Växthuseffekt och klimatförändring - ett djupdyk

Vad betyder växthuseffekt?

I ett växthus är det varmare än ute, lika som i t.ex. en bil eller bostadshus då solen skiner. Fenomenet beror på att glas och en del plaster släpper igenom ljus men inte värme. Det som finns i ett växthus värms upp då ljuset som träffar det avges som värme. Värmestrålningen kan inte tränga igenom glaset ut igen, utan reflekteras tillbaka och temperaturen stiger.

Växthusgaser fungerar i atmosfären på samma sätt som glaset i ett växthus, dvs. de släpper igenom solljuset men förhindrar att all den värmen som bildats av strålningen tränger ut i rymden. Utan växthuseffekten skulle medeltemperaturen på jorden vara -18°C dvs. 33°C grader kallare än vad den är idag.

Atmosfärens naturliga växthuseffekt är alltså inte ett problem utan en förutsättning för det liv som finns på jorden idag. Problemen uppkommer av att människan ändrat sammansättningen i atmosfären, vilket lett till en förstärkt växthuseffekt varpå klimatet förändras.

På grund av människans verksamhet har mängden av vissa växthusgaser ökat kraftigt, vilket ökar växthuseffekten och höjer medeltemperaturen på jorden. Temperaturen har stor inverkan på klimatfenomen som regn och stormar. Också glaciärerna och havsytans nivå påverkas av temperaturen. Man bör komma ihåg att även om klimatet bli varmare, kan det i visas regioner tom bli kallare. Alla dessa förändringar som människan åstadkommer kallas klimatförändring.

Vilka gaser påverkar?

De ämnen som inverkar på växthuseffekten är växthusgaser och olika partiklar. För klimatförändringen är de viktigaste gaserna vattenånga (H2O), koldioxid (CO2), metan (CH4), ozon och dikväveoxid (N2O), vilka förekommer i naturen. Många av människan producerade syntetiska kemikalier är också kraftiga växthusgaser, varav de viktigaste är klorfluorerade kolväten (CFC:n och HCFC:n), fluorföreningar (HFC:n, PFC:n och SF6) och bromföreningar (haloner, t.ex. CF3Br)

Varifrån härstammar växthusgaserna?

Utsläppen av koldioxid har störst inverkan på växthuseffekten. Koldioxid bildas vid all slags förbränning då kolväten blir koldioxid och vatten, men det är förbränningen av fossila bränslen som är betydelsefull för atmosfärens totala halter. Koldioxid anses vara människosläktets största avfallsprodukt. Därför är det inte konstigt att koldioxidhalten i atmosfären har ökat med en tredjedel sedan den industriella revolutionen.

I globalt perspektiv är de viktigaste koldioxidkällorna energiproduktion, skogsskövling och industri. I Finland står energiproduktionen och trafiken för 99 % av koldioxidutsläppen. Koldioxidutsläpp vid förbränning av biomassa (t.ex. träflis) räknas dock inte som en nettoökning, eftersom koldioxiden snabbt igen binds vid tillväxt av ny biomassa.

Metangas är den nästviktigaste människoproducerade växthusgasen. Den har en kortare livslängd än koldioxid, men dess effekt som växthusgas är flera tiotals gånger större än koldioxidens. Metanhalten i luften har ökat 145 % under de senaste århundradena. De största källorna av människoproducerat metan är gruvdrift, transport och användning av fossila bränslen, nötdjurens idisslande, risodling, ofullständig förbränning av biomassa och avstjälpningsplatser. De största naturliga källorna är kärr och våtmarker. I Finland är de största källorna avstjälpningsplaster och vattenreningsverk, nötdjursproduktion (idissling och gödsel) samt energiproduktion.

Dikväveoxid, även kallad lustgas, är som kraftig växthusgas 300 gånger effektivare än koldioxid. Dikväveoxid härstammar från kvävegödsling, energiproduktion och framställning av salpetersyra.
 

Koldioxidsänkor

Förutom koldioxidkällor finns det s.k. koldioxidsänkor som binder koldioxid. Exempel på sänkor är växande skogar, jordmånen och haven. Om förutsättningarna förändras kan en sänka bli en källa, t.ex. antar man att havens förmåga att binda koldioxid kan försämras om klimatet blir varmare. Vid kalhyggen av skog förlorar man värdefulla koldioxidsänkor.

