Tillbaka
Så är den stora midvinterfesten avklarad för denna gång och den präktiga kölden genomlevd med hedern i behåll. Den barrande julgranen åkte ut strax efter nyår och står nu intill småfåglarnas matningsplats som extra skydd och sittplats för mesarna och sparvarna. Väl så med ett helt nytt år med otaliga möjligheter framför en! Julgranens visit inomhus får gärna vara intensiv och kort, så att det nya året kan inledas med renrakat bord och barrfritt golv.
Till midvinterns fåtaliga men desto mer minnesvärda upplevelser i skärgårdsnaturen hör en knölsvansfamilj på tre årsungar och två föräldrafåglar. Jag vittjade näten på färsk fisk i bitande köld i mellandagarna, när svanfamiljen kom flygande norrifrån. På långt håll hörde det kraftigt vinande vingljudet från de fem knölsvanarna, som i trädtoppshöjd sträckte söderut över den isbundna skärgården. Västerifrån bortom den stora skärgårdsön bolmade köldröken ur öppet hav. För knölsvanarna var det sannerligen på tiden att fly vinterkölden och isarna och rädda livet i sista stund!
De bortflyende svanarna förflyttade mig fler år tillbaka i tiden, till vintern 1985 då vintern var envist lång, kall snörik och isbunden. En riktig vargavinter som fick havet att frysa till och jaga i väg även de mest envisa sjöfåglarna från Bottenhavet, Skärgårdshavet, Åland och ända ner till södra Östersjön, där de övervintrande fåglarna samlades på resterna av öppet hav, i isfria flodmynningar och hamnar eller i olika kraftverks varmvattenutsläpp och i kustnära råkar.
Stockholms Ström första anhalten
Trötta på den kalla, fågelfattiga och utdragna vintern reste vi den 3 mars två man starka, Johan Ulfvens och undertecknad, till södra Sverige för att skåda fåglar, uppleva vinterns framfart i Skåne och andra landskap och om möjligt fånga en första skymt av våren. Att isvintern ännu höll sitt grepp om finska farvatten blev vi ständigt påminda om under överfarten från Åbo till Stockholm. Ett ihållande buller av grova isflak mot fatygets stålskrov och korta plötsliga stötar i skrovet av svårforcerad is talade sitt tydliga språk.
Men vi fick belöning för dålig nattsömn, när vi gjorde en avstickare till Stockholms Ström. Här mitt i den svenska huvudstaden intill myllret av folk och bilar låg hundratals knölsvanar, tusentals gräsänder och hundratals viggar, storskrakar och sothöns samlade vid Strömbron. Det är här som den kommunala matningen går av stapeln varje dag och som naturligt nog drar massor med övervintrande fåglar till platsen. Finns det månne någon annan huvudstad i Europa som kan bjuda på ett sådant överflöd av sjöfåglar mitt i staden och därmed stadens invånare och gäster på rikliga tillfällen till nära möten mellan vilda fåglar och urban stadsmiljö?
Ringmärkningen av de övervintrande fåglarna i Strömmen har gett intressant information om några arters flyttningar och hemorter. Ringmärkta viggar till exempel har återfunnits i Sverige, Danmark, Finland och i Ryssland så långt österut som vid floden Ob. Av ringmärkta gräsänder och sothöns har man fått återfynd från Finland, St Petersburgstrakten, Fjärrkarelen och Archangelsk, medan knölsvanarna på Strömmen är fåglar från främst Stockholms skärgård.
Under alla omständigheter är Stockholms ström en internationell övervintringsplats för många sjöfåglar och trutar. Ju hårdare vintern är desto fler fåglar finns koncentrerade på Strömmen, som tveklöst är värt ett besök och några timmars skådande och fotograferande, innan man reser vidare – om man skall vidare.
Dröjer man sig kvar i det vintriga Stockholm, så lockar de antikvariska bokhandlarna i Gamla Stan, bland annat med litteratur om fågellivet i Stockholm och på Strömmen. Roland Staavs ”Stadens fåglar” från 1980, Gunnar Brusewitz ”Stockholm, staden på landet” från 1969 och Kjell Engströms ”Stockholms Få-gelliv” från 1956 är några av de attraktiva och informativa böcker, som handlar om fågellivet i Stockholm och som man kan få tag på i stadens antikvariat.
