Arter i Östersjön
Även om Östersjön är ett relativt artfattigt innanhav, upprätthåller Östersjöns miljö en unik blandning av söt- och saltvattenarter. Dessa arter bildar tillsammans en delikat näringsväv, där varje art har en viktig roll att fylla. Näringsväven sträcker sig även upp på land, eftersom många fågelarter också är beroende av Östersjön för sin överlevnad. Dessvärre är ett flertal arter i Östersjön idag hotade, vilket riskerar att sätta hela näringsväven i gungning. Läs vidare och bekanta dig med några av Östersjöns spännande arter och deras tillstånd.
Fiskar
Strömming (Clupea harengus membras)
Kanske den mest välkända och ekonomiskt viktigaste av våra arter i Östersjön. Strömmingen är egentligen en variant av sill som lever i Östersjön. Den är viktig för både kommersiellt fiske och som föda för andra arter.
Status: Livskraftig (LC)
OBS! Strömmingen (både dess bestånd och kroppsstorlek) har dock minskat drastiskt till följd av överfiske.
Bild: Eskemar via Canva.com
Torsk (Gadus morhua)
En viktig och unik rovfisk som reglerar de mindre fiskarnas bestånd. Torsken förekommer förutom i Östersjön även i Atlanten. Däremot är de populationer som lever i Östersjön särskilt anpassade till den låga salthalten i Östersjön jämfört med torsken i Atlanten. Östersjötorskens bestånd har minskat kraftigt de senaste decennierna på grund av överfiske, habitatförlust och övergödning.
Status: Sårbar (VU)
Bild: Hans-Petter Fjeld, CC BY-SA 2.5, via Wikimedia Commons
Mört (Rutilus rutilus)
En av de vanligaste fiskarterna vid kustområdet. Denna art bidrar till övergödningen i vattnen på grund av sin livsstil; mörten äter djurplankton som i sin tur reglerar mängden växtplankton. Mörten gräver även i havsbottnet då den söker föda, vilket kan orsaka att skadliga ämnen på bottnet släpps ut.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Kichigin via Canva.com
Gädda (Esox lucius)
Östersjökustens största rovfisk som spelar en viktig roll i ekosystemet genom att kontrollera beståndet av mindre fiskar, som i sin tur livnär sig på djurplankton. Därför bidrar gäddan indirekt till att minska övergödningen. Gäddan trivs i grunda vikar och laguner, samt sjöar, där den leker under våren.
Status: Livskraftig (LC)
OBS! Gäddbestånden har minskat dramatiskt under de senaste åren.
Bild: crisod via Canva.com
Abborre (Perca fluviatilis)
Finlands nationalfisk och en av landets vanligaste och viktigaste fiskarter. Abborren klarar sig väl även i övergött vatten, men jagar med hjälp av synen, så trivs ej i allt för grumligt och mörkt vatten.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Annica Långsnabba, Forststyrelsen
Europeisk ål (Anguilla anguilla)
En fascinerande fisk som reser hela vägen från Saragassohavet till Östersjön och tillbaka. Ålens bestånd har minskat drastiskt under flera årtionden på grund av vandringshinder och överfiske, och idag är arten akut utrotningshotad.
Status: Akut hotad (CR)
Bild: Michel VIARD via Canva.com
Mindre havsnål (Nerophis ophidion)
En liten och långsmal fisk som lever i tångskogar och ålgräsängar. Havsnålen är släkt med sjöhästar och precis som dem så är det hanen som bär på äggen. För att få i sig näring suger denna fisk upp fiskyngel och små kräftdjur med sin snabelliknande mun.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Mats Westerbom, Forststyrelsen
Havsöring (Salmo trutta trutta)
En laxfisk som lever i Östersjön. Havsöringen börjar sitt liv i en insjö eller bäck för att sedan migrera ut till havet. När det är dags för fisken att leka, vandrar den tillbaka. Havsöringen är hotad av överfiske och dammar som hindrar dess migration.
Status: Starkt hotad (EN)
Bild: photographer3431 via Canva.com
Bottenlevande djur
Blåmussla (Mytilus trossulus x edulis) och Östersjömussla (Limecola balthica)
Två filtrerande arter som bidrar till att hålla vattnet rent och är viktiga näringskällor för många andra arter. Alla Östersjöns blåmusslor uppskattas filtrera hela Östersjöns vattenvolym årligen. Blåmusslans musselbäddar är en nyckelbiotop i Östersjön, eftersom de utgör ett viktigt habitat för många bottenlevande arter.
