Vinterläger 2006 med buller och bång
Då 26 Miljödetektiver i åldern 7-12 år anlände till Nedergård på måndag kväll var det ännu lugnt och stilla. Barnen bekantade sig med varandra och fick sitt detektivuppdrag av Urban Utter. Redan nästa morgon ringde en granne och anklagade barnen för oväsen som hörts under veckoslutet innan lägret började. Miljödetektiverna fick kämpa för att övertyga henne om att det var Bill Buller som varit i farten och inte de. Under dagens lopp fick de fundera på vad ljud, oljud och buller egentligen är, var man kan höra buller och hur det påverkar en. Barnen gjorde ljudkartor och mätte decibel-nivån utomhus. De konstaterade att det normalt är mycket tyst i Porkala – något som är unikt och värt att bevara.
Medan hela gänget var ute och spårade rävar, älgar och harar hördes plötsligt ett himla oväsen. Mitt i skogen spelade någon [läs: Bill Buller] discomusik på högsta volym. Stackars Igor Igelkott vaknade förskräckt ur sin vinterdvala. Nu var det allvar! Som tur var hittade Miljödetektiverna bevis: Bill Buller hade tappat några av sina CD-skivor i snön.
På onsdagen gjorde Miljödetektiverna en fin och spännande skidutfärd på havsisen. Med sig hade de varm saft och ärtsoppa som de värmde på Trangia-kök ute på en udde. Väl tillbaka på lägergården skrev de en rapport till Urban Utter om resultaten i sina undersökningar och om vad de fått reda på om miljöboven Bill Buller. Urban Utter var mycket nöjd med Miljödetektivernas arbete och förmedlade rapporten till Miljömyndigheterna som bevismaterial. Följande dag – den sista lägerdagen – ringdes lägret upp av Miljömyndigheterna som kunde berätta att de tagit in Bill Buller på förhör. Miljödetektiverna hade lyckats med sitt uppdrag! Nu kunde de lättade avsluta lägret och åka hem, redo för nya miljömysterier.
Maria Kock och Jon Lindström
Överdetektiver
