Inbegärt utlåtande till VEHA-kommitténs utkast till för implementering av vattenramdirektivet nödvändig reglering på förordningsnivå

Utlåtande , Publicerat:

Till Miljöministeriet
Referens: YM021:00/2004

Natur och Miljö har tagit del av förslagen och vill som sin åsikt framföra följande:


Allmänt

Förslaget till förordning om vattenförvaltning utgör ett viktigt komplement till den tidigare godkända lagen om vattenvårdsförvaltning (1299/2004) när det gäller implementeringen av EU:s vattenramdirektiv. Natur och Miljö konstaterar, att VEHA-kommittén har nöjt sig med en miniminivå, d.v.s. implementering av direktivet och tyvärr inte utnyttjat möjligheten att i samma veva gå länge i utvecklandet av vattenförvaltningen på nationell nivå.

I samband med beredningen av lagen om vattenvårdsförvaltningen ansåg Natur och Miljö i sitt utlåtande 10.12.2003, att det var beklagligt, att inte alla förordningsförslag var klara parallellt med lagen. När nu förslaget till en viktig förordning är sänt på remiss kan man igen konstatera, att ett centralt verktyg, d.v.s. metoden för klassificering av ytvattendragen tillstånd, ännu inte är färdig. För att på ett uttömmande sätt kunna ta ställning till VEHA-kommitténs förslag, borde mera information om bedömningsmetoden, som ännu utarbetas av SYKE (motiveringarna, s 6).

Kravet på utredning av de verksamheter som påverkar vattendragens tillstånd (kapitel 2) samt uppföljningssystemet (kapitel 4) är viktiga förbättringar jämfört med nuläget. Den gamla användbarhetsbedömningen har gett en bristfällig bild av vattendragens tillstånd. Natur och Miljö befarar dock att miljöcentralernas nuvarande resurser inte kommer att räcka till för att utföra tillräcklig grundliga utredningar. Ett grundläggande problem i förslaget är, att miljöförvaltningen inte får nya befogenheter att kräva utredningar. Det är inte heller rimligt, att utgå ifrån att reformen inte skall få öka resursbehovet inom förvaltningen. Detta kan leda till att de förväntade miljövinsterna uteblir. Denna reform vore ett lämpligt tillfälle att utvidga principen om att förorenaren skall betala (Polluter Pays Principle) från nuvarande i miljötillstånd fastställda utredningsplikter.

Till VEHA-kommitténs uppgifter här även att granska frågan om hur diffus belastning kan regleras lagstiftningsvägen (remiss begäran 9.6.2006). Natur och Miljö anser att kommitténs förslag på denna punkt ännu är helt otillräckligt och förväntar sig att konkreta förslag skall ingå i kommitténs slutliga betänkande.


Detaljerade kommentarer

2 kapitlet

Förordningen bör ge så tydliga ramar som möjligt. Förslaget till § 3 är ett exempel på motsatsen, d.v.s. förordningen skapar nya tolkningssvårigheter. Enligt 2 mom kan man i de grundläggande utredningarna granska vattendragen i större grupper. Även om denna princip kan vara ändamålsenlig i vissa fall, kan det även försvåra effektivt vattenskydd om helheterna blir för stora. Natur och Miljö bedömer, att den geografiska avgränsningen av utredningarna långt kommer att styra avgränsningarna för åtgärdsprogrammen.

Natur och Miljö anser, att man i förordningens § 3 tydligare bör precisera i vilka fall eller på vilka grunder det är tillåtet att klumpa ihop olika vattenförekomster.

4 §

Enligt förslaget skall den regionala miljöcentralen sammanställa utredningar över vissa specialområden. Av områden med särskilda naturområden, har punkt 3 avgränsats till att gälla endast Natura 2000-områden. Natur och Miljö vill påpeka, att det även kan finnas skyddsområden, som inte hör till Natura 2000-nätverket, vilkas naturvärden är beroende av vattenkvaliteten och vattendragens tillstånd. Natur och Miljö föreslår följande formulering i punkt 3:

3) Natura 2000-verkostoon kuuluva alue tai muu vastaava luonnonsuojelualue, jolla veden tilan ylläpito...

5 §

Genom att klassificera en vattenförekomst som kraftigt modifierad sänks miljökraven enligt § 23-25 i vattenramlagen. Det är därför synnerligen väsentligt, att kriterierna för definiering av kraftigt modifierade vattendrag är så snäva, att de inte kan missbrukas. Det är även viktigt, att det område, som klassas som modifierat avgränsas så snävt som möjligt. Exempelvis behöver inte en damm leda till att en hel å klassas som modifierad.

I motiveringarna till paragrafen bör man tydligt skriva in en hänvisning till vattenramlagens (§ 2) definition av vattenförekomst, enligt vilken en vattenförekomst kan vara endast en del av en bäck, å, älv etc.


