Trafikbränslen

I Finland står vägtrafiken för ca 10 % av den totala energianvändningen. Vårt lands nästan 3 miljoner fordon drivs ännu praktiskt taget helt av fossila bränslen, d.v.s. bensin, diesel och brännolja. Vägtrafikens koldioxidutsläpp var år 2004 nästan 11 milj ton, vilket motsvarade ca 15 % av Finlands växthusgasutsläpp.

De viktigaste sätten att minska användningen av fossila trafikbränslen är genom att 1) minska trafikbehovet, 2) förbättra fordonens energieffektivitet och 3) ersätta de fossila bränslena med miljöanpassade alternativ.

Den bästa lösningen ur miljösynpunkt är att minska trafikmängderna, eftersom det även minskar andra miljöolägenheter som t.ex. buller, damm, och behovet av nya vägar. Ett viktigt verktyg är markplanering. Det gäller att utveckla samhällsstrukturen så att bostäder, arbetsplatser och service ligger nära varandra, vilket minskar behovet av fordonstrafik. En annan central åtgärd är att utveckla kollektivtrafiken, i synnerhet med spårbundna och eldrivna fordon (spårvagn, metro och tåg).

Tack vare utvecklingen av förbränningsmotorernas teknik har de skadliga utsläppen minskat och motorerna blivit bränslesnålare. Förutom hybrid- och andra miljöbilar säljs ännu en massa bränsletörstiga tunga fordon. Stadsjeepar har rentav blivit statussymboler en för vissa grupper.

Fossila trafikbränslen kan även ersättas med biobränslen. Bensinmotorer kan drivas med etanol och fossil diesel kan ersättas med biodiesel. Förutom dessa flytande bränslen kan biobränslen i gasform spela en viktig roll för åtminstone den tunga trafiken. Finland har gått in för obligatorisk låginblandning, d.v.s. att biobränslen (omkring 5 %) blandads med fossila komponenter i de produkter, som säljs på bensinmackarna. Ren etanol och biodiesel är än så länge svåra att få tag på.

Det är viktigt att beakta att biobränsletillverkning även har negativa miljöeffekter. Det är inte acceptabelt att exempelvis skövla regnskog för att inrätta plantage för produktion av palmolja eller sockerrör. Den inhemska odlingen av biobränsleråvaror som t.ex. rybs, raps, sockerbeta, kan ge upphov till betydande utsläpp av näringsämnen och bekämpningsmedelsrester till vattendragen. Biobränsleproduktionkedjan måste genomföras så, att lantbrukets och transportkedjans konsumtion av fossila bränslen inte överskrider energiinnehållet i slutprodukten. Om skogsbiomassa i högre grad kommer att utnyttjas som råvara för trafikbiobränslen, måste hänsyn tas till bl.a. skogsnaturens biologiska mångfald.