Kan man redan se en förändring

Naturliga processer, som människan inte inverkat på, har fram tills nu styrt klimatet. T.ex. varierar solens strålningsstyrka på grund av olika orsaker, som solfläckar och förändringar i jordens omloppsbana. Vulkanutbrott kan också påverka det globala klimatet. Enligt IPCC (Intergovernmental Panel on Climat Change, ett organ bestående av de ledande experterna och forskarna i klimatfrågor) är de viktigaste förändringarna sedan mitten på 1800-talet till slutet av 1900-talet:
  • Atmosfärens koldioxidhalt har ökat med 31 % och andra växthusgaser ännu mer
  • Jordytans medeltemperatur har ökat 0,4-0,8 grader
  • Havsytan har stigit med 10-20 cm

Man kan också iaktta uppvärmningen i naturen. Fjällglaciärer drar sig tillbaka med aldrig tidigare skådad fart – t.ex. med 33 meter i året i Anderna. Fjällglaciärer på många tropiska områden har under de senaste 100 åren förlorat 80 % av sin massa. De grönländska glaciärerna drar sig tillbaka upp till en meter per år och permafrosten har börjat smälta i Alaska.

Vad kommer att hända i framtiden

IPCC förutspår att i slutet av detta århundrade har:
  • yttemperaturen stigit i medeltal 1,4-5,8 grader
  • havsytan stigit med 10-90 cm
  • på vissa områden ökar torkan, på andra ökar översvämningar
  • nederbördsmängderna ökar i medeltal då det hydrologiska omloppet ökar.
Trots att ökningen kan kännas liten kan man jämföra temperaturen med kulmen av istiden, då det endast var 9 grader kallare än nu. Då var Finland täckt av ett två kilometer tjockt islager. IPCC:s prognos är en s.k. bästa uppskattning. Det är möjligt att effekterna blir mindre. Å andra sidan är det lika sannolikt att förändringarna blir större än väntat. Klimatets kaotiska natur gör att överraskande och stora förändringar är möjliga, men dessa har man inte kunnat förutspå i prognoserna. Det essentiella är, att även om man skulle sluta alla utsläpp genast så kan utsläppen påverka klimatet ännu länge – minst hundratals år.
En klimatförändring kan medföra bl.a.
  • en höjd vattennivå som kan dränka öar och låglänta områden
  • minskad biologisk mångfald
  • minskad skörd på flera områden
  • fler eller förstärkta extrema väderförhållanden, som översvämningar, torrperioder och orkaner
  • ökad utbredningen av tropiska sjukdomar, som malaria

Redan en höjning av temperaturen med 1,5 grader fram till 2080 kan utsätta 50 miljoner fler människor för hungersnöd, 200 miljoner för malaria och 2 miljarder för vattenbrist. Först drabbas invånarna i de fattiga länderna, som redan nu måste kämpa för sitt dagliga bröd, att drabbas.

På grund av klimatförändringens oberäknelighet är det svårt att förutspå vad som kommer att hända i Finland. Troligen kommer det att betyda en förhöjning i temperaturen, vilket innebär en längre växtperiod inom jordbruket och mindre behov av energi för uppvärmning. Å andra sidan kan det leda till att skadeinsekter breder ut sig i större grad och skogarnas anpassningsförmåga inte räcker till. Om den förstärkta växthuseffekten skulle försvaga Golfströmmen kunde resultatet bli ett kallare klimat här i Finland.

Klimatpolitiken

I den globala politiken har man fäst uppmärksamhet till klimatfrågor sedan slutet av 1980-talet. Klimatavtalet från Riokonferensen år 1992 var ett viktigt startskott för det internationella samarbetet. År 1997, vid FN:s tredje klimatkonferens i Kyoto, skrev man under ett avtal där industriländerna förband sig till att minska utsläppen av sina växthusgaser med 5,2 %. Det s.k. Kyotoavtalet berör växthusgaserna koldioxid, metan och dikväveoxid samt tre industriella föreningar (HFC, PFC och SF6). Nivån man jämför med är 1990 för de tre förstnämnda gaserna och 1990 eller 1995 för de tre senare (länderna kan välja själva). De uppsatta målen skall nås under perioden 2008-2012. Kyotoavtalet är historiskt eftersom det är juridiskt bindande. Avtalet har försvagats av att vissa länder, bl.a. USA och Australien inte har ratificerat Kyotoprotokollet.

I Kyotoavtalet fastställs olika målnivåer för olika länder. Eus gemensamma målnivå innebär en minskning på 8 %. Inom EU har fördelat bördan mellan medlemsländerna. Enligt denna uppgörelse har Finland en 0-nivå, vilket betyder att vi bör nå ner till samma utsläppsnivå av växthusgaser vi hade 1990.

Inom ramen för Kyotoprotokollet finns flera flexmekanismer. En är den s.k. utsläppshandeln, vilket innebär att länder som underskrider sin kvot kan sälja sina utsläppsrättigheter till länder som överskrider sin kvot. Man kan också spara utsläppsrättigheter till kommande år, men man kan inte låna rättigheter från framtiden. Utsläpp kan också ersättas med att upprätta koldioxidsänkor, som skogar.

Kyotoavtalet bör ses som ett första steg i en process där ytterligare nedskärningar av utsläppen är nödvändiga.

Källa: www.ilmasto.org