Inbegärt utlåtande om genomförandet av besluten från FN:s konferens om hållbar utveckling i Johannesburg

Utlåtande , Publicerat:

Till Miljöministeriet
Referens: YM/5/329/2002

Natur och Miljö r.f. har tagit del av besluten från Johannesburgkonferensen och vill härmed inlämna följande utlåtande om vad de innebär för Finlands del:

1. Allmänt om Johannesburgkonferensen

På Johannesburgkonferensen förband sig världssamfundet att fortsätta arbeta tillsammans för att uppnå en mer hållbar utveckling. Länderna deklarerade, att de fortfarande ämnar följa Riodeklarationen och genomföra åtgärdsprogrammet Agenda 21 från UNCED-konferensen år 1992. Johannesburgkonferensen svarade emellertid inte mot de uppenbara behoven av konkreta åtgärder och preciserade handlingsprogram för att råda bot på de globala och universella miljö- och utvecklingsproblemen. En bidragande orsak var klyftan mellan å enda sidan de länder, där fattigdom är den primära orsaken till miljöproblem och å andra sidan de länder, i vilka överkonsumtionen utgör den största utmaningen för att uppnå en mer hållbar utveckling.

2. Nationella prioriteter för Finland

Natur och Miljö vill för Finlands del särskilt lyfta fram Johannesburgkonferensens krav på en miljöanpassning av produktions- och konsumtionsmönstren (III. Changing unsustainable patterns of consumption and production). Finland bör som ett välfärdsland tillhörande den industrialiserade delen av världen eftersträva att bli en föregångare för utvecklandet av mer hållbara konsumtionsmönster. Den nuvarande energi-, material och utsläppsintensiva livsstilen skall inte vara en förebild för andra länders utvecklingsstrategier.

Välfärden bör i framtiden skapas med mindre insatser av ändliga naturresurser, genom ett hållbart nyttjande av förnyelsebara resurser och med mindre miljöskadliga effekter. Produktionssystemen, som skall tillgodose människors behov, bör anpassas till miljöns bärkraft. Sålunda är även åtgärdsprogrammets fjärde kapitel gällande hållbart utnyttjande av naturresurserna (IV. Protecting and managing the natural resource base of economic and social development) av central betydelse.

2 a) Miljöanpassning av produktions- och konsumtionsmönstren

Finland bör anta utmaningen att finna nya sätt att bryta kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och sänkt miljökvalitet (14 ). I många fall kan marknadsbaserade mekanismer tillämpas, men dessa kräver även statliga åtgärder och instrument, som internaliserar miljökostnaderna (18 b) av produktionen och användningen av produkter och tjänster.

Politiken kvarstår som ett centralt verktyg för att befrämja hållbar utveckling. Natur och Miljö anser, att de ekologiska aspekterna av hållbar utveckling sällan beaktas i tillräckligt hög grad i kommunalt och statligt beslutsfattande, exempelvis i frågor gällande markplanering och investeringar i infrastruktur (jfr 18). Finland bör fortsätta arbeta enligt strategin, att principerna för hållbar utveckling skall beaktas inom politikens alla sektorer. Detta gäller såväl nationellt som inom ramen för EU (den s.k. Cardiff-processen).

Konsumentupplysning är ett effektivt styrmedel för att befrämja mer hållbar konsumtion. Nya och förbättrade åtgärder kan utvecklas genom samarbete mellan olika aktörer i samhället (14 d, e). Finland bör värna om opartiska miljöinformationssystem, som exempelvis officiella miljömärken.

Staten och kommuner kan driva på utvecklingen av en miljöanpassad produktion genom mer ambitiösa miljömässiga och etiska kriterier för offentlig upphandling (18 c). Finland bör även verka för att EU:s konkurrenslagstiftning, som för tillfället utgör ett hinder för en mer ambitiös tillämpning av detta verktyg, anpassas till miljöpolitikens krav.

Natur och Miljö beklagar, att Johannesburgkonferensens åtgärdsprogram i många fall jämställer renare teknologi, som utnyttjar fossila bränslen, med energisystem baserade på förnyelsebara resurser. Finland, som har goda förutsättningar att höja de förnyelsebara källornas andel av primärenergin, bör prioritera dessa i sin energipolitik (19 c). Utnyttjande av förnyelsebara energikällor kan även ha negativa miljöeffekter, vilka självfallet bör minimeras.