Isbunden kust
Vi nöjer oss med besöket vid Stockholms Ström och står över de lockande anti-kvariatbesöken. Sedan sneddar vi över hela södra Sverige från Stockholm i nordost mot Helsingborg i Sydväst. Vi möter disigt vårväder mot Hallandsåsen till, noterar tre lärkor, några råkor och betande rådjur i det snöiga och disiga landskapet.
När vi följande morgon styr ut mot Hovs hallar ute på Bjärehalvön utanför Laholmsbukten, kan vi anteckna fler lärkor och råkor, mängder med kajor och kråkor och därtill resans första två ormvråkar. De vinterbundna markerna hemma i Finland är långt borta – nu möter vi den milda skånska senvintern med de första nyanlända vårfåglarna, åtminstone när det gäller sånglärkorna!
Väl ute vid västkusten i sydligaste Sverige ser vi, att vintern sträckt sina isande tentakler långt söderut detta år. Kusten ligger isbunden, så långt vi kan följa den i olika vädersträck. Men över allt ligger svanar och andra fåglar samlade på isen, i råkar eller små strömdrag - en flock på 90 fåglar sammanlagt – möter oss i Båstad i en liten öppen bäckmynning. Längre ut på isen står två magra gråhägrar och begrundar sitt öde.
I stället för att skyggt dra sig undan ligger alla svanar kvar. Några går till och med upp på isen och möter oss för att om möjligt få sig en extra bit mat i form av bröd eller havre. Vi skulle ha behövt minst ett traktorlass med havre och en skåpbil full med bröd för att tillfälligt mätta alla svanar, gäss och änder som vi möter under vår resa i södra Sverige!
I Torekov längst ute på Bjärehalvön, innanför Hallands Väderö, blir vi nästan omkullsprungna av en flock på drygt 100 knölsvanar, som tror att vi kommer med mat! Unga och gamla fåglar i blandad, hungrig och närgången flock, medan de församlade sothönsen, gräsänderna, kniporna, trutarna och kråkorna håller sig litet på avstånd. Även här matas de övervintrande fåglarna. Någon har till och med sågat upp ett par vakar i den tjocka isen för att svanarna och de andra sjöfåglarna skall ha tillgång till rent och friskt havsvatten.
En kör av svanar och gäss
Nu vet vi, att vi reser mitt i skarven mellan vinter och vår, med mängder av övervintrande sjöfåglar koncentrerade till kusten och stränderna och med allt fler nyanlända flyttfåglar på plats. Vi spanar in övervintrande ormvråkar, två sorkspanande tornfalkar, inflygande tofsvipor, lärkor och mängder med råkor under den fortsatta färden längs kusten.
I varje hamn och åmynning räknar vi med mängder med svanar, viggar, sothöns, gräsänder och gäss – därtill några brunänder, gravänder, ett flertal salskrakar, storskarvar och några havsörnar som kalasar på sjöfåglar som inte klarat av den bistra vintern... Det skånska kustlandet vimlar av fåglar och vi njuter av dem i fulla drag.
Inom synhåll från kärnkraftverket i Barsebäck ligger flera hundra svanar, gäss och änder samlade på isen och i några mindre råkar. En kör av svan- och gåsröster möter oss på stranden i disigt vårväder. En stund senare kommer två pensionärer körande med en traktor; stadens inofficiella fågelmatare som kommer på sin dagliga runda och lägger ut en långsmal driva av spannmål på strandisen. Det blir rusning på isen och snart är vi tvåbenta varelser omringade av hundratals ätande sjöfåglar.
Så är det på varje plats – de övervintrande och issatta fåglarna matas regelbundet och räddas undan en säker svältdöd. Att vinteröverlevnaden för svanarna och de andra fåglarna är betydligt högre under naturliga förhållanden är uppenbart. Och de är klart; skulle man själv bo i Skåne under en sträng vinter, så skulle man snabbt bli en lika hängiven svan- och gåsmatare som man är en ivrig mes- och sparvmatare där hemma under vintrarna.
Kattugglor och räv
Vi gör förstås en avstickare till den berömda och välbesökta sträcklokalen Skanör och Falsterbo, där flyttfåglar i mängder varje höst flyger ut över havet med siktet inställt på den danska kustlinjen i väster och för att återvända följande vår. Även här är kusten isbunden och fåglarna issatta. Det dröjer ett tag ännu, innan flyttfåglarna och fågelskådarna överbefolkar den berömda sträcklokalen.
