Synpunkter på reformen av Naturvårdslagen

Utlåtande , Publicerat:

Till miljöministeriet
VN/12128/2019

Natur och Miljö vill härmed komplettera och fördjupa de kommentarer som vi framställde muntligen under hörandet den 5.2.2020. Vår syn på frågorna gällande ekologisk kompensation framförs av vår representant i projektgrupp 3.


1.Allmänt
1.1 Naturkunskap och naturbaserade fritidsaktiviteter
Enligt NvL 1 kap 1 § är ett av syftet med lagen att:
4) öka kännedomen om och intresset för naturen
Natur och Miljö anser att detta mål är väsentligt och värt att bevara. Det genomsyrar dock inte den nuvarande lagen tillräckligt starkt. En av de få konkretiseringarna av syftet finns i grunderna för inrättande av nationalparker (3 kap 11 §).
NvL borde mera explicit trygga alla medborgares rätt att uppleva och kunna njuta av naturens mångfald och områden i naturtillstånd. Det betyder i praktiken att man borde fästa mer uppmärksamhet än tidigare på att inrätta naturskyddsområden nära befolkningscentra och styra användningen så att rekreationsaktiviteter inte hotar de skyddade naturvärdena.
Ett starkt förhållande till naturen är en väsentlig del av det finländska kulturarvet. En stark och kärleksfull relation uppstår inte av sig själv, utan det krävs en kontakt till områden i naturligt eller naturliknande tillstånd. Sålunda borde naturfostran få ett helt eget kapitel i NvL. Ett särskilt intressenthörande om detta kunde ordnas våren 2020. Relevanta intressenter är bl.a. natur- och miljöskolornas förbund LYKKY rf (luontokoulut.fi)
1.2 Information om naturen
För att vi skall veta om målsättningarna gällande skydd av biodiversitet uppfylls eller ej behövs vetenskaplig fakta.
Rödlistorna för arter och naturtyper är exempel på kvalitativt högstående processer som är av stor betydelse för det praktiska arbetet som främjar den biologiska mångfalden.
Markägare har i dag omfattande rättigheter. När det gäller information om biodiversiteten borde markägarnas skyldigheter förtydligas. Markägaren borde vara skyldig att vara medveten om det förekommer fredade arter eller naturtyper. Det är också viktigt att miljömyndigheterna får information av markägaren om naturvärden som är skyddade genom lagstiftning.
1.3 Kopplingen mellan NvL och klimatförändringen
Det är ett faktum, att klimatförändringen utgör ett allvarligt hot mot biodiversiteten, såväl i Finland som globalt. Klimatförändringen behöver dock inte nämnas särskilt i NvL, eftersom ramarna för klimatpolitiska åtgärder utformas i Klimatlagen (609/2015).
1.4 Ekosystemtjänster
Begreppet ekosystemtjänster beaktas inte tillräckligt i NvL. Ekosystemtjänster som pollinering, översvämningsskydd, luftrening är väsentliga grunder för skyddsåtgärder. Ekosystemtjänster omfattar i regel många olika arter och kan vara summan av processer som äger som på olika områden. Därmed räcker inte heller naturskyddsområden som fysisk avgränsning.
Naturvårdslagen kunde innehålla en allmän målsättning gällande bevarandet av ekosystemtjänster. Den kunde konkretiseras genom t.ex. krav på konsekvensbedömning av ekosystemtjänster i miljökonsekvensbedömning enligt Lagen om Lag om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (200/2015) och Lag om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017).
1.5 Målsättningar
Vid den senaste genomgripande reformen av naturvårdslagen i slutet av 1990-talet var en viktig uppgångspunkt att uppdatera den finländska lagstiftningen till EU-standarden. Således byggdes grunden kring begreppet gynnsam skyddsnivå (NvL 5 §). Även om det finns en gedigen vetenskaplig grund för begreppet och det visat sig vara fungerande, har det inte fått en stark legitimitet bland medborgarna.
Ett modernt begrepp, som har positiva konnotationer, är resiliens. Det kan främst användas på ekosystemnivå. Den centrala poängen är att människan skall agera så att naturens resiliens bevaras. Med resiliens avses förmåga att anpassa sig till förändrade omständigheter Den biologiska mångfalden är en avgörande faktor för resiliens.

