Tillbaka
Skogen på Mickelsörarna var under 1960-, 1970- och 1980-talen utsatt för omfattande kalavverkningar och påföljande nyplanteringar. Numera är den stora arkipelagen till största delen skyddad, men skogen är bara ställvis i naturtillstånd. På många håll dominerar ung tallskog som planterats där granskog tidigare förekom naturligt, medan äldre träd, lövträd och död ved är en bristvara. För att skogsnaturen skall återfå sin naturliga mångfald i fråga om växt- och djurarter, olika habitat, trädslag och åldrar krävs krafttag. Då är varken motorsåg eller barkningsjärn bannlysta.
Kring 20–50 träd per glänta skall fällas och/eller ringbarkas för att gläntor på 20–30 meter skall uppkomma. De första stammarna är svårast att fälla eftersom de lätt fastnar i andra träd på sin väg mot marken. Och enligt alla skogsavverkningars säkerhetsföreskrifter får fällda träd inte lämnas kvar lutande mot andra stammar.
Den här avverkningen avviker i alla fall från konventionella avverkningar i och med att trädstammarna inte behöver släpas ut ur skogen. Ett annat syfte med skogsrestaureringen är nämligen att mängden död ved skall öka för att gynna naturskogens svampar, vedlevande insekter och i sista hand hackspettar och andra insektätare.
Trädstammar liggande på marken kompletteras också genom att skapa död ved i form av stående stammar. Det här görs enklast med barkningsjärn och är betydligt mindre bullersamt och försiktighetskrävande än motorsågning. Genom att skrapa bort bark och det översta skiktet av veden kapas trädets ledningsvävnad och trädet dör stående på sikt. Detta kan verka grymt mot enstaka träd, men skogsnaturen i sin helhet gynnas då arter som kräver död ved i form av stående träd får nya livsmiljöer och näring. Hackspettar väljer till exempel oftast sådana träd för sin häckning.
I månadsskiftet juli–augusti är ändå de flesta fåglar färdiga med sin häckning. Bevis på detta får skogsrestaurerarna då de stöter på ett sparvhöksbo. Hökarna hörs varna i närheten, men ungarna är sedan en tid flygga och inte längre beroende av boet.
Skogsrestaureringar har också kritiserats för att stora mängder död ved kan ge upphov till massförekomster av insekter som kan sprida sig till närbelägna ekonomiskogar. Barkborrar och snytbaggar hör till de insektarter som snabbt förökar sig då större mängder död ved blir tillgänglig, men det har visat sig att de sprider sig bara några tiotals meter. Om inga ekonomiskogar finns i närheten – vilket är fallet på Mickelsörarna – finns ingen risk för att ekonomiskt mätbara skador uppkommer.
– De sjöar där vi satte ut flottar duger också för storlom, men vi hittade ett antal fina typiska myrgölar för smålom där inga naturliga holmar lämpliga för häckning fanns, berättar Wistbacka.
Wistbacka har satt ut ett flertal lomflottar i Larsmo med goda häckningsresultat bland smålommarna.
– Smålommen har ökat märkbart i mellersta Österbotten och Kvarken sedan 1990-talet och vi hoppas nu att den skall börja häcka på Mickelsörarna.
Nu har smålommen fått en möjlighet att häcka ostört ute på gungflyliknande flottar, där risken för störning under häcknings-
tiden är minimal
Ladda ner utskriftsvänlig pdf
4/2008: Skogsrestaurering på Mickelsörarna
05.09.2008
av Magnus Östman, chefsredaktör för Finlands Natur. Stora Källskäret, Mickelsörarna, den 29 augusti. Inne i den täta skogen hörs ett ilsket knatter från en motorsåg. Sedan ett stort brak då en tall dråsar i marken. Är det tvivelaktiga sommaravverkningar på gång? Och till råga på allt på statsägt, blivande naturskyddsområde…
Riktigt så illa är det inte. Det som pågår är skogsrestaurering i en tallplantering. Frivilliga från Natur och Miljö håller tillsammans med Carina Järvinen och Jouni Elonen från Forststyrelsen på och hjälper skogen att på sikt återgå till ett mer ursprungligt naturtillstånd. |
| Ringbarkningsbyrån samlad. Från vänster Sonja Grönholm (Sydbottens Natur och Miljö), Lotta Nummelin (Natur och Miljö), Carina Järvinen (Forststyrelsen) och Anna Swanljung (Vasa miljöförening). |
Skogen på Mickelsörarna var under 1960-, 1970- och 1980-talen utsatt för omfattande kalavverkningar och påföljande nyplanteringar. Numera är den stora arkipelagen till största delen skyddad, men skogen är bara ställvis i naturtillstånd. På många håll dominerar ung tallskog som planterats där granskog tidigare förekom naturligt, medan äldre träd, lövträd och död ved är en bristvara. För att skogsnaturen skall återfå sin naturliga mångfald i fråga om växt- och djurarter, olika habitat, trädslag och åldrar krävs krafttag. Då är varken motorsåg eller barkningsjärn bannlysta.
