygg, men man får sällan syn på djuret, eftersom det är som mest aktivt kvälls- och nattetid. Den brukar bege sig ut först då solen gått ner och återvänder till sin daglega före solnedgången. Den är växtätare och gillar löv, knoppar och hängen av främst asp, al och björk. Hanen och honan har egna revir Hanarna och honorna lever åtskilt. Ett typiskt hanrevir brukar vara omkring 60 hektar och inom detta finns ofta flera honor. Honorna har ett revir på i medeltal 8 hektar. Inom varje revir finns flera bon i trädhåligheter, risbon eller holkar och den byter ofta sovplats. Flygekorren trivs särskilt bra i bohålor som större hackspetten eller tretåiga hackspetten hackat ut i aspar. Den kan också flytta in i risbon som den vanliga ekorren byggt. Inom reviret rör sig flygekorren mest i närheten av boen och de viktigaste matställena. De här så kallade kärnområdena utgör ca en tiondel av reviret. I april-maj föds vanligen 2-3 ungar, som lever med honan under sommaren. Vid slutet av sommaren lämnar alla unga honor boet för att leta efter ett nytt revir, men hanar kan ibland stanna kvar över vintern. Under letandet efter en lämplig livsmiljö kan unga flygekorrar färdas flera kilometer. För att upprätthålla en livskraftig flygekorrstam räcker det förstås inte med att bevara enbart de nu bebodda reviren, utan det måste finnas tillräckligt mycket lämpliga livsmiljöer där unga individer kan bosätta sig. För att kunna förflytta sig behöver flygekorren ekologiska korridorer. Ju tätare och mer grandominerad skog dess bättre, men flygekorren kan också utnyttja planterad ungskog eller avverkningsytor med fröträd. I öppnare landskap är risken större för att flygekorren upptäcks av rovfåglar. Flygekorren förekommer i grandominerade boreala skogar från Finland till östra Sibirien och Japan. I Finland finns den ända upp till södra Lappland. Det finns inte några säkra uppgifter på hur många flygekorrar det finns i vårt land. En allmän gissning bland forskare är att det finns några tiotals tusen förökande honor. Problemet är att det än så länge inte har gjorts några systematiska fältinventeringar i syfte att beräkna det totala antalet flygekorrar. Minskar då gamla granskogar och aspar försvinner Karteringar utförda av WWF:s flygekorregrupp visar tydligt, att stammen har minskat kraftigt. Därför har flygekorren klassats som sårbar (VU) i den senaste förteckningen över hotade arter. Nedgången har varit omkring 30 procent enbart under det senaste årtiondet. På basen av uppgifter från vilträkningar har forskare konstaterat, att flygekorrstammen varit på tillbakagång sedan mitten av 1900-talet. Minskningen beror främst på det moderna skogsbruket. Det största hotet mot flygekorren är bristen på lämpliga livsmiljöer. En typisk flygekorrbiotop är en gammal granskog med grova aspar och inslag av björk och al. Det är föga överraskande att flygekorren är illa ute. De gamla granskogarna i södra Finland avverkas i en hisnande takt inför skogsskattereformen och lövträd, i synnerhet asp, har länge bekämpats inom skogsbruket. Nu börjar skogsrådgivningen äntligen befrämja större mångfald, men monokulturideologin har satt djupa spår i vårt skogslandskap. Skyddas av EU-direktiv Skyddet av flygekorren baserar sig på EU:s habitatdirektiv. Finland är det enda landet inom Europeiska unionen där flygekorren förekommer. Flygekorren är Finlands ansvarsart och vi bör eftersträva en gynnsam bevarandenivå. Det betyder, att flygekorrpopulationen skall hållas livskraftig, att artens naturliga utbredningsområde inte skall minska och att det bör finnas tillräckligt med lämpliga livsmiljöer för att upprätthålla populationen på lång sikt. Även FFCS-skogscertifieringen kräver, att flygekorrens kända förekomster beaktas så, att stammen bibehålls på åtminstone nuvarande nivå. Flygekorren skyddas dels genom Natura 2000-nätverket och dels genom skydd av flygekorrens övriga livsmiljöer. Enligt naturvårdslagen är det förbjudet att förstöra eller ens försämra flygekorrens föröknings- och rastplatser. Tolkningen av denna paragraf har förorsakat konflikter på fältet. Hur skall flygekorrens föröknings- och rastplatser definieras och avgränsas i praktiken, till exempel i samband med avverkningar? Det är en knepig fråga, eftersom markägaren än så länge inte är berättigad till kompensation för uteblivna inkomster från virkesförsäljning. Enligt naturskyddsorganisationerna måste lagen tillämpas så, att flygekorren inte överger sitt revir på grund av avverkningar. Brott mot naturvårdslagen Flera försök har gjorts för att hitta allmängiltiga principer för hur flygekorren skall beaktas vid avverkningar. Det senaste förslaget framlades i mitten av december 2002 av en arbetsgrupp tillsatt av jord- och skogsbruksministeriet. Arbetsgruppen har dock inte kunnat påvisa, att de föreslagna skyddsåtgärderna skulle vara tillräckliga för att bevara ett revir. Naturvänner på olika håll i landet har aktiverat sig för att hjälpa flygekorren. Med frivilliga krafter har kända och nya flygekorrevir inventerats och anmälts till miljömyndigheterna och markägarna. De regionala miljöcentralerna övervakar, att naturvårdslagen efterföljs, men skogscentralerna (i Svenskfinland Kustens skogscentral) ansvarar för myndighetsövervakningen av skogsbruket. Avverkningar av flygekorrevir har polisanmälts och lett till besvärsprocesser. |
