Tillbaka
Foto: Christoffer Boström
Solen ger morgondimman nya färger och dimensioner.
Då nätterna blir kallare kryper höstdimmorna fram, om inte förr så på morgonkvisten då temperaturen är som lägst. När morgonen sedan gryr är allting insvept i ett grått fuktdrypande töcken. Nu känns morgonpromenaden inte speciellt lockande. Då man går längs åkerkanter och skogsstigar känns det som om någon trevade efter en med fuktiga kalla fingrar.
Dimman förvandlar lätt ett välkänt landskap så att det är svårt att känna igen sig. Avstånden blir obestämda. Nya former och konturer dyker upp ur den grå massan. Skogsdungar och enskilda träd lyfts fram ur landskapet då bakgrunden försvinner och flyter ut i ett jämnt töcken.
Tar man sig upp på en kulle eller ett berg kommer man kanske ovanför dimman. Här målar dimman igen upp helt nya landskap där träd och byggnader sticker upp ur en jämnt böljande matta.
Då solen nått litet högre upp förändras allt. Plötsligt hittar man de mest sällsamma skönhetsvärden i dimman som förvandlats från ett grått ingenting till färgsprakande draperier. Eller till ljusa ridåer som solstrålarna ritar knivskarpa röda streck igenom.
Ute i skärgården kommer dimman ofta in från havet som en tät vägg. Här kan landskapet försvinna helt och kvar finns bara vattenytan och det gråa töcknet. Då dimman lättar litet kryper strandkonturer fram som man aldrig sett tidigare, trots att det är frågan om ens välkända hemstrand.
Då det är dimma på havet hörs alla ljud längre än vanligt, brukar man säja. Det hänger antagligen ihop med att dimma ofta bildas då det är vindstilla eller svag vind. Resultatet är att måsarnas skrik, alfåglarnas rop och mistlurens bröl inte överröstas av det vanliga vågbruset och vindsuset i träden.
Dimma i ytterskärgården betyder julafton för ornitologerna under fåglarnas vår- och höstflyttning. Då sikten är begränsad får landfåglarna problem med orienteringen och rastar på första bästa fasta punkt, oberoende om det är ett litet skär eller en båt. Under dimmiga dagar kan det vimla av rödhakar, gärdsmygar, järnsparvar, sångare i ytterskärgården – för att inte tala om alla exotiska rariteter som kan dyka upp och helt orädda låta sig betraktas på nära håll.
Om något är säkert med dimman är det att man aldrig vet på förhand hur den kommer att te sig. Dimman kan vara så tät att man knappt ser handen fram för sig eller så tunn att man måste anstränga sig för att få syn på de tunna slöjorna över vikens eller bäckens vattenyta.
Dimman kan vara grå eller till och med svart under höstnätterna, men då den färgas av solen eller månen får den alla tänkbara kulörer av rött och gult. Det är ingen överraskning att dimslöjor i månsken en vindstilla oktobernatt förr satte folkfantasin i rörelse. Älvor, alfer och alla tänkbara former av spöken har till stor del dimman att tacka för att det blivit till. Sångsvanar som långsamt glider fram ur de vita slöjorna har måhända bidragit till att just denna art fick bli Tuonelas, dödsrikets, fågel i nationleposet Kalevala.
På senhösten krasar rimfrosten under fötterna då man går genom morgondimman. Nere vid stranden förbereder sig havet för vintern. Ännu har isen inte lagt sig, men sjöröken sveper in strandstenar, skär och holmar i böljande draperier. Då det är så kallt att havet ryker är det oftast klart och solen färgar sjöröken i fantasifulla färger. Höstens sista skrakar simmar ut och in i dimman. Snart får de dra längre ut i skärgården på jakt efter de allt mer krympande ytorna med öppet vatten.
5/2002 Hösten är dimmornas tid
01.10.2002
av Magnus Östman. Då nätterna blir kallare kryper höstdimmorna fram, om inte förr så på morgonkvisten då temperaturen är som lägst. Dimman kan vara grå och enformig, men också färgsprakande och ständigt växlande då sol och vind påverkar den. Visste du att det finns många olika typer av dimma? Strålningsdimma, advektionsdimma och blanddimma är några exempel.
Foto: Christoffer Boström Solen ger morgondimman nya färger och dimensioner.
Då nätterna blir kallare kryper höstdimmorna fram, om inte förr så på morgonkvisten då temperaturen är som lägst. När morgonen sedan gryr är allting insvept i ett grått fuktdrypande töcken. Nu känns morgonpromenaden inte speciellt lockande. Då man går längs åkerkanter och skogsstigar känns det som om någon trevade efter en med fuktiga kalla fingrar.
