Tillbaka
Föreställ dig ett kemikalieutsläpp som skulle döda hälften av Nordsjöns fiskbestånd. Visst skulle man med fog tala om en storkatastrof! Men samtidigt dödas årligen, år efter år, 63 % av fisken i Nordsjön. – av fisket.
Om hur fisket påverkar havsmiljön och om hur hållbart fisket är i Östersjön, berättade Sture Hansson på Natur och Miljös och Coalition Clean Baltic:s (CCB) seminarium om möjligheter att miljömärka fiske i Östersjön i december i Pargas. Hansson är forskare vid Avdelningen för Systemekologi vid Stockholms Universitet.
De ekonomiskt mest betydande arterna som fiskas i Östersjön är torsk, strömming och vassbuk. Strömmingen vassbuken och torsken utgör tillsammans hela 80 procent av fiskbiomassan i Östersjön. Sedan 1950-talet har fiskfångsterna i Östersjön ökat radikalt. Samtidigt har mängden fosfor ökat åttafalt och kväve trefalt i Östersjön
Torsken ett offer för övergödningen?
Ökad tillgång till växtnäringsämnena fosfor och kväve betyder ökad produktion av växtplankton i havet. Övergödningen i sin tur påverkar torskens fortplantning genom minskad tillgång till syrerikt djupt vatten.
Biomassan av vuxen torsk öster om Bornholm har minskat och anses inte mera vara inom säkra biologiska gränser.
Strömmingen, torskens hu-vudföda, har också den minskat kraftigt, mätt i biomassa, och är inte heller den längre inom säkra biologiska gränser. Vassbukens biomassa har däremot ökat och beståndet anses ligga inom säkra biologiska gränser.
Bottentrålar skadar havsbottnen
Fisket påverkar miljön också indirekt. Intensiv bottentrålning i Nordsjön har gjort det nästan omöjligt att hitta referensområden med bottnar i naturtillstånd. Bomtrålning förekommer enligt uppgift inte i Östersjön, men i stället har man trålat med kättingar som dras längs botten. Omfattningen är emellertid osäker och det är svårt att få fram uppgifter. Förutom att bottentrålning påverkar bottenlevande organismer, rör trålen upp sedimenten, vilket i sin tur ökar övergödningen.
En annan indirekt effekt av fisket är bifångster, som kan vara betydande i vissa fiskredskap. Bifångst av tumlare i Östersjön påstås inte vara ett problem mera eftersom tumlarna försvann under de kalla krigsvintrarna.
–Detta är fel, menar Hansson. Populationen har varit större men bifångsterna påverkar den. Sedan 1960-talet har man en god korrelation mellan ökningen av drivnätsfisket (ef-ter lax) i svenska vatten och minskningen av tumlarpopulationen. Också sjöfågelpopulationernas sammansättning förskjuts kraftigt, genom att vissa arter drar direkt nytta av de bifångster som slängs överbord.
1/2002 Fisket påverkar havsmiljön
01.02.2002
Av Ulrica Cronström. Mänskan är den enskilda art som påverkar haven mest! Och ingen annan mänsklig verksamhet har påverkat havsmiljön så mycket som fisket – det gäller såväl Östersjön som ute i världshaven.
|
Föreställ dig ett kemikalieutsläpp som skulle döda hälften av Nordsjöns fiskbestånd. Visst skulle man med fog tala om en storkatastrof! Men samtidigt dödas årligen, år efter år, 63 % av fisken i Nordsjön. – av fisket.
Om hur fisket påverkar havsmiljön och om hur hållbart fisket är i Östersjön, berättade Sture Hansson på Natur och Miljös och Coalition Clean Baltic:s (CCB) seminarium om möjligheter att miljömärka fiske i Östersjön i december i Pargas. Hansson är forskare vid Avdelningen för Systemekologi vid Stockholms Universitet.
De ekonomiskt mest betydande arterna som fiskas i Östersjön är torsk, strömming och vassbuk. Strömmingen vassbuken och torsken utgör tillsammans hela 80 procent av fiskbiomassan i Östersjön. Sedan 1950-talet har fiskfångsterna i Östersjön ökat radikalt. Samtidigt har mängden fosfor ökat åttafalt och kväve trefalt i Östersjön
Torsken ett offer för övergödningen?
Ökad tillgång till växtnäringsämnena fosfor och kväve betyder ökad produktion av växtplankton i havet. Övergödningen i sin tur påverkar torskens fortplantning genom minskad tillgång till syrerikt djupt vatten.
Biomassan av vuxen torsk öster om Bornholm har minskat och anses inte mera vara inom säkra biologiska gränser.
Strömmingen, torskens hu-vudföda, har också den minskat kraftigt, mätt i biomassa, och är inte heller den längre inom säkra biologiska gränser. Vassbukens biomassa har däremot ökat och beståndet anses ligga inom säkra biologiska gränser.
Bottentrålar skadar havsbottnen
Fisket påverkar miljön också indirekt. Intensiv bottentrålning i Nordsjön har gjort det nästan omöjligt att hitta referensområden med bottnar i naturtillstånd. Bomtrålning förekommer enligt uppgift inte i Östersjön, men i stället har man trålat med kättingar som dras längs botten. Omfattningen är emellertid osäker och det är svårt att få fram uppgifter. Förutom att bottentrålning påverkar bottenlevande organismer, rör trålen upp sedimenten, vilket i sin tur ökar övergödningen.
En annan indirekt effekt av fisket är bifångster, som kan vara betydande i vissa fiskredskap. Bifångst av tumlare i Östersjön påstås inte vara ett problem mera eftersom tumlarna försvann under de kalla krigsvintrarna.
–Detta är fel, menar Hansson. Populationen har varit större men bifångsterna påverkar den. Sedan 1960-talet har man en god korrelation mellan ökningen av drivnätsfisket (ef-ter lax) i svenska vatten och minskningen av tumlarpopulationen. Också sjöfågelpopulationernas sammansättning förskjuts kraftigt, genom att vissa arter drar direkt nytta av de bifångster som slängs överbord.
