Är våtmarker klimathjältar?

En våtmark är ett område där vatten finns precis ovanför eller under markytan. Om minst hälften av vegetation är vattenälskande så är det våtmark. Myrar är våtmarker som bildar torv och dessa kan delas in i mossar, som får vatten enbart uppifrån, eller kärr som får vatten från marken. Anna Froster har i sin senaste bok Våtmarker – En djupdykning i grunda vatten undersökt våtmarkernas historia i Sverige och var vi står idag från ett historiskt perspektiv.

Under presentationen lärde vi oss att våtmarkers superkrafter är deras mångfald, det är nämligen så att 600 arter är direkt bundna till våtmarker. Ur ett klimatperspektiv har våtmarkerna en mycket viktig uppgift i att binda växthusgaser. De växthusgaser som är bundna i våtmarker står för mer än personbilstrafiken i Sverige. Våtmarker är dessutom otroligt bra på att rena och filtrera vatten och jämnar effektivt ut vattennivåer i landskapet.

Sverige och Finland har förlorat störst andel av skogsklädda torvmarker jämfört med resten av världen.

Vi får även höra hur det under det senaste seklet har förvunnit nästan en fjärdedel av Sveriges totala ursprungliga våtmarksareal och att detta är långt på grund av en relativt aggressiv dikningspolitik. I Sverige finns det cirka 900 000 km diken, vilket motsvarar ungefär 22 varv runt jorden. I Finland finns det ännu mer. Raka, utredda dikningar har dålig filtreringsmöjlighet på grund av att vatten som flyter långsammare fram renas effektivare.

Ett chockerande exempel på denna förlust av våtmarker och naturliga vattendrag som Froster nämner är Kävlingeåns avrinningsområde som under 1812–1820 var till 29 % flodar och våtmarker, men som åren 1950–1953 sjönk till att utgöra endast 3.4 % av området.

Men är inte våtmarker skadliga på grund av den metan som bubblar upp från dem? Froster förklarar hur de syrefattiga förhållandena i våtmarker gör att arkéerna trivs bra och rapar ut metan. Metanproducerande arkéer är alltså unika mikroorganismer som är avgörande för nedbrytning i syrefria miljöer. Så länge det finns vatten ovanför ytan så finns det andra organismer som fångar upp metanen. Därför är det väldigt viktigt att medelvattenytan är tillräcklig både ovan och under markytan, helst ska den ligga någon decimeter under markytan.

Som avslutning på Frosters intressanta föreläsning förklarar hon att det är viktigt att sprida kunskap och medvetenhet om våtmarkerna och dess historia i våra länder. Vi bär ett ansvar att förvalta dessa och det finns fortfarande mycket arbete som återstår för att de ska ses som det de är – klimathjältar.

Evenemanget förverkligades tack vare Ålandsbanken som bidragit till projektet Från skog till hav genom finansiering som tilldelats via Ålandsbankens Östersjöprojekt under år 2025–2026.

Taggar