3 kapitlet

§ 9 inklusive bilaga 1

De i bilaga 1 presenterade principerna för bedömning av vattendragens ekologiska tillstånd är i praktiken direkt kopierade ur vattenramdirektivet. En operationalisering kräver ännu omfattande preciseringar. Natur och Miljö efterlyser VEHA-kommitténs åsikter om detta och vill uttrycka sin oro för att klassgränserna för de olika parametrarna blir för låga. Den fortsatta beredningen av klassificeringsmetodiken är av största betydelse för slutresultatet.

Klassificeringen bygger på ett flertal biologiska och hydro-morfologiska parametrar. Både i förordningen samt bakgrundsdokumentet förblir det dock oklart hur den slutliga klassificeringen kommer att räknas ut utgående från de olika parametrarna. Enligt motiveringarna skulle klassificeringen av det ekologiska tillståndet ske med hjälp av ett medeltal av de olika delpoängen. Natur och Miljö är rädd ör att detta leder till att negativa trender gällande visa viktiga parametrar begravs i medelvärden. I stället borde man tillämpa försiktighetsprincipen och göra bedömningen enligt den parameter som få de lägsta poäng (”one out – all out”).

Det är även skäl att notera, att olika biologiska parametrar kan ha olika tyngd i olika delar av landet. T.ex. anses inte makrovegetationen spela en lika viktig roll i kustvattnen i norr som i söder. Detta kan korrigeras genom att anpassa klassgränser för olika typer.


4 kapitlet

§§ 15 och 16 om övervakning

Enligt förslaget till 15 § skall miljöcentralen definiera behovet av övervakning (monitoring). Enligt förslaget skall övervakningsprogrammet vara en kombination av myndigheternas och verksamhetsidkarnas övervakningsverksamhet.

Förslaget till § 16 är skrivet i passiv, vilket innebär att de regionala miljöcentralerna inte kan kräva övervakningsundersökningar av någon annan part. De föreslagna formuleringarna skulle inte ha någon direkt inverkan på verksamhetsidkarnas övervakningsskyldigheter, som definieras på basen av miljöskyddslagen i samband med miljötillståndsförfarandet. Den föreslagna formuleringen kan inte heller anses innebära, att miljöcentralen själv vore skyldig att utföra nödvändig uppföljning.

Paragraferna 15 och 16 är av VEHA-kommittén formulerade så, att den regionala miljöcentralen inte har några medel med vilken den kan garantera att tillräcklig uppföljning utförs. Enligt bilaga V till vattenramdirektivet skall medlemsstaterna övervaka parametrar som indikerar statusen för varje relevant kvalitetsfaktor (stycke 1.3).

Eftersom förordningen inte definierar tillräckligt tydligt hos vem ansvaret för genomförandet av uppföljningen ligger, bedömer Natur och Miljö, att förslaget inte i tillräcklig grad uppfyller kraven i direktivet.

Enligt punkt 13.6 i bilaga V till direktivet, bör övervakningsprogrammet fästa särskilt vikt vid verksamhet som kan påverka skyddade livsmiljöer och artskyddsområden. I förslaget till förordning finns inga särskilda skrivningar om detta, vilket kan antas leda till att denna fråga inte får tillräcklig uppmärksamhet.

Natur och Miljö anser, att förslaget till förordning inte uppfyller vattenramdirektivets krav på att vid övervakning fästa särskild vikt vid verksamhet som kan påverka skyddade livsmiljöer och artskyddsområden.

§§ 17 och 19

Som ovan i inledningen konstaterades, är Natur och Miljö orolig över hur övervakningen skall kunna genomföras utan betydande tilläggsresurser. De begränsade resurserna leder till en trade-off situation mellan provtagningspunkternas täthet (§ 17) och provtagningsfrekvensen (§ 19). För många biologiska parametrar är de föreslagna provtagningsfrekvenserna synnerligen långa, vilken kan skapa problem för klassificeringen.


5 kapitlet

§§ 24 och 25 inkl bilaga 6

Enligt § 12 i vattenramlagen skall förvaltningsplanens åtgärdsprogram uppgöras för att de uppställda miljömålen skall uppnås. Även om de lagstadgade skyldigheterna, som hör under kategorin ”grundläggande” åtgärder (§ 24 i förslaget till förordning), utgör en självklar utgångspunkt, kommer miljömålen i många fall inte att kunna uppnås utan ambitiösa ”kompletterande” åtgärder (§ 25 i förslaget). Särskilt § 25, men gärna även § 24 borde därför innehålla en hänvisning till miljömålen. Den föreslagna formuleringen, där man hänvisar till vissa typer av åtgärder, betonar fel aspekter. En bättre formulering skulle lyda:

Toimenpideohjelmassa tulee esittää asetettujen ympäristötavoitteisiin pääsemiseksi tarvittavat vesienhoitolain § 12:ssa tarkoitetut vesienhoidon täydentävät toimenpiteet.

Det är även viktigt att notera, att punkt b i bilaga 6 inte är en uttömmande lista över åtgärder, utan endast en beskrivning av olika tänkbara typer av åtgärder, som kan bidra till att miljömålen uppfylls.


Högaktningsfullt,


Bernt Nordman, verksamhetsledare
Natur och Miljö rf

Taggar

Du kanske också är intresserad av...