Vårdbiotoperna utgörs främst av ängar och betesmarker som uppkom som en naturlig följd av äldre tiders sätt att bruka jorden och sköta jordbruk. Ett stort antal växter och djur är beroende av de öppna, lågbevuxna och näringsfattiga marker som är typiska för vårdbiotoperna.

Omställningarna i lantbruket och landsbygdens avfolkning under 1900-talet har lett till att de flesta gamla vårdbiotoper vuxit igen och försvunnit. Man räknar med att endast 20 000 hektar vårdbiotoper finns kvar idag. Det är bara en procent av arealen i början av 1900-talet. Samtidigt har också ängarnas och hagarnas växter och djur minskat kraftigt, och dessa arter utgör idag den näststörsta gruppen av hotade arter i vårt land.

Framtiden för vårdbiotopernas växter och djur kan tryggas bara genom att lantbruket ges möjlighet att i större omfattning sköta ängar och betesmarker. I väntan på att detta skall ske – till exempel genom att i högre grad rikta in lantbrukets miljöstöd på biotopvård – är det arbete som bland annat miljöorganisationerna gör för att rädda de återstående vårdbiotoperna mycket viktiga. Med hjälp av frivillig arbetskraft har många värdefulla ängs- och hagmarker kunnat restaureras så, att krävande ängsväxter, fjärilar och andra insekter fått en chans att fortleva i vår natur.

På en äng slås gräset varje år, vilket kallas slåtter, och helst skall markerna sedan betas. . Ängen är mycket artrik, slåttern gör att många arter kan samsas på en liten yta eftersom ingen art kan ta överhanden. På en kvadratmeter kan det finnas 40-50 gräs- och blomarter. Ängen har inte gödslats, kalkats, dränerats, såtts in med vallväxter eller röjts på sten

Hagen, hagmarken är en naturbetesmark. Marken är inte kultiverad (gödslad, kalkad etc) och är liksom ängen artrik, upp till 20-30 arter kan förekomma på en kvadratmeter. Även många insekter och fåglar lockas till hagen, i synnerhet om den har träd eller buskar. Dynglevande skalbaggar behöver hagen för att överleva.

• restaurering betyder återskapa, arbetet börjar med att identifiera områdets tidigare användning
• ifall området tidigare varit en äng eller en hage kan denna miljö återskapas

Vårdbiotoper måste vårdas – hävdas – för att bevaras.

Naturliga hjälpmedel		Maskinella hjälpmedel

• Fråga den lokala miljöföreningen om de redan har en egen äng de vårdar.
• Ta initiativ till att restaurera en äng. Redan en liten areal ger fina resultat.
• Ta initiativ till att grunda en äng, t.ex. på din egen bakgård.

Olika organisationer och föreningar ordnar mer eller mindre regelbundet röjningstalkor på olika ställen. Restaurering av en vårdbiotop är ett arbetsdrygt men trevligt jobb, i synnerhet ifall man är många som jobbar tillsammans. Om det inte ordnas röjningstalkor på din hemort, kan du initiera ett.