Utlåtande om översikten över väsentliga frågor om vattenvården, vattenförvaltningsområdet Kumo älv-Skärgårdshavet-Bottenhavet

Natur och Miljö har tagit del av översikten över väsentliga frågor om vattenvården på vattenförvaltningsområdet Kumo älv-Skärgårdshavet-Bottenhavet och vill som sin åsikt framföra följande:

Hur informera och motivera medborgarna till att delta?

Sammanställningen ”Översikt över väsentliga frågor om vattenvården på vattenförvaltningsområdet Kumo älv-Skärgårdshavet-Bottenhavet” är tämligen välformulerad och lättillgänglig. Trots det kan terminologin ställvis kännas byråkratisk och svår för den som inte är insatt i ämnet. Till exempel bör begrepp som ”god ekologisk status” konkretiseras. Det finns därmed ännu utrymme att göra motsvarande texter förståeligare i fortsättningen.
Indelningen av å- och älvvisa delområden konkretiserar frågorna och gör dem mer lokalt förankrade. Därmed blir det lättare för den enskilda medborgaren att delta i processen. Dock krävs mer information och marknadsföring för att allmänheten i större utsträckning skall engagera sig. Sammanställningen kan fungera som ett faktaunderlag, men motiveringen att delta bör finnas i en annan, mer lättillgänglig form som syns tydligare t.ex. i massmedia.

De regionala förvaltningsplanernas betydelse

Statusen hos de vattenförvaltningsplaner och åtgärdsprogram som tas fram av de regionala miljöcentralerna är fortfarande oklar. Natur och Miljö anser att hela processen sätts i fara och målsättningen ”god ekologisk status” inte uppnås om man går in för grova nationella sammanfattningar. Då förlorar de mer detaljerade regionala planerna sin status. De regionala förvaltningsplanerna bör som sådana vara juridiskt bindande dokument.
Även mindre vattendrag bör ingå i förvaltningsplanerna för mer omfattande helhetsöversyn. Större vattendrag är trots allt endast problemens samlingspunkt. Åtgärder bör riktas in på belastningens härstamning.

Bristande resurser
Natur och Miljö är djupt oroade över förvaltningens bristande resurser för effektiverad vattenvård. Tilläggsresurser behövs för bland annat ökad provtagning av biologiska parametrar, men framför allt behövs resurser för att genomföra åtgärdsprogrammen. För att vattendragens tillstånd skall kunna förbättras måste attityden gentemot denna process förändras och resurser måste investeras.

Övergödningen

Diffus belastning
Natur och Miljö anser, att övergödningen fortsättningsvis är det största enskilda problemet i våra vattendrag. Jordbruket är utan tvekan den största källan till närsalter, varför effektiva utsläppsminskande åtgärder behövs inom denna sektor.
Jordbrukets miljöstödsprogram är en av de viktigaste styrmekanismerna för att få bukt med utsläppen från jordbruket, trots att det inte hittills gett önskade resultat. Därför är det viktigt att åtgärder som i dagens läge finns i specialmiljöstödet, som bredare skyddszoner, byggnad av våtmarker och ekologisk odling används i större utsträckning. Åtgärderna borde i första hand riktas till nyckelområden, t.ex. åkrar som sluttar kraftigt mot vattendrag. Här bör även gödselgivorna minskas. De mest problematiska områden bör tas ur åkerbruk eller användas till mindre belastande bruk. Man bör dock minnas att produktion av energigrödor inte automatiskt innebär lägre belastning, utan produktionsmetod och gröda bör väljas med eftertanke.

Punktbelastningen
Det finns en uppenbar risk, att den nya förordningen om avloppsrening i glesbygden leder till att de kommunala reningsverken blir överbelastade med sämre rening som följd. Detta bör förebyggas i ett tillräckligt tidigt skede.
Natur och Miljö vill i detta sammanhang peka på behovet av helhetssyn på näringsämnenas kretslopp. I dagens läge fokuserar reningen av avloppsvatten endast på att avlägsna kväve och fosfor från avloppsvattnet, men föga uppmärksamhet fästs vid möjligheterna att återföra näringen till produktiv mark. Urinseparerande och komposterande toaletter är reella alternativ också för året om bostäder och kommunal rening.

Muddringar

Muddringar nämns vid några tillfällen i sammanställningen men behandlas inte stringent och får inte den uppmärksamhet de kräver i relation till problemets omfattning. Småskaliga muddringar i grunda havsvikar är ett underskattat miljöproblem i kustregionen. Muddringar i grunda havsvikar påverkar dessa biologiskt viktiga områden starkt. Dessa områden är näringsrika högproduktiva vatten med stor biologisk mångfald, vegetationsrika zoner som utgör viktiga livsmiljöer för ryggradslösa djur och fisk, lek- och tillväxtområden för bl.a. abborre, gädda och olika karpfiskar samt födosöknings- och rastplats för fåglar. Grunda havsvikar fungerar även som ett effektivt filter för den näring som belastar havet från land. I takt med att allt fler olämpliga stränder planeras för fritidsbostäder har behovet av småskaliga muddringar ökat dramatiskt.
Natur och Miljö föreslår ett system, enligt vilket muddringar i grunda havsvikar skulle förutsätta en helhetsanalys av miljökonsekvenserna i ifrågavarande vattenområde. Avsikten vore att definiera högrisk- och lågriskområden ur miljöskyddssynvinkel. En dylik s.k. översiktsplan borde uppgöras utgående från systematiska kart- och fältundersökningar med beaktande av bl.a. fladasuccessionen samt risken för förorenade sediment. Natur och Miljö föreslår, att dessa översiktsplaner skulle uppgöras som en del av förvaltningsplanerna.

Sura sulfatjordar

I ett flertal vattendrag i förvaltningsområdet är försurningen som härstammar från dränerade sura sulfatjordar ett allvarligt nationellt problem. För att dessa problem skall kunna åtgärdas bör storskaliga inventeringar utföras för att kartlägga riskområden och vattendragsvisa riskanalyser bör genomföras. En noggrann kartläggning möjliggör därefter en striktare reglering av dikning, t.ex. via tillståndplikt, på riskområden.
Effekten av olika åtgärdar som syftar till att motverka den markbundna försurningen bör grundligt utvärderas. Härvid bör man speciellt fokusera på hur de fungerar vid extrema väderförhållanden som långvarig torka, för att undvika försurningskatastrofer. Dock bör noteras att en konstant urlakning av metaller, som ytterligare försvårar problemen, sker i områden där sura sulfatjordar exponeras. Urlakningen av metaller medför också att sedimenten vid älvars utlopp kan innehålla höga halter av metaller. Detta bör tas i beaktande t.ex. vid planering av muddringar. Karteringar, lokala åtgärdsdirektiv och bättre reglering av muddringar behövs.

Fisket

Effekterna av fiske på vattenekosystemen nämns inte överhuvudtaget i skrivelserna. Fisk nämns enbart i samband med fiskodlingar och fiskvandring. Förändringar av fisksamhällena kan ha stor betydelse för resten av ekosystemet genom så kallade trofiska kaskader (t.ex. mindre rovfisk ger mera djurplanktonätande fisk som ger mindre djurplankton vilket i sin tur ger mera växtplankton). Fisket och en reglering av det bör därför ingå i en helhetssyn på vattenmiljön.

Högaktningsfullt,

Lotta Nummelin, tf verksamhetsledare,
Natur och Miljö r.f.

Taggar