Status: Blåmussla: Ej bedömd (NE); Östersjömussla: Livskraftig (LC)
Bilder: Heidi Arponen, Forststyrelsen
Ishavsgråsuggan (Saduria entomon)
Ett bottenlevande kräftdjur i Östersjön. Ishavsgråsuggan kan bli hela 10 cm lång. Den utgör föda för flera fiskar och spelar en betydande roll i Östersjöns näringsväv.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Ilkka ja Anu Lastumäki. SYKE.
Vanlig tångräka (Palaemon adspersus)
Ett vanligt kräftdjur i Östersjön. Räkan äter allt från alger, till mindre kräftdjur och insektslarver. På vintern lever tångräkan i djupare vatten, men på sommaren förflyttar den sig till tångruskorna i grundare vatten.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Micha Baum, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons
Alger
Blåstång (Fucus vesiculosus)
Tillhör brunalgerna. Blåstången utgör en av de viktigaste habitaten i Östersjön; den ger livsmiljö och skydd åt många djur. Blåstången tar även upp och lagrar koldioxid från atmosfären och är således en kolsänka. Bestånden har minskat under de senaste åren.
Status: Nära hotad (NT)
Bild: Lena Avellan
Grönslick (Cladophora glomerata)
Tillhör grönalgerna. Den utgör en viktig näringskälla och skydd för många djurarter, men förbrukar även syre från havsbotten då den bryts ned. Algmassan har ökat under de senaste åren på grund av övergödningen.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Forststyrelsen
Gaffeltång (Furcellaria lumbricalis)
Tillhör rödalgerna. Den är vår största rödalg och är en vanlig och brett utspridd art i Östersjön. Gaffeltången erbjuder skydd och näring för många arter på djupet.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Olli Mustonen, Forststyrelsen
Kärlväxter
Ålgräs (Zostera marina)
Denna art är en nyckelart som stabiliserar bottensedimentet samtidigt som den utgör en viktig livsmiljö för många marina organismer. Ålgräset, eller bandtången som den också kallas, binder dessutom kol och näring effektivt. Den producerar även rikligt med syre. Ålgräset påverkas negativt av övergödningen i Östersjön.
Status: Nära hotad (NT)
Bild: Lena Avellan
Nateväxter (Stuckenia- och Potamogeton-släkten)
Nateväxter är synliga och livsviktiga arter för Östersjöns olika organismsamhällen - de stabiliserar bottensedimentet, upptar näringsämnen och producerar syre i vattnet. På bilden kan du se ålnate, eller abborrgräs som den också kallas.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Suvi Saarnio, Forststyrelsen
Bladvass (Phragmites australis)
En mycket vanlig och utbredd strandväxt som växer såväl i Östersjön som i inlandsvatten. Bladvassen är vår största gräsart och den växer delvis under vatten. Vassruggar är viktiga livsmiljöer för bland annat häckande fåglar och lekande fiskar. Om en vassbädd breder ut sig alltför mycket riskerar den dock att tränga undan annan växtlighet.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Tuuli Solhagen
Däggdjur
Gråsäl (Halichoerus grypus)
Den största sälarten i Östersjön. Gråsälen hade tidigare svag status i Östersjön, men är idag livskraftig. Denna art spelar en viktig roll i det marina ekosystemet. Gråsälen äter fisk, främst strömming.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Lucc77, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons
Knubbsäl (Phoca vitulina)
En mindre sälart som också är vanlig i Östersjön. Bestånden har minskat sedan sena 1900-talet.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Jonn Leffmann, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons
Östersjövikare (Pusa hispida botnica)
Den minsta sälarten i Östersjön. Östersjövikaren behöver snö och is för sin förökning och påverkas därför negativt av klimatförändringen. Dess status är svagast i de södra delarna av Östersjön.
Status: Nära hotad (NT)
Bild: Estormiz, CC0, via Wikimedia Commons
Tumlare (Phocoena phocoena)
En av världens minsta tandvalar, och den enda valarten i Östersjön. Bestånden har varit låga redan i hundratals år och fortsätter att minska.