Skogen öppnar sig
En av de mest påfallande skillnaderna mellan ekonomiskog och naturskog är att det i den senare på naturlig väg uppkommer gläntor då träd dör av ålder. På Stora Källskäret skapar NoM-gänget enligt Fortstyrelsens plan mer än tio gläntor och luckor i en skog som domineras av tättväxande planterade tallar. Enligt årsringarna är tallarna kring 45 år gamla.Kring 20–50 träd per glänta skall fällas och/eller ringbarkas för att gläntor på 20–30 meter skall uppkomma. De första stammarna är svårast att fälla eftersom de lätt fastnar i andra träd på sin väg mot marken. Och enligt alla skogsavverkningars säkerhetsföreskrifter får fällda träd inte lämnas kvar lutande mot andra stammar.
Den här avverkningen avviker i alla fall från konventionella avverkningar i och med att trädstammarna inte behöver släpas ut ur skogen. Ett annat syfte med skogsrestaureringen är nämligen att mängden död ved skall öka för att gynna naturskogens svampar, vedlevande insekter och i sista hand hackspettar och andra insektätare.
Trädstammar liggande på marken kompletteras också genom att skapa död ved i form av stående stammar. Det här görs enklast med barkningsjärn och är betydligt mindre bullersamt och försiktighetskrävande än motorsågning. Genom att skrapa bort bark och det översta skiktet av veden kapas trädets ledningsvävnad och trädet dör stående på sikt. Detta kan verka grymt mot enstaka träd, men skogsnaturen i sin helhet gynnas då arter som kräver död ved i form av stående träd får nya livsmiljöer och näring. Hackspettar väljer till exempel oftast sådana träd för sin häckning.
Ingen risk för fågelhäckningen
Någon kanske ifrågasätter det kloka i att skogsrestauering i denna form görs sommartid då fåglarna häckar. Industriella storskaliga avverkningar sommartid har ju fått berättigad kritik av denna orsak.I månadsskiftet juli–augusti är ändå de flesta fåglar färdiga med sin häckning. Bevis på detta får skogsrestaurerarna då de stöter på ett sparvhöksbo. Hökarna hörs varna i närheten, men ungarna är sedan en tid flygga och inte längre beroende av boet.
Skogsrestaureringar har också kritiserats för att stora mängder död ved kan ge upphov till massförekomster av insekter som kan sprida sig till närbelägna ekonomiskogar. Barkborrar och snytbaggar hör till de insektarter som snabbt förökar sig då större mängder död ved blir tillgänglig, men det har visat sig att de sprider sig bara några tiotals meter. Om inga ekonomiskogar finns i närheten – vilket är fallet på Mickelsörarna – finns ingen risk för att ekonomiskt mätbara skador uppkommer.
Lomflottar
Det är inte bara landmiljön som sköts under skogsrestaureringslägret. Under ledning av lägrets primus motor, Ralf Wistbacka, sätter lägerdeltagarna ut lomflottar i tre av de många småsjöar som finns på de större öarna inom arkipelagen. Flottarna har Wistbacka byggt tidigare av styrox och bräder, nu täcks de av vitmossa och bogseras ut på sjöarna, antingen av ivriga simmare eller med hjälp av kanot. Med en sten förankras flotten vid bottnen och sedan är det bara för smålommen att flytta in nästa vår.– De sjöar där vi satte ut flottar duger också för storlom, men vi hittade ett antal fina typiska myrgölar för smålom där inga naturliga holmar lämpliga för häckning fanns, berättar Wistbacka.
Wistbacka har satt ut ett flertal lomflottar i Larsmo med goda häckningsresultat bland smålommarna.
– Smålommen har ökat märkbart i mellersta Österbotten och Kvarken sedan 1990-talet och vi hoppas nu att den skall börja häcka på Mickelsörarna.
Nu har smålommen fått en möjlighet att häcka ostört ute på gungflyliknande flottar, där risken för störning under häcknings-
tiden är minimal
Ladda ner utskriftsvänlig pdf