I Ystad en god bit österöver på den skånska sydkusten äter sjöfåglarna i mängd säd vid hamnmagasinen. Speciellt viggarna är talrika och uppträder som uthungrade grisar i ett svinstall vid matningsdags... Dags att köra en bit norröver för den kommande natten i Fyledalen; en vacker dalgång med bokskogar, stationära glador, övervintrande vråkar och havsörnar och en vindlande, livgivande å nere i dalbottnen.
Till ljudet av hoande kattugglor, hest skällande räv och ett hårresande varningsskrän från ett rådjur gör vi de sista anteckningarna i ficklampornas sken. Is-kalla, tunga vattendroppar faller emellanåt ner från bokgrenarna ovanför tältet och spelar sin enkla vårnattsmelodi mot den spända tältduken. Framför oss ligger ännu flera givande marsdagar i södra Sverige och ett pärlband av lockande fina och fågelrika kustorter: Sölvesborg, Gö och Torhamnsudde på sydkusten, Kristianopel, Ragnabo, Stuvenäs och Värnanäs på ostkusten – och så Ölands södra udde som grande finale på en resa, som den stränga och isrika vintern bäddat för så ypperligt. M
1/2002 En vinterresa i svanarnas tecken
01.02.2002
av Hans Hästbacka. Följ med Hans Hästbacka på hans vinterresa till Stockholms Ström och Skånes fågelmarker
|
Så är den stora midvinterfesten avklarad för denna gång och den präktiga kölden genomlevd med hedern i behåll. Den barrande julgranen åkte ut strax efter nyår och står nu intill småfåglarnas matningsplats som extra skydd och sittplats för mesarna och sparvarna. Väl så med ett helt nytt år med otaliga möjligheter framför en! Julgranens visit inomhus får gärna vara intensiv och kort, så att det nya året kan inledas med renrakat bord och barrfritt golv.
Till midvinterns fåtaliga men desto mer minnesvärda upplevelser i skärgårdsnaturen hör en knölsvansfamilj på tre årsungar och två föräldrafåglar. Jag vittjade näten på färsk fisk i bitande köld i mellandagarna, när svanfamiljen kom flygande norrifrån. På långt håll hörde det kraftigt vinande vingljudet från de fem knölsvanarna, som i trädtoppshöjd sträckte söderut över den isbundna skärgården. Västerifrån bortom den stora skärgårdsön bolmade köldröken ur öppet hav. För knölsvanarna var det sannerligen på tiden att fly vinterkölden och isarna och rädda livet i sista stund!
De bortflyende svanarna förflyttade mig fler år tillbaka i tiden, till vintern 1985 då vintern var envist lång, kall snörik och isbunden. En riktig vargavinter som fick havet att frysa till och jaga i väg även de mest envisa sjöfåglarna från Bottenhavet, Skärgårdshavet, Åland och ända ner till södra Östersjön, där de övervintrande fåglarna samlades på resterna av öppet hav, i isfria flodmynningar och hamnar eller i olika kraftverks varmvattenutsläpp och i kustnära råkar.
Stockholms Ström första anhalten
Trötta på den kalla, fågelfattiga och utdragna vintern reste vi den 3 mars två man starka, Johan Ulfvens och undertecknad, till södra Sverige för att skåda fåglar, uppleva vinterns framfart i Skåne och andra landskap och om möjligt fånga en första skymt av våren. Att isvintern ännu höll sitt grepp om finska farvatten blev vi ständigt påminda om under överfarten från Åbo till Stockholm. Ett ihållande buller av grova isflak mot fatygets stålskrov och korta plötsliga stötar i skrovet av svårforcerad is talade sitt tydliga språk.
Men vi fick belöning för dålig nattsömn, när vi gjorde en avstickare till Stockholms Ström. Här mitt i den svenska huvudstaden intill myllret av folk och bilar låg hundratals knölsvanar, tusentals gräsänder och hundratals viggar, storskrakar och sothöns samlade vid Strömbron. Det är här som den kommunala matningen går av stapeln varje dag och som naturligt nog drar massor med övervintrande fåglar till platsen. Finns det månne någon annan huvudstad i Europa som kan bjuda på ett sådant överflöd av sjöfåglar mitt i staden och därmed stadens invånare och gäster på rikliga tillfällen till nära möten mellan vilda fåglar och urban stadsmiljö?
