Vi värdesätter din integritet

Vi använder cookies för att förbättra din surfupplevelse, visa personligt anpassade annonser eller innehåll och analysera vår trafik. Genom att klicka på "Acceptera alla" samtycker du till vår användning av cookies.Läs mer om de cookies vi använder.

Vi värdesätter din integritet

Vi använder cookies för att förbättra din surfupplevelse, visa personligt anpassade annonser eller innehåll och analysera vår trafik. Genom att klicka på "Acceptera alla" samtycker du till vår användning av cookies.Läs mer om de cookies vi använder.

Dina cookieinställningar har sparats.

Utlåtande till riksdagens miljöutskott om förändring i miljöskyddslagens 18 § och 103 § (avloppsvattens ärendet)

Utlåtande , Publicerat:

Till riksdagens miljöutskott

Natur och Miljö uttrycker sin tacksamhet över att bli hörd vid behandlingen av förändringen i miljöskyddslagen och vill som sin åsikt framföra följande:

Allmänna synpunkter

I grundlagens 20 § anges att alla finländska medborgare har rätt till en frisk och mångsidig natur, vilket även innebär att det är varje medborgares skyldighet att rena de utsläpp han eller hon skapar. Natur och Miljö anser därmed att principen om att förorenaren betalar bör tillämpas för avloppsvatten liksom all annan miljöförstörande aktivitet.

Natur och Miljö uttrycker sin oro för att ständiga små lagförändringar och en eventuell omarbetning av förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattenverkens avloppsnät (542/2003) skadar lagens trovärdighet bland medborgare samt att detta leder till ytterligare fördröjning av genomförandet.

Natur och Miljö vill tydligt betona vikten av hur förordningen (542/2003) tolkas. I den aktuella propositionens motiveringar omtalas endast reningsprocenten som definieras i förordningens 4 §. Natur och Miljö vill påpeka att förordningen bygger på 3 § 4 mom. som definierar absoluta belastningsvärden, inte reningsprocent;

4) belastningstal för glesbebyggelsen den genomsnittliga belastning som de obehandlade avloppsvatten, som en boende orsakar i gram per dygn (g/d), varvid värdet ett för belastningstalet avser en dygnsbelastning på 50 g/d med organisk materia uttryckt som biologisk syreförbrukning under sju dagar (BSF7), 2,2 g/d totalt fosfor och 14 g/d totalt kväve,

När kraven för reningsgrad samtidigt beaktas är utsläpp på 5 g organiskt material, 0,33 g fosfor och 8,4 g kväve per dygn och person godkända. Fastigheter behöver alltså inga reningsverk för att uppfylla en reningsprocent, så länge som belastningsvärden per person och dygn inte överskrids. En torrtoalett räcker. I den aktuella propositionens motiveringar framgår det att några instanser efterlyser en tydligare definition av ”ringa belastning”. Natur och Miljö påpekar att de absoluta utsläppsvärdena i förordningens 3 § 4 mom. är både tydliga och entydiga.


Detalj kommentarer till 103 §

3 mom.
1. punkt
Natur och Miljö stöder förslaget att fastigheter som inom en snar framtid kommer att anslutas till det kommunala avloppsnätverket beviljas undantag, men påpekar att få kommuner i dagsläge har resurser att inom en snar framtid kraftigt utvidga sitt avloppsnätverk.

2. punkt
En entydig åldersgräns har motiverats med att detta skulle underlätta arbetet för den kommunala miljövårdsmyndigheten, vilket Natur och Miljö stöder. Natur och Miljö förstår tanken att utgå ifrån en social faktor som är entydig, men anser ändå att en åldersgräns är orättvis då många pensionärer har bättre förutsättningar att sköta vattenreningsinvesteringar än vissa unga barnfamiljer.

3. punkt
Natur och Miljö är bekymrad över att dessa grunder för undantag kommer att vara svåra att beakta i praktiken.


4 mom.
Natur och Miljö anser, att den föreslagna ändringen skulle leda till en orimlig belastning för kommunernas miljövårdsmyndigheter. I propositionens motiveringar nämns att kommunerna hittills under övergångstiden betraktat fastighetens karaktär och området där fastigheten befinner sig i undantagsprövningen, medan prövning på basis av personliga egenskaper upplevts som problematiska. I praktiken skulle det att vara mycket svårt för kommunernas miljövårdsmyndigheter att bevilja undantag baserat på uppgifter de inte har fri tillgång till, t.ex. fastighetsägarens långvariga sjukdom. I dagsläge finns det inga system för att dela denna typ av information. De kommunala miljövårdsmyndigheternas resurser är begränsade och Natur och Miljö är mycket oroade över att de undantagsvillkor som nämnts skulle leda till att miljömyndigheterna skulle belastas för mycket med uppgifter som de inte har möjlighet att sköta effektivt då undantagsbesluten från fall till fall måste granskas vart femte år.


Högaktningsfullt,
Vattenvårdsexpert Lena Avellan
Natur och Miljö rf

Taggar

Du kanske också är intresserad av...