Till de i kapitel 3 nämnda åtgärder, som Finland redan vidtagit, hör bl.a. det nationella programmet för energisparande (19 h). Utan att vänta på nya toppmöten om hållbar utveckling bör Finland höja ambitionsnivån för energisparandet och på så sätt driva den positiva utvecklingen framåt.

De nuvarande transport- och trafiksystemen i Finland fungerar inte i enlighet med en hållbar utveckling. Trafiksektorn bör målmedvetet eftersträva att bl.a. minska markanvändningen, utveckla trafikplaneringen, förbättra kollektivtrafiken, höja energieffektiviteten, utnyttja förnyelsebara bränslen samt att minska utsläppen av koldioxid och hälsoskadliga ämnen (jrf 20). En central utmaning för ändringen av produktions- och konsumtionsmönstren är att minska rese- och transportbehoven på såväl, lokal, nationell som global nivå.

Genom att styra in produktions- och konsumtionsmönstren i en mer hållbar riktning kan även många avfallsrelaterade problem åtgärdas. Johannesburgkonferensens åtgärdsprogram betonar vikten av att förebygga uppkomsten av avfall (21). Trots att förebyggande av avfall är det primära målet i den redan tio år gamla finländska avfallslagen har utvecklingen gått trögt framåt. Även för återvinningens del återstår mycket att göra. Genom att utvidga producentens ansvar till avfallshanteringen kunde starkare incentiv skapas att redan i produktutvecklingsskedet hitta mera resurssnåla lösningar.


2 b) Hållbart utnyttjande av naturresurserna

Finland är rikt på förnyelsebara naturresurser, men nyttjandet är i dag inte alltid hållbart. De näringsgrenar, som använder förnyelsebara naturresurser, har en viktigt roll i en regionalt balanserad utveckling. Hållbart utnyttjande av naturresurserna bör få en hög prioritet i den finländska strategin för hållbar utveckling.

Utgångspunkten för en hållbar fiskeripolitik bör vara, att på lång sikt öka de naturliga fiskstammarna till en nivå som kan ge ett maximalt hållbart uttag (30 a). Det finns ett stort behov av praktiska åtgärder, som skulle stärka fiskpopulationernas naturliga reproduktionsförmåga, exempelvis restaurering och skydd av fiskens förökningsområden (31 c). Utplantering av yngel får inte äventyra den genetiska mångfalden hos de ursprungliga fiskarterna. Fiskodling kan utgöra en del av en hållbar fiskeripolitik såvida miljöeffekterna kan reduceras till en acceptabel nivå (30 h).

Det är även i Finlands intressen att minska de negativa miljöeffekterna av fartygstrafiken genom åtgärder av internationella organisationer som IMO (jfr 33 a, b).

Biodiversiteten är en ovärderlig resurs, som utgör basen för människans välbefinnande på jorden. Bevarandet av biodiversiteten är en gemensam global angelägenhet (42). Finland bör föregå med gott exempel genom att vita åtgärder för att hejda hoten mot arterna och minskningen av den biologiska mångfalden inom landets gränser. Genom biståndspolitiken kan Finland förbättra skyddet av biodiversiteten även i andra delar av världen.

Skogsresurserna har en särskild betydelse för Finland. För att uppnå skogspolitikens uttalade målsättning om en hållbar utveckling bör större vikt fästas vid skogsbrukets ekologiska och sociala aspekter. Hittills har genomförandet av det Nationella skogsprogrammet 2010 inte uppfyllt kraven på balanserade åtgärder.

3) Natur och Miljö befrämjar genom sin verksamhet en hållbar utveckling

Natur och Miljö är en riksorganisation för miljövård. Förbundets centrala målsättning är att befrämja hållbar utveckling. En viktig del av förbundets verksamhet består i att sprida miljöinformation på svenska till medlemskåren och allmänheten. Konsumentupplysning och livsstilsfrågor har länge varit ett viktigt tema för Natur och Miljö och förbundet vill även i fortsättningen stöda nationella och lokala initiativ för att miljöanpassa produktions- och konsumtionsmönstren.

Förbundet drev en framgångsrik gräsrotskampanj med temat "Handla miljövänligt" under 1980- och 90-talet. Under de tre närmaste åren (2003-2005) kommer Natur och Miljö att fokusera på temat "Miljöhänsyn i vardagen". Kampanjverksamheten kommer att ta upp frågor med anknytning till bl.a. byggande och boende, mat och livsmedel samt trafik.

Högaktningsfullt,

Bernt Nordman
verksamhetsledare

Taggar

Du kanske också är intresserad av...