vad_vi_gor/skog_och_mark/fakta_om_skogar/skogsnaturtyper
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Skog_och_mark/Senvar skogsviol.jpg
 

Skogsnaturtyper

I Finland har man definierat 76 olika skogsnaturtyper. Dessa kan placeras in under några huvudtyper som beskrivs nedan, från den frodigaste till den kargaste. Marken i Svenskfinland är bördig. Andelen av respektive skogsnaturtyp i Svenskfinland anges inom parentes.

Lundar (4%)

De förekommer på näringsrik mark. Jorden består av mull. Här trivs lövträd, i söder också ädla lövträd. Buskar är vanliga medan mossor saknas. Lundväxterna kräver näringsrik jord och är ofta ljusälskande. Därför blommar många av dem tidigt på våren, innan träden börjat skugga. Typiska lundväxter är bl. a. blåsippa, vitsippa, liljekonvalj, trollbär, tibast, skogstry och strutbräken. Granen trivs också i lunden, och då granen invaderat en lund försvinner de ljusälskande växterna. Eftersom lundjorden är så bördig har en stor del av Finlands lundar omvandlats till odlingsmark. Samtliga lundtyper klassas som hotade.

Lundartade moar (21%)

De finns på näringsrik moränjord och lerjord. Till skillnad från lunden är marken tydligt skiktad, med ett humuslager ovanpå mineraljorden. Det dominerande trädslaget är gran, men lövträd förekommer också. Typiska växter i södra Finland är blåbär, ekorrbär, harsyra, hallon och skogsviol. Markskiktet består till största delen av mossor. Samtliga typer av lundartade moar är hotade eller nära hotade.

Blåbärstyp eller frisk mo (51%)

Det är den vanligaste skogsnaturtypen i Svenskfinland. Jordmånen är skiktad: överst finns ett tjockt lager humus och under det mineraljord som består av morän eller sand. Skogen är blandskog med främst gran men också lövträd och tall. Det finns rikligt med mosor. Som namnet antyder är blåbäret en typisk växt. Andra växter som trivs är ekorrbär, skogsstjärna, skogskovall och linnea. Bland de friska moarna finns både hotade och livskraftiga typer.

Lingontyp eller torr mo (18%)

De växer på grov moränjord. Växternas begränsande faktorer är tillgången på vatten och kväve. Tallen är det dominerande träslaget, men även gran och björk förekommer. Träden växer inte så tätt vilket gör att skogen är rätt ljus. Typiska växter är lingon, blåbär, ljung och kråkbär. Det finns rikligt med mossor och lavar. I norra Finland klarar sig de torra moarna bra, men i södra Finland är samtliga typer hotade eller nära hotade.

Ljungtyp eller karg mo (4%)

De karaktäriseras av ljung, lavar och mossor. Marken består ofta av skiktad sand, med ett tunt lager dåligt nedbruten humus. Tallen dominerar bland träden, buskskiktet består av lågvuxna enar och plantor av gran och lövträd. Samtliga typer av karg mo är hotade eller nära hotade.


Lavtyp (0%)

De växer på grov näringsfattig moränjord med ett tunt surt humuslager överst. Ljung, lingon, mjölon och kråkbär dominerar bland risen, men växer sparsamt. De enda träd som blir högre än buskar är tallarna, men också de stannar vid ungefär 10 m. Träet förmultnar mycket långsamt så på karga moar i naturtillstånd finns rikligt med olika ålders död ved, ofta stående. Alla skogar av lavtyp är akut hotade.

Övriga skogsnaturtyper

Utöver dessa särskiljs några udda skogstyper, som översvämningsskogar och hällmarksskogar. Hällmarksskogar, alltså skogar som växer på berggrund med ett högst 30 cm tjockt jordlager på, har ofta liknande växtlighet som karga och torra moar.  De klassificeras som livskraftiga.


Källa: SY8/2008: Suomen luontotyyppien uhanalaisuus.
Siffrorna från Skogs- och miljörapporten för kustens skogscentral 2007