Ringmärkningen av de övervintrande fåglarna i Strömmen har gett intressant information om några arters flyttningar och hemorter. Ringmärkta viggar till exempel har återfunnits i Sverige, Danmark, Finland och i Ryssland så långt österut som vid floden Ob. Av ringmärkta gräsänder och sothöns har man fått återfynd från Finland, St Petersburgstrakten, Fjärrkarelen och Archangelsk, medan knölsvanarna på Strömmen är fåglar från främst Stockholms skärgård.
Under alla omständigheter är Stockholms ström en internationell övervintringsplats för många sjöfåglar och trutar. Ju hårdare vintern är desto fler fåglar finns koncentrerade på Strömmen, som tveklöst är värt ett besök och några timmars skådande och fotograferande, innan man reser vidare – om man skall vidare.
Dröjer man sig kvar i det vintriga Stockholm, så lockar de antikvariska bokhandlarna i Gamla Stan, bland annat med litteratur om fågellivet i Stockholm och på Strömmen. Roland Staavs ”Stadens fåglar” från 1980, Gunnar Brusewitz ”Stockholm, staden på landet” från 1969 och Kjell Engströms ”Stockholms Få-gelliv” från 1956 är några av de attraktiva och informativa böcker, som handlar om fågellivet i Stockholm och som man kan få tag på i stadens antikvariat.
Isbunden kust
Vi nöjer oss med besöket vid Stockholms Ström och står över de lockande anti-kvariatbesöken. Sedan sneddar vi över hela södra Sverige från Stockholm i nordost mot Helsingborg i Sydväst. Vi möter disigt vårväder mot Hallandsåsen till, noterar tre lärkor, några råkor och betande rådjur i det snöiga och disiga landskapet.
När vi följande morgon styr ut mot Hovs hallar ute på Bjärehalvön utanför Laholmsbukten, kan vi anteckna fler lärkor och råkor, mängder med kajor och kråkor och därtill resans första två ormvråkar. De vinterbundna markerna hemma i Finland är långt borta – nu möter vi den milda skånska senvintern med de första nyanlända vårfåglarna, åtminstone när det gäller sånglärkorna!
Väl ute vid västkusten i sydligaste Sverige ser vi, att vintern sträckt sina isande tentakler långt söderut detta år. Kusten ligger isbunden, så långt vi kan följa den i olika vädersträck. Men över allt ligger svanar och andra fåglar samlade på isen, i råkar eller små strömdrag - en flock på 90 fåglar sammanlagt – möter oss i Båstad i en liten öppen bäckmynning. Längre ut på isen står två magra gråhägrar och begrundar sitt öde.
I stället för att skyggt dra sig undan ligger alla svanar kvar. Några går till och med upp på isen och möter oss för att om möjligt få sig en extra bit mat i form av bröd eller havre. Vi skulle ha behövt minst ett traktorlass med havre och en skåpbil full med bröd för att tillfälligt mätta alla svanar, gäss och änder som vi möter under vår resa i södra Sverige!
I Torekov längst ute på Bjärehalvön, innanför Hallands Väderö, blir vi nästan omkullsprungna av en flock på drygt 100 knölsvanar, som tror att vi kommer med mat! Unga och gamla fåglar i blandad, hungrig och närgången flock, medan de församlade sothönsen, gräsänderna, kniporna, trutarna och kråkorna håller sig litet på avstånd. Även här matas de övervintrande fåglarna. Någon har till och med sågat upp ett par vakar i den tjocka isen för att svanarna och de andra sjöfåglarna skall ha tillgång till rent och friskt havsvatten.
En kör av svanar och gäss
Nu vet vi, att vi reser mitt i skarven mellan vinter och vår, med mängder av övervintrande sjöfåglar koncentrerade till kusten och stränderna och med allt fler nyanlända flyttfåglar på plats. Vi spanar in övervintrande ormvråkar, två sorkspanande tornfalkar, inflygande tofsvipor, lärkor och mängder med råkor under den fortsatta färden längs kusten.
