Natur och Miljö motsätter sig den föreslagna jaktkvoten på 109 vargar för jaktåret 2026-2027

Natur och Miljö tackar för möjligheten att ge ett utlåtande om Jord- och skogsbruksministeriets förordning om jakt på varg som sker med stöd av en regional kvot under jaktåret 2026–2027.

Vi motsätter oss omfattningen eftersom den äventyrar den finska vargstammens livskraft och fortbestånd.

Den fennoskandiska vargstammen är fortfarande rödlistad, ytterst utrotningshotad och oerhört sårbar. Enligt Naturresursinstitutets senaste inventeringar finns det drygt 400 vargar i hela landet. Den finska vargpopulationen är inte livskraftig och det antal på 273 individer för en gynnsam nivå som ministeriet fastslagit 2025 är ett politiskt beslut med alltför svagt vetenskapligt stöd.

Naturresursinstitutets forskare Katja Holmala konstaterade redan 2021 i en rapport att den finska vargstammen borde uppgå till minst 500 individer för att den ska kunna klassas som livskraftig. Om vargstammen är mindre än så höjs risken för inavel och genetiska sjukdomar, uppger institutet. Annan forskning stöder också en stam på minst ca 500 individer, såsom t ex WWF hänvisar till i sitt utlåtande.

Natur och Miljö anser att målsättningen att tillåta jakt på 109 vargar inte bygger på kvalitets-granskad forskning eller seriösa bedömningar av skyddsbehovet för vargstammen. Det föreligger en stor risk att vargbeståndet kollapsar då varggrupper splittras efter en eventuell jakt, vilket många miljöorganisationer har varnat för. Splittrade grupper riskerar också skapa fler ensamma och vilsna ”problemvargar” som söker sig till lättare byten i bebyggelse.

Natur och Miljö förstår att samlevnad med vargen blivit svår på vissa områden och att preventiva åtgärder inte alltid räcker. En skyddsjakt på så kallade enskilda ”problemvargar” är tillåten enligt nuvarande lagstiftning och bör räcka som åtgärd framom allmän jakt. För sådana fall bör det finnas snabbare processer men det kan och ska inte lösas med så här stora allmänna kvoter av populistiska skäl.

Ifall jakten ändå tillåts av politiska skäl bör man åtminstone minska på kvoten i de östra reviren, eftersom dessa bevisligen (enligt rapporter från Naturresursinstitutet) uppvisar en större genetisk variation än de västra. Antalet skador på husdjur eller andra problem är inte heller i de reviren så stora att de skulle kräva en så omfattande jakt som nu föreslås.

En åderlåtning av den genetiska mångfalden kan inte accepteras då det äventyrar stammens fortsatta överlevnad, bevarandet av biologisk mångfald gäller också genetisk mångfald. Den föreslagna omfattningen på jakten kan alltså ha mer drastiska följder på lång sikt än den direkta minskning av stammen som den innebär på kort sikt.

Jonas Heikkilä

Verksamhetsledare, Natur och Miljö

Taggar