Miljöministeriets utkast till naturvårdsförordning försummar skogsskyddet

Natur och Miljö välkomnar möjligheten att kommentera utkastet till naturvårdsförordning.

Det är mycket välkommet att till förordningen fogas nya bestämmelser om utarbetandet av strategin och handlingsprogrammet för biologisk mångfald och om identifiering av arter som upprepade gånger använder samma bo.

Vi välkomnar också särskilt vad som under målsättningen beskrivs som en av de viktigaste ändringarna till den nuvarande förordningen, det vill säga särskilt preciseringen av definitionerna av skyddade och strikt skyddade naturtyper.

Natur och Miljö vill ändå understryka, att även om det nu är väldigt bra att man bättre definierar skyddsvärd natur så negligeras ändå i utkastet till förordning fortsättningsvis den gamla skogens värde som skyddsobjekt. Utan strikt skydd av den gamla skogen och förändrade skogsbruksmetoder är det omöjligt att uppnå målet med förordningen. Utkastet till förordningen nämner Metso-programmet, men till listan på skyddade och strikt skyddade skogar borde läggas till äldre skyddsvärda skogar överlag.

Avsaknaden av gamla skogar är ett problem i förordningen, eftersom målet om att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden omöjligt kan uppnås om man inte skyddar mera gamla skogar i snabb ordning, och också ändrar på rådande skogsbrukspraxis i ekonomiskogarna till mera klimat- och naturvänliga metoder.

Vi anser att beskrivningarna av de skyddade naturtyperna i 5 § är alltför otydliga som lagtext. Det föreligger risk för att otydligheten leder till tvetydiga tolkningar av förordningen. Det vore bättre med klarare ramvillkor för uppfyllande av skyddsstatus för de olika naturtyperna i fråga, dock ändå så att villkoren inte kan tolkas för att motverka förordningens syfte.

Natur och Miljö vidhåller att också små områden och kanske med endast ett fåtal hotade arter är av stor vikt för naturskyddet. Små områden med få arter får inte underordnas i betydelse. Fortsatt exploatering av naturen till förmån för enskilda ekonomiska intressen måste kunna förhindras med stöd av betydligt striktare lagstiftning än den nuvarande.

I utkastet till förordning ingår beskrivningar av naturtyper och yttre hot mot dessa. Enligt vår uppfattning är beskrivningarna i viss mån bristfälliga med tanke på juridiken till förmån för naturskyddet, vilket ger rum för tolkningar som kan motverka förordningens syfte som är att naturskyddet stärks. Tolkningar av förordningen som kan motverka lagens och förordningens syfte om ett stärkt naturskydd och ökad biologisk mångfald måste undanröjas.

Ifall att det är osäkert om en hotad art förekommer i en viss naturtyp ska försiktighetsprincipen följas. Formuleringen att en hotad art kan förekomma ska i sådana fall räcka.

Naturskyddet behöver vara jämlikt fördelat i hela landet och gällande olika slags områden och de hotade naturtyperna i dessa. Man behöver säkerställa att både naturvårdslagen och naturvårdsförordningen garanterar tillräckliga gröna/blåa skyddade korridorer i mark och havsplaneringen så att arter har möjlighet att förflytta för födosökning, förflyttning och fortplantning. Utan dessa korridorer kan inte målen om stärkt biologisk mångfald uppfyllas.

Med tanke på klimatuppvärmningen är det av särskild betydelse att korridorerna löper i nord-sydlig riktning.

Till sist vill vi påminna om vikten av aktiv information till markägare och allmänheten om hotade naturtyper och arter. Det är viktigt att med tillräcklig resursering möjliggöra en aktiv övervakning av stadgandena, att de följs upp i praktiken. Hur naturskyddet egentligen sköts i Finland är en stor fråga och det råder skillnader mellan kommunerna i hur naturskyddet sköts. Naturskyddet behöver skötas genuint och grundläggande i förhållande till ekonomisk exploatering av natur, genom ordentliga satsningar och med starkt stöd av lag och förordning.

Biologisk mångfald får inte gå bakåt på grund av satsningar på klimatneutralitet, exempelvis då utsläppsfri energiproduktion byggs ut. Satsningar på klimatneutralitet måste i varje läge gå hand i hand med planering och åtgärder som samtidigt främjar biodiversitetsmålen, i annat fall kan inte syftet med lagen och förordningen uppnås.

Utvecklingen för biologisk mångfald är fortsatt allmänt starkt nedåtgående. Inga arter ska därför tas bort från listorna över hotade arter av den orsaken att de försvårar fortsatt ekonomisk exploatering.

Taggar