Dimman förvandlar lätt ett välkänt landskap så att det är svårt att känna igen sig. Avstånden blir obestämda. Nya former och konturer dyker upp ur den grå massan. Skogsdungar och enskilda träd lyfts fram ur landskapet då bakgrunden försvinner och flyter ut i ett jämnt töcken.
Tar man sig upp på en kulle eller ett berg kommer man kanske ovanför dimman. Här målar dimman igen upp helt nya landskap där träd och byggnader sticker upp ur en jämnt böljande matta.
Då solen nått litet högre upp förändras allt. Plötsligt hittar man de mest sällsamma skönhetsvärden i dimman som förvandlats från ett grått ingenting till färgsprakande draperier. Eller till ljusa ridåer som solstrålarna ritar knivskarpa röda streck igenom.
Ute i skärgården kommer dimman ofta in från havet som en tät vägg. Här kan landskapet försvinna helt och kvar finns bara vattenytan och det gråa töcknet. Då dimman lättar litet kryper strandkonturer fram som man aldrig sett tidigare, trots att det är frågan om ens välkända hemstrand.
Då det är dimma på havet hörs alla ljud längre än vanligt, brukar man säja. Det hänger antagligen ihop med att dimma ofta bildas då det är vindstilla eller svag vind. Resultatet är att måsarnas skrik, alfåglarnas rop och mistlurens bröl inte överröstas av det vanliga vågbruset och vindsuset i träden.
Dimma i ytterskärgården betyder julafton för ornitologerna under fåglarnas vår- och höstflyttning. Då sikten är begränsad får landfåglarna problem med orienteringen och rastar på första bästa fasta punkt, oberoende om det är ett litet skär eller en båt. Under dimmiga dagar kan det vimla av rödhakar, gärdsmygar, järnsparvar, sångare i ytterskärgården – för att inte tala om alla exotiska rariteter som kan dyka upp och helt orädda låta sig betraktas på nära håll.
Om något är säkert med dimman är det att man aldrig vet på förhand hur den kommer att te sig. Dimman kan vara så tät att man knappt ser handen fram för sig eller så tunn att man måste anstränga sig för att få syn på de tunna slöjorna över vikens eller bäckens vattenyta.
Dimman kan vara grå eller till och med svart under höstnätterna, men då den färgas av solen eller månen får den alla tänkbara kulörer av rött och gult. Det är ingen överraskning att dimslöjor i månsken en vindstilla oktobernatt förr satte folkfantasin i rörelse. Älvor, alfer och alla tänkbara former av spöken har till stor del dimman att tacka för att det blivit till. Sångsvanar som långsamt glider fram ur de vita slöjorna har måhända bidragit till att just denna art fick bli Tuonelas, dödsrikets, fågel i nationleposet Kalevala.
På senhösten krasar rimfrosten under fötterna då man går genom morgondimman. Nere vid stranden förbereder sig havet för vintern. Ännu har isen inte lagt sig, men sjöröken sveper in strandstenar, skär och holmar i böljande draperier. Då det är så kallt att havet ryker är det oftast klart och solen färgar sjöröken i fantasifulla färger. Höstens sista skrakar simmar ut och in i dimman. Snart får de dra längre ut i skärgården på jakt efter de allt mer krympande ytorna med öppet vatten.
| Olika typer av dimma Dimma bildas då luften blir övermättad med vattenånga och vattenöverskotten fälls ut som små vattendroppar. Det här sker antingen då temperaturen sjunker till den så kallade daggpunkten (varm luft kan innehålla mer vattenånga än kall) eller då luftfuktigheten stiger över mättnadspunkten. Man skiljer mellan flera olika typer av dimma. Strålningsdimma är vanlig under den här tiden på året. Den uppkommer under vindstilla klara höstnätter då marken fryser till följd av att värmeutstrålningen är större än instrålningen. Luften ovanför marken kyls därmed också ner och dimma bildas. Advektionsdimma uppkommer då varm fuktig luft strömmar in över kallt vatten. Det här sker ofta ute på havet och i skärgården under hösten och på våren och försommaren. Advektionsdimman kan bli mycket tät (sikten under 50 m), vilket mången båtfarare fick erfara på havet utanför Helsingfors i början av september detta år. Blanddimma bildas då kall luft blandas med fuktig luft. Typiskt sker detta under sommar och höstnätter då kall luft “rinner” ner över sjöar, åar och havsvikar, vilka utgör terrängens lägsta punkter. Ovanför vattenytan är luften varm och fuktig och då den kalla och varma luften möts fälls överskottsfukten ut so m vattendroppar. Avdunstningsdimma uppkommer då varmt vatten avdunstar i kall luft, till exempel då kall luft strömmar över öppet hav på senhösten och förvintern. Dimman som bildas på det här sättet kallas sjörök. Luften måste vara kallare än -15 grader för att sjörök skall uppstå. |
