Utlåtande om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om miljöskadefond

Ärende: VN/11745/2019: Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om miljöskadefond

Natur och Miljö välkomnar regeringens proposition till miljöskadefond. Fonden skulle på en bredare skala trygga att miljöskador betalas av den ansvariga aktören, och minska sannolikheten att staten måste finansiera hanteringen av allvarliga miljöföroreningar.

Fondens målsättningar och direktiv är i linje med miljörättvisa och kollektivt ansvar för miljön. Medel skulle betalas av aktörer som bedriver verksamhet med miljörisker, och betalning skulle ske genom årliga miljöskadeavgifter eller genom miljöskadeavgifter av engångsnatur.

Enligt förslaget skulle dessa obligatoriska betalningar inte öka företagens betalningsbörda i jämförelse med det nuvarande systemet, med miljöskadeförsäkringen och oljeskyddsfonden. Miljöskadeförsäkringen och oljeskyddsfonden är tänkta att upphöra och ersättas med miljöskadefonden, vilket förväntas underlätta finansieringen och hantering av miljöskador från tidigare.

Att uppdatera finansieringssystemet är motiverat, för att trygga verksamhetsutövares miljöförpliktelser och minska statens ekonomiska intervention i hanteringen av miljöskador.

Natur och Miljö understöder tanken att företag ska bära ekonomiskt ansvar för sin miljöpåverkan och att hanteringen av miljöföroreningar inte ska falla i skattebetalarnas händer. Betalningarnas storlek styrs av risksannolikhet och sektor och vi noterar att märkbara problem framkommer i propositionens bilaga om klassificeringen av sektorer och tillhörande avgifter.

Högsta avgiftsklassen (1) skulle stå på 30 000 € / år och vara inriktad på verksamhet inom malm- och mineralbrytning. Uppskattningsvis 8 företag skulle vara skyldiga att betala den här summan i nuläget. Med tanke på gruvdriftens användning av miljögifter och sprängämnen och gruvnäringens oåterkalleliga inverkan i miljön kunde denna summa vara också högre.

Mellan 2013 och 2021 måste staten finansiera 8 fall av hantering av allvarliga miljörisker på grund av verksamhetsutövarnas insolvens, och summan av detta uppgick till cirka 153 miljoner euro. Av dessa 8 fall, var hälften företag inom malm-och mineralbrytning.

Det är tydligt att verksamhet inom malm-och mineralbrytning sannolikt kan orsaka omfattande och kostsamma miljöskador, och ska därför ha en högre avgiftsskyldighet som motsvarar de verkliga riskerna. Oljeraffinaderier och annan storskalig kemisk industri klassas ändå näst lägst till klass 4, med en årsavgift på endast 1200 euro. (Årsavgiften i denlägsta riskklassen är på en symbolisk nivå endast 200 euro).

Vi ser att det finns goda skäl att se över nivån i alla klasser och höja dessa så att de motsvarar verkligheten. Samtidigt ser vi att klassificeringen sektorvis inte alltid ser ut att vara rättvis. Enligt en sektorvis granskning skulle avfallshanteringssektorn stå för den största sammalagda inbetalningen av avgifter (580 000€), nästan 200 000 € mera per år än malm-och mineralbrytning (400 000€), metallindustrin (400 000€) och den kemiska industrin (390 000€).

I och med att avfallshanteringens syfte är att motarbeta miljöföroreningar- och skador, upplevs denna betalningsbörda som orättvis. Med högre kostnader kommer avfallshanteringens möjligheter att motarbeta miljöföroreningar minska, vilket skulle göra miljöskadefonden kontraproduktiv.

Enligt Natur och Miljö kunde avgiftsberäkningen med fördel göras mer realistisk och rättvis.

Vänligen,

Camilla Sederholm

Verksamhetsledare

Natur och Miljö rf

Taggar