Status: Akut hotad (CR) / Nationellt utdöd (RE)
Bild: Ecomare/Sytske Dijksen, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons
Fåglar
Ejder (Somateria mollissima)
En vanlig sjöfågel i Östersjön som livnär sig på musslor och andra marina djur. Ejderhonan kallas för åda. Bestånden har minskat rejält under de senaste åren.
Status: Starkt hotad (EN)
Bild: Jakub Hałun, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons
Storskarv (Phalacrocorax carbo)
Storskarven försvann från Östersjön under tidiga 1900-talet, men återvände vid sekelskiftet. Den äter mestadels fisk. Storskarven är fridlyst i Finland.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Ken Billington, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons
Fiskmås (Larus canus)
En allmän sjöfågel i Östersjön som livnär sig på en varierad kost, inklusive fisk, insekter och avfall. Fiskmåsen är viktig för ekosystemet genom sin roll i näringsväven och genom att bidra till att hålla stranden ren.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Magnus Östman
Havsörn (Haliaeetus albicilla)
En stor rovfågel som äter fisk, fåglar, och mindre däggdjur. Havsörnen var nästan utrotningshotad i Norden under 1900-talet, men dess bestånd har repat sig och idag är arten livskraftig.
Status: Livskraftig (LC)
Bild: Christoph Müller (http://www.christophmueller.org), CC BY 4.0, via Wikimedia Commons
Sillgrissla (Uria aalge)
En sjöfågel som lever på olika håll i Östersjön, och äter fisk, främst sill. Dess population har drabbats hårt av överfiske och miljöförstöring.
Status: Starkt hotad (EN)
Bild: nrknatur, CC BY-SA 2.0, via Wikimedia Commons
Källor: Östersjön.fi, WWF, Finlands Natur, Baltic Sea Action Group, The IUCN Red List, HELCOM Red List, Laji.fi, Havet.nu, LuontoPortti.com
Text: Emilia Hanhirova
Dela denna sida
Taggar
Du kanske också är intresserad av...
-
Östersjöns tillstånd
Östersjöländerna bedömer gemensamt Östersjöns tillstånd i samverkan med den regionala miljökonventionen HELCOM vart sjätte år. Östersjöns tillstånd avgörs genom att mäta 59 indikatorer som utreder hur väl Östersjöns livsmiljöer, arter och näringsväv mår. Den senaste rapporten om Östersjöns tillstånd, HOLAS 3, publicerades 2023. Här ger vi en överblick av Östersjöns tillstånd baserat på den senaste bedömningen.
-
Vad kan du göra för Östersjön på land?
Östersjön är ett av världens mest sårbara hav och är hårt drabbat av övergödning, föroreningar och klimatförändringar. För att skydda Östersjön måste vi reducera de diffusa näringsutsläppen från jord- och skogsbruk och samtidigt implementera lösningar som begränsar det oundvikliga näringsläckaget.
-
Vasslåtter som en multifunktionell lösning
Vasslåtter, alltså skörd av vass, är en metod som kan användas för att minska övergödningen i våra vatten. Vasslåtter kan också främja artrikedomen på stränderna och bidra till vassruggens funktion som kolsänka. För att maximera nyttan och minimera skador på de livsmiljöer som vassruggar utgör, är det ändå viktigt att skörda vassen på ett hållbart sätt.
Läs mer om artikeln: Vasslåtter som en multifunktionell lösning
-
Strandzoner till räddning!
Strandzoner utgör området mellan land och vatten och är avgörande i kampen mot övergödningen av Östersjön. Dessa områden utgör inte bara viktiga habitat, utan fungerar också som naturliga filter för näringsämnen och sediment. Genom att skydda och restaurera strandzoner kan vi minska näringsbelastningen på havet, förbättra vattenkvaliteten och stärka kustekosystemen. Välmående strandzoner är avgörande för havets framtid.
-
Våtmarker - naturens vattenreningsverk
Våtmarker är en av naturens mest mångsidiga och värdefulla ekosystem. Dessa blöta miljöer fungerar som viktiga filterzoner som bromsar upp näringsläckaget och håller kvar sediment. I takt med att klimatförändringar och mänskliga aktiviteter ökar trycket på våra vattenmiljöer, blir våtmarkernas funktioner allt viktigare, särskilt för Östersjön. Men vad är våtmarker egentligen, och hur kan vi dra nytta av dem samtidigt som vi skyddar dem?