Utlåtande om Jord-och skogsbruksministeriets förordning om begränsning av jakt på ejder

VN/10795/2025

VN/10795/2025-MMM-1

Natur och Miljös utlåtande om motiveringarna till förordningen om begränsningen av jakt på ejder i samarbete med ejderexpert och fil. dr. Mikael Kilpi:

I slutet av motiveringarna betonar man att jakten på ejder fungerar som motivation för det arbete som jägarkåren utför för att minska beståndet av mink och mårdhund i skärgården. Natur och Miljö kan understöda den finska formuleringen nedan:

“Uroshaahkojen metsästyksen osittainen salliminen on merkittävä kannustin hoitaa elinympäristöjä ja puuttua muihin kantojen pienenemiseen vaikuttaviin teki jöihin ja edistää siten tavoitetta palauttaa kannan suojelun tila suotuisaksi. On myös huomioitava, että metsästäjien tekemä luonnonhoitotyö saariston symbolisen riistalinnun haahkan eteen vaikuttaa suotuisasti myös muuhun saaristolinnustoon” .

Natur och Miljö kan omfatta just den här ovannämnda tanken som det enda godtagbara i sammanhanget. Däremot så uppfattar vi det som problematiskt, att jakten är i princip öppen för alla:

“Haahkan metsästys on myös osa saaristolaiskulttuuria ja tarjoaa merkittävästi rajoitettunakin metsästysmahdollisuuksia myös Etelä-Suomen maattomille metsästäjille ja auttaa pitämään metsästäjäkunnan motivaation korkealla keskeisiin kannanhoitotoimiin.”.

I praktiken finns då jakträtten oberoende om man deltar i decimering av småvilt eller inte. Vi kan inte ge exempel på hur man kan åtgärda detta, annat än med att binda jakträtten till hemort. Vi kan tänka oss att det förvaltningsmässigt är en knepig fråga eftersom jakten de facto görs på allmänt vatten. Kanske man kunde angripa problemet med att på något vis använda skärgårdslagens uppfattning om kommunernas status (skärgårdskommun, kommun med skärgårdsdel).

Jakten på ejder är i stort sett hållbar pga den sneda könskvoten. Ett rimligt uttag påverkar inte populationen som reproducerar sig. I övrigt är jakten ändå delvis ganska så betänklig med tanke på jaktetik. En fråga när det gäller övervakning är att vem som helst – även personer från andra orter – kan komma och skjuta ejdrar som om de vore lerduvor. Dessutom brister det i praktiken i efterlevnaden av reglerna som förbjuder störning av andra häckande fåglar.

I motiveringen används en populationsuppskattning (2019-2023) på 92 000 par. Eftersom detta verkar vara en siffra som de facto myndigheterna har rapporterat till EU, är det knappast så mycket man kan göra åt saken i efterhand. Vi anser att det i bästa fall tidigare har funnits 200 000 ejdrar i våra vatten och eftersom vi uppskattar att populationen har minskat med ca 80 % så är så många som 92 000 kvarvarande par en omöjlighet. Populationen måste de facto vara mycket mindre än 92 000 par, mer sannolikt åtminstone hälften mindre.

Natur och Miljö har inte haft möjlighet att studera kartmaterialet i detalj. Stort sett är avgränsningarna rimliga med tanke på minimering av störning av häckande ådor och annan fågel. Ejderexpert Mikael Kilpi uppger att störningar förekommer på bl.a. tobisgrissla, labb och silvertärna. Kilpis hemvatten omfattar också Hangö västra fjärd som är ett av de mest centrala ruggningsområdena för ejder i landet – med tiotusentals ruggande gudingar årligen. Jakten gör att fåglarna i praktiken lämnar området temporärt, och återvänder då störningen är över.

En ytterligare detalj som vi vill lyfta fram är att den avgränsning som nu används i havsområdet söder om Hitis-Rosala och omfattar en del skär som ligger nära Bengtskär. Bengtskär är i dessa tider då ejderpopulationen minskar drastiskt den mest betydande häckningskolonien för ejder i hela Skärgårdshavet (600 par). Ejdrarna från Bengtskär måste ta sina ungar annanstans också, och för att säkra deras tillvaro, borde all form av jakt förbjudas i juni i havsområdet som ligger söder om en linje från Klovaskär (rakt norr om Bengtskär) till Kuggskär, väster om Klovaskär. Det är möjligt att liknande områden också finns annanstans, men det borde i så fall utredas. Det här är i alla fall ett klart fall.

Taggar