2. Artskydd
2.1 Artskyddet genom uppmuntran eller tvång?
Artnivån är en väsentlig del av den biologiska mångfalden. Betydelsen av artskyddet får inte urvattnas, även om naturligt förekommande arter inte kan överleva på sikt utan lämpliga livsmiljöer. I praktiken finns det alltså viktiga kopplingar mellan skydd av arter och fredning av områden/ naturtyper.
Skydd av arter inskränker markägarens frihet att helt själv avgöra markanvändningsfrågor. Sålunda måste tvång ingå i paletten av åtgärder.
Åtgärder som upprätthåller och ökar biodiversiteten kan även främjas genom positiva incentiv, t.ex. i form av ett premium för mätbara resultat, t.ex. förökningar av stora rovdjur eller antal rödlistade växtarter på ett visst område. Ersättningar för kungsörnsrevir inom renskötselområdet är ett gott exempel på styrmekanismer som bygger på uppmuntran. Den här typen av ekonomiska incentiv får inte äventyra den grundlagsenliga (GrL 20 §) principen att alla medborgare delar ansvaret för naturens välmående.
2.2 Aktiv vård/ skötsel av populationer/ individer av hotade arter
Utgångspunkten för naturskydd är att ge de naturliga processerna en möjlighet att upprätthålla den biologiska mångfalden. Eftersom utarmningen av naturen har framskridit så långt finns många exempel på rödlistade arter och naturtyper i Finland som behöver aktiva skötselinsatser. Skyldigheten att bevara en artförekomst eller en specifik natur kräver i praktiken aktiva åtgärder och detta borde förtydligas i NvL. På statens mark är Forststyrelsen den självklara aktören som kan och bör göra detta, men i fråga om privata markägares skyldigheter borde lagens krav skärpas.
2.3 Koppling mellan rödlistning och fredning
För tillfället finns det inte en direkt koppling mellan rödlistning och fredning av arter. NvL 46 § gör det möjligt att genom förordning fridlysa arter vars naturliga fortlevnad i Finland förklaras hotad. Enligt nuvarande praxis görs granskningen vart tionde år, på initiativ av de sakkunniggrupper som bereder rödlistan enligt IUCN:s kriterier.
Det finns inga mekanismer för att beakta förändringar som sker mellan publiceringen av rödlistorna. I praktiken kan det dröja flera år efter publiceringen av rödlistan innan förordningarna om fredade arter uppdateras.
NvL borde kompletteras med en ny paragraf som skulle fastställa en bindande tidstabell för uppdatering av förordningen efter att relevant ny information har publicerats. Det är emellertid väldigt viktigt att rödlistningsprocessen inte politiseras genom att göra en automatisk koppling mellan rödlistning och fredning.
2.4 Avgränsning av livsmiljöer för fredade arter
Nuvarande praxis gällande avgränsningen av flygekorrens livsmiljöer (NvL 49 §) leder till att för små och fragmenterade områden sparas, vilket resulterar i flygekorrevir överges.
Efter att 72 a § upphävdes år 2016 fokuserar NTM-centralen endast på att ge rådgivning gällande avgränsningar. Granskningen av vad som de facto händer med föröknings- och rastplatser i samband med avverkningar är nu bristfällig.

