Skogsbrukets inverkan på vattnen
Finlands skogar täcker en stor del av landet och är en av våra viktigaste naturresurser. Skogsindustrin är en viktig del av landets ekonomi, men visste du att skogsbruket också påverkar våra vatten? Våra bäckar, åar, sjöar och till och med Östersjön belastas av flera olika skogsbruksmetoder.
Från skog till hav – hur påverkar skogsbruket våra vatten?
Skogens vattenmiljöer är rika på arter och spelar en avgörande roll för skogens ekosystem. Alla typer av vatten, från större älvar till små porlande bäckar, är viktiga för skogen runt omkring. Samtidigt är vattnets kvalitet och dess mångfald av växt- och djurliv beroende av det omgivande skogslandskapet. Det som händer med vattnet i skogen kommer också att påverka vattnet nedströms och slutligen havet. När torvmarker torrläggs, trädbestånd avverkas, jorden bearbetas eller när gödsel används händer det mycket mer än vad vi kan se med blotta ögat. Dessa skogsbruksmetoder leder till att näringsämnen och organiskt material rinner allt fortare ut i närliggande vattendrag. Följaktligen blir vattnet mörkare och övergött, vilket belastar vattenmiljöernas ekosystem. Och när dessa ämnen slutligen når havet, blir konsekvenserna allvarliga. Östersjön, som är ett känsligt hav, riskerar att belastas ännu mer av övergödning och syrebrist, vilket hotar det marina livet. Ungefär 17% av den fosforbelastning och cirka 10% av den kvävebelastning som vattenmiljöerna drabbas av har sitt ursprung i skogsindustrin.
Utdikning – ett gammalt problem med långvariga konsekvenser
Utdikningen är den största boven när det gäller skogsbrukets påverkan på våra vattenmiljöer. Denna metod går ut på att torrlägga våtmarker med hjälp av dikessystem för att öka skogstillväxten. När marken torrläggs blir den också mer benägen att laka ut näringsämnen och organiskt material, som sedan hamnar i vattendrag.
Torrläggning av våtmarker har gjorts i decennier i Finland, och har tyvärr en långvarig påverkan på våra vattendrag och Östersjön. Fortfarande årtionden efter att en torvmark har torrlagts, fortsätter marken att släppa ut stora mängder näringsämnen till vattendragen. Det innebär att vi har ett långsiktigt problem där dikade våtmarker bidrar till övergödning, inte bara i lokala sjöar och åar, utan också i Östersjön. Även om en stor del av näringsutsläppen härstammar från gamla utdikningar, förvärras detta av metoder som iståndsättning och rensning av diken.
Kalavverkning – när skogens filter försvinner
När stora områden av träd och markvegetation plötsligt tas bort i samband med kalavverkningar, minskar skogens förmåga att binda näringsämnen och vatten. Det är lite som att ta bort ett filter – plötsligt rinner allt ut. Kalavverkningar som utförs på torvmarker släpper särskilt stora mängder näringsämnen eftersom de redan från början är mer benägna att laka ut näringsämnen och humus än skogar på mineraljord.
Gödsling – skogens vitaminer med biverkningar
För att maximera skogens tillväxt används ibland gödsel. Men även här lurar ett problem. När gödsel sprids på marken för att få träden att växa snabbare, kan en del av näringsämnena hitta sin väg ner i vattendragen. Detta är särskilt tydligt på torvmarker, där fosfor kan frigöras och transporteras till sjöar och åar. I dagsläget finns det vissa försök att utveckla mer miljövänliga gödselmedel, men det är fortfarande en pågående utmaning.
Kan vi göra något åt skogsbrukets effekt på vattnet?
Ja, det kan vi! Att minimera skogsbrukets negativa påverkan på våra vatten kräver samarbete mellan forskare, skogsbrukare och myndigheter. En lösning som har visat sig effektiv är att skapa skyddszoner längs vattendragen. Dessa skyddszoner fungerar som buffertar, där växter och mark hjälper till att fånga upp näringsämnen och sediment innan de når vattnet. En annan metod är att återställa utdikade torvmarker för att minska den långsiktiga belastningen. Genom att ställa om till kontinuerligt skogsbruk och undvika kalhyggen, kan man även minska näringsbelastningen som uppstår från avverkade områden.
Men även om dessa åtgärder är lovande, krävs det fortfarande mycket arbete. Forskning pågår för att hitta nya lösningar, och det blir allt tydligare att vi måste vara proaktiva när vi hanterar skogen om vi vill skydda våra vattenmiljöer. Genom att kombinera hållbara skogsbruksmetoder med forskning och naturbaserade lösningar kan vi minska näringsläckaget till våra vatten och skydda Östersjön. Om vi tar hand om våra skogar på rätt sätt, kan vi se till att både skogen och havet mår bra.
Källor: Naturresursinstitutet, Naturskyddsföreningen.se, WWF.se, Vatten.fi, Miljö.fi
Dela denna sida
Taggar
Du kanske också är intresserad av...
-
Vad kan du göra för Östersjön på land?
Östersjön är ett av världens mest sårbara hav och är hårt drabbat av övergödning, föroreningar och klimatförändringar. För att skydda Östersjön måste vi reducera de diffusa näringsutsläppen från jord- och skogsbruk och samtidigt implementera lösningar som begränsar det oundvikliga näringsläckaget.
-
Naturbaserat skogsbruk för ett renare Östersjön
Naturbaserade lösningar inom skogsbruket innebär att förbättra skogens naturliga funktioner. Genom att implementera naturbaserade lösningar i skogsbruket skapas förutsättningar för ett skogsbruk som skyddar biologisk mångfald, minskar negativa effekter på vattenkvalitet och minimerar mänsklig påverkan på ekosystemen både på land och till havs.
Läs mer om artikeln: Naturbaserat skogsbruk för ett renare Östersjön
-
Utdikade myrskogar - vad är problemet?
Finlands markyta genomskärs av en och en halv miljon kilometer diken för att skapa bättre ekonomisk lönsamhet i våra myrskogar. Det här förorenar vattnen, utarmar artrikedomen och leder till ökade klimatutsläpp. Näringsutsläppen är stora i Bottenviken.
-
Skogen och Östersjön
-
Skogsgödsling - vad är problemet?
Skogsgödsling utförs för att öka trädens tillväxt och stärka skogens roll som kolsänka, men om det görs på fel sätt eller vid fel tidpunkt kan det bidra till övergödningen av våra vatten. Genom att välja rätt gödsel, använda mer precisa spridningsmetoder och anpassa tidpunkten för gödsling kan man minimerar risken för näringsläckage och övergödning i vattendrag och slutligen Östersjön.