Besvär gällande av statsrådet beviljat tillstånd att genom inlösen förvärva nyttjanderätt till områden för elledning i Kimito och Finby kommuner

Utlåtande , Publicerat:

Till Högsta förvaltningsdomstolen

Natur och Miljö rf söker ändring i statsrådets beslut givet den 27.4.2006 att bevilja Omya Oy i 5 § i inlösningslagen (603/1977) avsett tillstånd att genom inlösen förvärva nyttjanderätt till områden för elledning (Kimito-Förby). Beslutet har delgivits den 6.7.2006 och en kopia av beslutet (8/331/2002) ingår som bilaga (1).

Natur och Miljö anser att beslutet är lagstridigt på följande grunder:

a) Ledningsgatan skulle förstöra och försämra flygekorrens föröknings- och rastplatser, som är skyddade enligt 49 § i naturvårdslagen (1096/1996)

b) Omya Oy har inte tillräckligt noggrant utrett projektets miljökonsekvenser i enlighet med kraven i 25 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (468/1994)

Natur och Miljö kräver att Högsta förvaltningsdomstolen skall upphäva statsrådets beslut.

Motiveringar

Bakgrund

Högsta förvaltningsdomstolen har 22.8.2005 upphävt och till statsrådet för ny behandling återförvisat det till Omya Oy 3.7.2003 givna beslutet om inlösningstillstånd. Statsrådet har behandlat Omya Oy:s förnyade ansökan och konstaterat, att ledningens riktning är ändamålsenlig (sid 9 i bilaga 1).

Som grund för statsrådets bedömning ligger ansökningshandlingarna inlämnade av Omya Oy. Enligt ansökningshandlingarna skulle den föreslagna dragningen inte gå genom några flygekorrevir. En inventeringsrapport gjord av Bernt Nordman, daterad den 21.7.2006 (bilaga 2) och inlämnad till Sydvästra Finlands miljöcentral den 23.7.2006, visar dock, att elledningen på åtminstone ett ställe, d.v.s. på Timmermansmalmen på gränsen mellan byarna Kastkärr och Pederså i Kimito kommun, skulle gå över flygekorrens föröknings- och rastplatser, som är strikt skyddade enligt § 49 i naturvårdslagen. Överinspektör Seppo Kotiranta från sydvästra Finlands miljöcentral har granskat området och verifierat att det finns flygekorrboträd på ledningsgatan. Kotiranta har även med hjälp av GPS-positionering fastställt exaktare koordinater för boträden än vad som anges i inventeringsrapporten.

Det finns ingenting som tyder på att flygekorren skulle ha tagit boträden i bruk först efter statsrådets beslut och det är osannolikt, att reviret skulle ha tagits i bruk av flygekorrar först efter att ansökan inlämnats av Omya Oy (bilaga 2). Även om flygekorreviret dokumenterats först efter statsrådets beslut, är den nya informationen av så väsentlig karaktär, att den bör beaktas vid bedömning av beslutets laglighet.

a) Den av statsrådet godkända dragningen skulle förstöra och försämra flygekorrens föröknings- och rastplatser

Statsrådets beslut ger Omya Oy rätt att hålla ledningsgatan fri från träd (punkt 3 på sid 9 i bilaga 1). Enligt inventeringsrapporten (bilaga 2) finns det inom den 26 meter breda ledningsgatan inklusive ett 10 meter brett kantområde på respektive sida åtminstone 5 st boträd. Avlägsnande av flygekorrens boträd inklusive skyddszoner, som av myndigheter definierats till minst 10-20 meter (YM4/501/2003; YM/1/501/2005), är ett brott mot § 49 i naturvårdslagen och skulle kräva undantagstillstånd, vilket Omya Oy dock inte ansökt om. Således är statsrådets beslut lagstridigt.

Ytterligare kan konstateras, att flygekorrspillning observerats på båda sidorna om ledningskorridoren. Enligt inventeringsrapporten (bilaga 2) skulle ledningskorridoren gå tvärs igenom ett flygekorrevir och isolera revirets västra delar från det större östliga skogspartiet med för flygekorren lämplig livsmiljö. Därmed strider statsrådets beslut redan mot naturvårdslagens förbud mot försämring av flygekorrens föröknings- och rastplatser.

b) Ansökningshandlingarna, som statsrådets beslut baserar sig på, uppfyller inte kraven i § 25 i MKB-lagen

Sydvästra Finlands miljöcentral har ansett, att en fullständig miljökonsekvensbedömning enligt MKB-lagen inte behöver utföras för denna elledning (s 3 i bilaga 1). Vid genomförandet av projektet bör man dock iaktta skyldigheten att vara konsekvensmedveten enligt § 25 i MKB-lagen.

Med beaktande av den stora uppmärksamhet flygekorren fått under de senaste 10 åren bör en flygekorrinventering betraktas som ett av de grundläggande elementen i en naturinventering för ett projekt av detta slag. För en erfaren naturinventerare är det inte svårt att i fält upptäcka flygekorrens boträd.

Enligt inventeringsrapporten (bilaga 2) står flera av boträden alldeles invid den i fält röjda mittlinjen för ledningsgatan. Det faktum, att flygekorrbona ändå inte noterats av de inventerare, som för Omya Oy:s räkning granskat förekomsten av flygekorre, visar på alldeles grundläggande brister i inventeringsmetodiken. Det av Nordman granskade och i bilaga 2 presenterade området utgör endast några hundra meter av ledningskorridorens hela sträckning på totalt 14,8 kilometer. Det finns således uppenbara skäl att befara, att flera och betydligt mer svåridentifierbara fredade naturobjekt inte har noterats i de ansökningshandlingar, som legat som grund för statsrådets beslut.

Sydvästra Finlands miljöcentral has i sitt utlåtande 7.3.2002 till Omya Oy:s ursprungliga ansökan förutsatt, att platser där individer av de djurarter som nämns i bilaga IV (a) till habitatdirektivet förökar sig och rastar bör utredas samt att inventeringen bör utföras under perioden mars-maj, då särskilt flygekorrens spillning bäst kan observeras (bilaga 3). För att uppfylla detta krav har Omya Oy bett om utlåtanden från Kustens skogscentral. Av skogscentralens utlåtande den 24.5.2002 framgår inte huruvida fältobservationer har gjorts under den tidsperiod som miljöcentralen förutsatte (bilaga 4). Utlåtandet innehåller inte heller någon redovisning över använd metod, vilket kan förutsättas av en trovärdig inventeringsrapport. Natur och Miljö anser för övrigt, att Kustens skogscentral inte kan anses vara en tillräckligt sakkunnig instans för biologiska inventeringar av detta slag. Motsvarande tjänster erbjuds av inventerare med betydligt större biologisk sakkunskap.

Av ovan nämnda omständigheter följer, att Omya Oy inte kan anses vara konsekvensmedveten enligt 25 § i MKB-lagen och att statsrådets beslut att bevilja inlösningsrätt var lagstridigt.


Högaktningsfullt,


Bernt Nordman, verksamhetsledare
Natur och Miljö rf

Bilagor:
1) Kopia av statsrådets beslut
2) Inventeringsrapport 21.7.2006
3) Kopia av utlåtande av Sydvästra Finlands miljöcentral
4) Kopia av utlåtande av Kustens skogscentral

Taggar

Du kanske också är intresserad av...