vad_vi_gor/skog_och_mark/kulturlandskap
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Skog_och_mark/Senvar gullviva.jpg
 

Vårdbiotoper - kulturlandskapets artrika livsmiljöer

Den miljö som uppkommer vid traditionellt jordbruk med slåtter och bete kallas kulturlandskap. Man har särskilt 12 olika typer av kulturlandskap (bl.a. hedar, lövängar, hagmarker och skogsbeten) vilka ytterligare delas upp i ungefär 40 olika undertyper. Samtliga typer är hotade eller i enstaka fall nära hotade, de flesta är akut hotade.

Kulturlandskapen har ofta en mycket rik flora och fauna. Ett stort antal växter och djur är beroende av de öppna, lågbevuxna och näringsfattiga marker som är typiska för vårdbiotoperna. De blommande växterna för med sig pollinerande insekter, bl.a. fjärilar. Dyngan som boskapen lämnar efter sig är livsmiljö för andra evertebrater, bl.a. dyngbaggar.

Kulturlandskap är såtillvida speciella livsmiljöer att de har uppstått på grund av människans inverkan och kräver aktiv skötsel för att inte växa igen. Nedgången började på 1880-talet då man började undervisa om effektiverad odling och transformera ängar till åkrar. I och med övergången till effektivt jordbruk från 1960-talet har kulturlandskapen minskat drastiskt. Det finns ungefär 19 000 ha kulturlandskap i Finland idag, vilket är under 1 % av vad det fanns i slutet av 1800-talet. Samtidigt har också ängarnas och hagarnas växter och djur minskat kraftigt, och dessa arter utgör idag den näststörsta gruppen av hotade arter i vårt land. De tidigaste spåren av jordbruk i Finland är 4500 år gamla och består av bl.a. pollen av odlad säd. Eftersom granen kom till Finland först för 3-4000 år sedan innebär det att här funnits kulturlandskap innan här funnits granskogar. Kulturlandskapen är alltså i högsta grad av urgammal hävd och hör hemma i vår natur.

Framtiden för vårdbiotopernas växter och djur kan tryggas bara genom att lantbruket ges möjlighet att i större omfattning sköta ängar och betesmarker. I väntan på att detta skall ske – till exempel genom att i högre grad rikta in lantbrukets miljöstöd på biotopvård – är det arbete som bland annat miljöorganisationerna gör för att rädda de återstående vårdbiotoperna mycket viktiga. Med hjälp av frivillig arbetskraft har många värdefulla ängs- och hagmarker kunnat restaureras så, att krävande ängsväxter, fjärilar och andra insekter fått en chans att fortleva i vår natur.

Vad kan jag göra?

  • Delta i restaureringstalkon. Olika organisationer och föreningar ordnar mer eller mindre regelbundet röjningstalkor på olika ställen. Restaurering av en vårdbiotop är ett arbetsdrygt men trevligt jobb, i synnerhet ifall man är många som jobbar tillsammans. Om det inte ordnas röjningstalkor på din hemort, kan du initiera ett.
  • Om du har en egen gård kan du göra en äng av ett hörn. Så ängsväxter och slå ängen till hösten. Kratta bort den extra näringen så får du en fin torräng som kan bli hem för många fjärilar.

Källor: Seppälä, S. 2006: Perinnemaisemien yhteys varhaiseen asutus- ja maankäyttöhistoriaan, miljöcentralen, Suomen luontotyyppien uhanalaisuus 2008