Tillbaka
Alla föröknings- och rastplatser som undersöktes år 2007 (57 st) i Natur och Miljös undersökning bedömdes ha förstörts eller försvagats som en följd av att myndighetsdirektivet leder till undermåliga avgränsningar. De delar av föröknings- och rastplatserna som sparas vid planerade kalhyggen är extremt små, dvs vanligen mellan 0,1 och 0,3 ha. Sådana avgränsningar görs även fastän de kommer att utgöras av små trädgrupper ute på kalhyggen. Den minsta yta för ett isolerat skogsfragment där en flygekorrehona, på basen av radiotelemetriundersökningar, regelbundet uppehållit sig är 3,5 ha. I medeltal är avgränsningarnas yta endast 2,5 % av medelytan (8,3 ha) för en honas revir i södra Finland.
Enligt denna utvärdering känner myndigheterna till endast mellan 2 och 6,6 % av flygekorrehonornas föröknings- och rastplatser i Svenska Österbotten.
Läs hela undersökningen här.
Mera information
Ralf Wistbacka
Natur och Miljö rf, t.f. förbundsassisitent
tfn: 050-516 6817
Skyddet av flygekorren i våra skogar fungerar inte - myndigheterna följer inte naturskyddslagen
05.05.2008
Flygekorren har i Finland varit skyddad av naturskyddslagen § 49 sedan 1.1.1997. Skyddet innebär att miljöcentralerna avgränsar ett skogsområde omkring flygekorrens föröknings- och rastplatser. Detta område skall bevaras för att garantera föröknings- och rastplatsens fortsatta funktion. Skogs- eller miljömyndigheterna har ännu inte gjort någon uppföljning av hur dessa avgränsningar fungerar. Därför inledde Natur och Miljö en undersökning, som granskar hur det lagstadgade skyddet fungerar i skogsmarker.
Först i juli år 2004 publicerade miljö- och jord- och skogsbruksministeriet ett gemensamt myndighetsdirektiv för hur avgränsningar av flygekorrens föröknings- och rastplatser skall beaktas vid skogsbruksåtgärder som gallring och kalhygge. Myndighetsdirektivet baserades dessvärre inte på tillgänglig forskningsbaserad kunskap eller på sakkunniga fältundersökningar. Den största bristen är att myndigheterna inte nyttjade befintlig kunskap om den skogsareal som bör kvarlämnas kring en föröknings- och rastplats för att den inte skall förstöras eller försvagas.Alla föröknings- och rastplatser som undersöktes år 2007 (57 st) i Natur och Miljös undersökning bedömdes ha förstörts eller försvagats som en följd av att myndighetsdirektivet leder till undermåliga avgränsningar. De delar av föröknings- och rastplatserna som sparas vid planerade kalhyggen är extremt små, dvs vanligen mellan 0,1 och 0,3 ha. Sådana avgränsningar görs även fastän de kommer att utgöras av små trädgrupper ute på kalhyggen. Den minsta yta för ett isolerat skogsfragment där en flygekorrehona, på basen av radiotelemetriundersökningar, regelbundet uppehållit sig är 3,5 ha. I medeltal är avgränsningarnas yta endast 2,5 % av medelytan (8,3 ha) för en honas revir i södra Finland.
Enligt denna utvärdering känner myndigheterna till endast mellan 2 och 6,6 % av flygekorrehonornas föröknings- och rastplatser i Svenska Österbotten.
Läs hela undersökningen här.
Mera information
Ralf Wistbacka
Natur och Miljö rf, t.f. förbundsassisitent
tfn: 050-516 6817