I varje hamn och åmynning räknar vi med mängder med svanar, viggar, sothöns, gräsänder och gäss – därtill några brunänder, gravänder, ett flertal salskrakar, storskarvar och några havsörnar som kalasar på sjöfåglar som inte klarat av den bistra vintern... Det skånska kustlandet vimlar av fåglar och vi njuter av dem i fulla drag.
Inom synhåll från kärnkraftverket i Barsebäck ligger flera hundra svanar, gäss och änder samlade på isen och i några mindre råkar. En kör av svan- och gåsröster möter oss på stranden i disigt vårväder. En stund senare kommer två pensionärer körande med en traktor; stadens inofficiella fågelmatare som kommer på sin dagliga runda och lägger ut en långsmal driva av spannmål på strandisen. Det blir rusning på isen och snart är vi tvåbenta varelser omringade av hundratals ätande sjöfåglar.
Så är det på varje plats – de övervintrande och issatta fåglarna matas regelbundet och räddas undan en säker svältdöd. Att vinteröverlevnaden för svanarna och de andra fåglarna är betydligt högre under naturliga förhållanden är uppenbart. Och de är klart; skulle man själv bo i Skåne under en sträng vinter, så skulle man snabbt bli en lika hängiven svan- och gåsmatare som man är en ivrig mes- och sparvmatare där hemma under vintrarna.
Kattugglor och räv
Vi gör förstås en avstickare till den berömda och välbesökta sträcklokalen Skanör och Falsterbo, där flyttfåglar i mängder varje höst flyger ut över havet med siktet inställt på den danska kustlinjen i väster och för att återvända följande vår. Även här är kusten isbunden och fåglarna issatta. Det dröjer ett tag ännu, innan flyttfåglarna och fågelskådarna överbefolkar den berömda sträcklokalen.
I Ystad en god bit österöver på den skånska sydkusten äter sjöfåglarna i mängd säd vid hamnmagasinen. Speciellt viggarna är talrika och uppträder som uthungrade grisar i ett svinstall vid matningsdags... Dags att köra en bit norröver för den kommande natten i Fyledalen; en vacker dalgång med bokskogar, stationära glador, övervintrande vråkar och havsörnar och en vindlande, livgivande å nere i dalbottnen.
Till ljudet av hoande kattugglor, hest skällande räv och ett hårresande varningsskrän från ett rådjur gör vi de sista anteckningarna i ficklampornas sken. Is-kalla, tunga vattendroppar faller emellanåt ner från bokgrenarna ovanför tältet och spelar sin enkla vårnattsmelodi mot den spända tältduken. Framför oss ligger ännu flera givande marsdagar i södra Sverige och ett pärlband av lockande fina och fågelrika kustorter: Sölvesborg, Gö och Torhamnsudde på sydkusten, Kristianopel, Ragnabo, Stuvenäs och Värnanäs på ostkusten – och så Ölands södra udde som grande finale på en resa, som den stränga och isrika vintern bäddat för så ypperligt. M
| Östersjön – övervintrarnas hav Omkring 10 miljoner “sjöfåglar” övervintrar varje år i egentliga Östersjön. Uttrycket “sjöfåglar” i detta sammanhang omfattar lommar, doppingar, skarvar, stormfågel, andfåglar, sumphöns, måsar och trutar samt alkor. Den överlägset vanligaste arten är alfågeln med en vinterstam på över fyra miljoner fåglar. Den nästvanligaste arter är ejdern med en vinterstam på drygt en miljon fåglar. De båda arterna övervintrar på olika håll i Östersjön: ejdern koncentrerat i Pommerska bukten, runt norra Öland, syd och väst på Gotland och i Riga bukten. Många av de övervintrande arterna kan ses längs kusten i södra Sverige, från Kalmarsund på ostkusten i norr, via Blekinges och Skånes kuster söderöver till Hallands kust i västra Sverige. Skarvar, svanar, viggar, knipor, alfåglar, salskrakar, måsar, trutar... Lägg därtill gässen och rovfåglarna på landbacken så blir södra Sverige ett lockande mål att besöka i februari eller mars, speciellt under en sträng och isrik vinter då mycket fågel koncentreras till små öppna vatten i hamnar, åmynningar och råkar. Redan Blekinges korta kust är ett eldorado sådana vintrar! |
