Markplanering

Samhällsstrukturens utveckling styrs genom markplanering i enlighet med markanvändnings- och bygglagen. I samband med markplanering fattas ofta beslut som är oåterkalleliga för naturvärden. I planläggning fastslås även områdenas infrastruktur, något som direkt och indirekt kan ha betydande negativa miljöeffekter.

Marken är en knapp och begränsad resurs, som är en grundförutsättning för inte bara fungerande samhällen utan även fungerande ekosystem. Markanvändnings- och bygglagen ger intressenter mångsidiga påverkningsmöjligheter i beredning. Bevakande naturens intressen i markplanering på kommunal och regional nivå är en central uppgift för Natur och Miljö och förbundets lokalföreningar.

Statsrådet fastställer nationella riktlinjer för markanvändningen. Större praktisk betydelse har landskapsplanerna, som utarbetas av landskapsförbunden. Dessa styr i sin tur beredningen av de kommunala generalplanerna.

Naturkarteringar och miljökonsekvensbedömningar utgör en central del av beslutsunderlaget för markplanering. Kvaliteten på naturkarteringarna varierar fortfarande

Natur och Miljö vill främja landskapsplanering, som bevarar ekologiska korridorer och stora enhetliga skogsområden, som är värdefulla för rekreation och naturens mångfald. För att minska beroende av privatbilism och bevara utrymme för naturen borde man bygga tätare och bättre integrera bostäder, arbetsplatser och service.

Natur och Miljö vill bromsa utvecklingen av ett s.k. dubbelt boende, d.v.s. två fullt utrustade hem, ett på landsbygden och ett annat i städer. Denna typ av boende ökar trafiken, ökar energikonsumtionen och materialkonsumtionen. Natur och Miljö har kritiserat betoningen av dubbelt boende i t.ex. det nationella Skärgårdsprogrammet.

En särskilt viktig fråga i kustregionen är strandbyggande. Natur och Miljö vill värna om det naturliga strandlandskapet och bevara strandzonen som ett område för rekreation. Strandzonen, där land och vatten möts, är en unik och värdefull del av vår natur. En kraftig exploatering av stränderna för byggande leder till ett splittrat boende, som förutsätter privatbilism och skapar problem för bl.a. avloppsrening. I landskaps- och generalplaner borde värdefulla fisklekplatser utmärkas och skyddas från muddringar och andra olägenheter av strandboende.