3. Skydd av biotoper
3.1 Biotopskyddet utspritt på flera lagar
I dag är biotopskyddet utspritt på flera lagar:
• Naturvårdslagen
• Skogslagen
• Vattenlagen
Som en del av den har reformen borde biotoplistorna i samtliga lagar granskas. Möjligheten att flytta samtliga biotoper till NvL borde utredas.
Skogslagens 10 § innehåller ett biologiskt helt omotiverat krav på att en skyddad biotop skall vara liten. Detta konstgjorda kriterium borde slopas.
3.2 Tidsbegränsad fridlysning
Tidsbegränsad fridlysning (NvL 3 kap 25 §) borde begränsas till naturvärden som är av en dynamisk kultur. Tidsbunden fredning av naturtyper vilkas överlevnad kräver bestående fredning är slöseri förvaltningens personresurser och statens budgetmedel.
Tidsbunden fredning är ett ändamålsenligt verktyg för skydd av naturvården av en dynamisk karaktär. Detta verktyg har dock ibland tillämpats i situationer där skyddsobjektet (t.ex. gammelskog) bäst skulle gynnas av bestående fredning.
3.3 Fredningsbestämmelser för privata naturskyddsområden
Fredningsbestämmelser för privata naturskyddsområden fastställs av miljömyndigheter. Förhandlingarna om innehållet i dessa kan bli svåra och utdragna. I skärgården har bl.a. frågan om rätt att avverka träd för husbehov skapat tolkningsbesvär. Lagen borde ge snävare ramar, t.ex. genom att förutsätta att fredningsbestämmelserna bör utformas så att naturvärdena inte äventyras.
3.4 Skyddszoner
Områden som hör till Natura2000-nätverket är i enlighet med EU:s habitatdirektiv även skyddad från verksamhet som sker utanför skyddsområdesavgränsningen. Den här mekanismen saknas för naturskyddsområden som inrättas helt på basen av den finländska lagstiftningen. Verksamhet utanför ett naturskyddsområde kan ha en betydande inverkan på naturvärdena i naturskyddsområdet. De här s.k. randeffekterna är särskilt betydande för små naturskyddsområden. Frågan om skyddszoner omkring egentliga naturskyddsområden borde tas upp inom ramen för den här reformen.

4. Ansvarsfördelning
4.1 Förhållandet mellan NvL och andra lagar
Skyddet av den bilogiska mångfalden förutsätter begränsningar av verksamhet som har negativ inverkan på naturen. Den nuvarande NvL är inte uttömmande när det
gäller reglering av skadlig verksamhet. Väsentliga rättigheter och skyldigheter ingår i bl.a Vattenlagen, Gruvlagen, Jaktlagen, Fiskelagen, Skogslagen samt Markanvändnings- och bygglagen. En övergripande reform av NvL förutsätter således att även dessa lagar granskas kritiskt. Väsentliga frågor är bl.a.
• De skyddade naturtyperna enligt Vattenlagen
• Skogslagens 10 §
• Lagen om bekämpning av skogsskador, som de facto leder till att man avlägsnar död ved som vore livsviktig för många gammelskogsarter.
• Gruvlagen som tillåter malmletning på naturskyddsområden
• Jaktlagen, som reglerar jakt av viltarter, utsluter inte jakt på arter som är rödlistade.
4.2 Kommunernas ansvar
I och med att ansvaret för småbarnsfostran och grundläggande utbildning finns hos kommunerna, borde kommunerna åläggas ett ansvar för att det finns ett tillräckligt bra nätverk av områden i naturtillstånd som lämpar sig för pedagogisk verksamhet, bl.a. naturskolor och mulleverksamhet.

5. Ersättningar (NvL 53 §)
Principen ”förorenaren betalar” är en grundpelare i Miljöskyddslagen. I motsats till detta genomsyras NvL av tanken att markägaren alltid skall kompenseras ekonomiskt om lagstiftningen begränsar rätten att exploatera naturen. Praxis gällande ekonomisk kompensation bör granskas som en del av reformen. Det behöver en systematisk genomgång av de olika grunderna för ersättning.


Högaktningsfullt,
Natur och Miljö rf
Bernt Nordman, verksamhetsledare

Taggar

Du kanske också är intresserad av...