Basfakta om skogen

Allmänt om skogsnaturen i Finland

De finländska skogarna hör huvudsakligen till taigan, d.v.s. det boreala barrskogsbältet. I ett globalt perspektiv är taigan ett ungt ekosystem. De finländska skogarna har utvecklats sedan senaste istid för ca 10 000 år sedan.

Finland har på basen av lokala klimatfaktorer indelats i olika vegetationszoner. Östra Nyland och Österbotten hör till den sydboreala zonen. Sydkusten hör till den hemiboreala vegetationszonen, d.v.s. lövskogsbältet.

Vid sidan av klimatet har jordmånen en stor inverkan på skogen. De finländska skogarna växer både på mineralmark och torvmark. Kärrsuccessionen är en viktig del av de finländska skogarna. I Österbotten växer nästan en tredjedel av skogarna på torvmark, men tre fjärdedelar av torvmarken är dikad.

Vid sidan av kärrsuccessionen har vattenförhållandena en stor inverkan på skogsnaturen. Vatten- och skogsekosystemen är sammankopplande och vid gränsområdena (t.ex. stränder) finns en stor biologisk mångfald. Vid källor och bäckar uppstår unika miljöer med hög luftfuktighet. Svämskogar som regelbundet översvämmas av t.ex. åar utvecklas till egna särskilda skogstyper.

Skogsbruksmarken indelas i tre kategorier (ägoklass) på basen av bördighet, d.v.s. trädbeståndets medeltillväxt (m3/ha/år). 85 % av skogsbruksmarken i Svenskfinland klassas som skogsmark, vars tillväxt är > 1 m3/ ha/år.

Skogsbruksmarken kan även delas in i olika ståndorter enligt den skogstypsklassificering som utvecklats för skogsbrukets behov. Av tabellen nedan framgår att marken i Svenskfinland är bördig.

Fördelningen av ståndort i Svenskfinland

Lavtyp	2 %
Ljungtyp (”karg moskog”)	4 %
Lingontyp (”torr moskog”)	18 %
Blåbärstyp (”frisk moskog”)	51 %
Lundartad mo	21 %
Lund	4 %

Källa: Skogs- och miljörapporten för kustens skogscentral

Den stora variationen i olika faktorer som klimatet, jordmån, den kuperade terrängen och vattenförhållanden leder till att skogslandskapet består av en mosaik av olika skogsnaturtyper.

Skogarna i Svenskfinland utgör ingen isolerad del av södra Finlands skogar. Ur ett ekologiskt perspektiv har skogarna längs kusten en stor artrikedom. Till de unika skogstyperna hör bl.a. landhöjningsskogar i primärsuccessionsområden (Österbotten). Skärgårdsskogarna har inte ännu utsatts för ett lika intensivt modernt skogsbruk som på fastlandet. Karaktäristiskt för skogarna på sydkusten är närheten till tätorter vilket innebär bl.a. tryck från markanvändning och rekreationsanvändning.

Naturskogen

Skogen är ett naturligt ekosystem, som kan förnya sig utan människan. Naturskogen är inget stabilt tillstånd, utan den karaktäriseras av olika förändringsprocesser, successioner. De olika trädslagen reagerar olika på olika typer av störningar som stormar, tung snö, skogsbrand (blixtnedslag), översvämningar (bäver), torka, insekter och svampar.

Skogsbranden är en central faktor i en naturskog tillhörande taigan. Den ger livsutrymme för lövträden, som är duktiga på att sprida sig till öppna gläntor, men på sikt inte kan konkurrera med granen. Ju torrare ett område är, desto oftare förekommer skogsbrand. Tallen, som har en tjock bark, har god förmåga att överleva mindre skogsbränder, medan granen lättare dör av bränder. I naturliga förhållanden varierar skogsbrandens yta och intensitet kraftigt. En väsentlig skillnad jämfört med modern kalavverkning är att branden efterlämnar stora mängder bränd och död ved.

Inslaget av död ved är stort i en naturskog. Dött virke är fullt av liv. En mängd arter har specialiserat sig på död ved.

Skogslevande arter

Hälften av alla kända arter i Finland, d.v.s. omkring 20 000 arter lever i skog. De skogslevande arterna kan grovt indelas i följande grupper:

Ryggradsdjur	113
Ryggradslösa djur	11 000
Kärlväxter	350
Sporväxter (mossor)	400
Svampar	5 000

Även om människan gynnat och rentav infört en del arter är de flesta arter anpassade till ”naturskog”. När miljön förändras och mängden lämpliga livsmiljöer minskar är artens spridningsförmåga en kritisk faktor. Många insekter och mossor har svårt att klara sig i det allt mer fragmenterade skogslandskapet.

Hotade arter

Det moderna skogsbruket har orsakat stora förändringar i skogsnaturen, vilket resulterat i att den biologiska mångfalden minskat. En tydlig indikator på skogsnaturens kris är att cirka 40 % av alla hotade arter i vårt land är skogslevande arter. Omkring 650 skogslevande arter är rödlistade, men med beaktande av alla arter man inte har tillräcklig kunskap om torde det verkliga antalet vara omkring 1 500.

Många skogsnaturtyper har blivit så sällsynta och isolerade, att de inte på sikt kan upprätthålla livskraftiga stammar av de arter som anpassat sig för dessa biotoper.