Kommentarer till Finlands Miljöcentrals bakgrundsrapport för beredning av programmet ”Vattenskyddets riktlinjer 2015”

Utlåtande , Publicerat:

Till Miljöministeriet
Hänvisning: YM6/400/2006

Natur och Miljö har tagit del av bakgrundsrapporten för beredningen av programmet ”Vattenskyddets riktlinjer 2015” och vill som sin åsikt framföra följande:

1. Allmänt

Bakgrundsrapporten om vattenskyddets riktlinjer 2015 bildar en omfattande, men dock svåröverskådlig helhet. De olika delrapporterna sammanfattar den nuvarande kunskapsbasen och pekar på tänkbara åtgärder, men ger tyvärr inga entydiga svar på den centrala frågan gällande hur olika åtgärdshelheter kan bidra till att uppnå miljömässiga mål. Natur och Miljö anser, att utformningen av de tre alternativa scenarierna varit misslyckad. Definitionen av de olika alternativen har gett rum för alltför stora tolkningsmöjligheter gällande vilka åtgärder som är nya.

Bakgrundsrapporten visar klart, att nuvarande vattenskyddsmål och på dem baserade åtgärder är otillräckliga i många hänseenden. Natur och Miljö anser att det fortfarande, trots exempelvis den nya vattenvårdsförvaltningen och statsrådets Östersjöprogram, finns ett stort behov av ett nytt och ambitiöst statsrådsbeslut om riktlinjerna för vattenskyddet.

Den grundläggande skillnaden jämfört med statsrådets senaste principbeslut ”Målen för skydd av vattnen fram till år 2005” är att den övergripande målsättningen för vattenskyddet nu är fastställd i den nya lagen om vattenvårdsförvaltningen: Alla vattendrag skall vara av god ekologisk status senast år 2015. För att denna miljömålsättning skall uppfyllas, måste konkreta åtgärder för att minska utsläpp samt att restaurera och vårda vattendragen genomföras.

Den centrala funktionen för de nya riktlinjerna för vattenskydd är att ge ramar för de regionala och lokala förvaltningsplanerna och åtgärdsprogrammen som uppgörs för vattenvården. Natur och Miljö förväntar sig, att de nya riktlinjerna för vattenskydd skall utarbetas utgående från en nationell bedömning av vilka utsläppsmål och åtgärder som krävs för att alla vattendrag skall vara i minst god ekologisk status.


Riktlinjerna skall styra dels utarbetandet av de regionala förvaltningsplanerna, men även nationella beslut om exempelvis jordbrukets miljöstöd eller stöd till skogsbruket.

2. Kommentarer gällande vissa delrapporter

2.1 Sammanfattningen (del I)

I presentationen av vattendragens tillstånd används den föråldrade användbarhetsklassificeringen, trots att man på flera andra ställen i rapporten poängterar vikten av att inkludera ekologiska parametrar vid mätning av vattenkvalitet. Denna klassificering ger en snedvriden bild av vattnens tillstånd. Trots att t.ex. över 80 % av våra sjöar är i gott eller utmärkt tillstånd bor en stor del av människorna kring sjöar med sämre vattenkvalitet.

I kapitel 4.1.2, tabell 2 blandas samman pengar som använts till vattenskyddet med jordbrukets miljöstöd. Jordbrukets miljöstöd kan huvudsakligen ses som ett miljöneutralt gårds- eller produktionsstöd. Endast en liten del går av stödet går till egentligt vattenskydd.

I tabellen i kapitel 4.3 beskrivs förväntade förändringar som kan vara betydelsefulla för vattenskyddsarbetet. Beträffande klimatförändringen förbiser rapporten, att klimatförändringen kommer att ha stor inverkan på havsisens utbredning, vilket i sin tur kan ha dramatiska effekter på havsekosystemens funktion.

2.2 Reducering av övergödning (del II)

Natur och Miljö anser, att övergödningen fortsättningsvis är det största enskilda problemet i våra vatten. Jordbruket är utan tvekan den största källan till närsalter, varför effektiva utsläppsminskande åtgärder behovs inom denna sektor. Åtgärdshelhet c är miljömässigt det mest realistiska alternativet. Den interna belastningen är stor, vilket accentuerar behovet av att minska den externa belastningen.

Natur och Miljö vill i detta sammanhang peka på behovet av helhetssyn på näringsämnenas kretslopp. I dagens läge fokuserar reningen av avloppsvatten endast på att avlägsna kväve och fosfor från avloppsvattnet, men föga uppmärksamhet fästs vid möjligheterna att återföra näringen till produktiv mark. Urinseparering och komposterande toaletter är reella alternativ också för året om bostäder och kommunal rening.

Det finns en uppenbar risk, att den nya förordningen om avloppsrening i glesbygden kan leda till att de kommunala reningsverken blir överbelastade med sämre reningsgrad som följd.

Jordbrukets miljöstödsprogram är en av de viktigaste styrmekanismerna för att få bukt med utsläppen från jordbruket. Därför är det viktigt att åtgärder som i dagens läge finns i specialmiljöstödet, som bredare skyddszoner, byggnad av våtmarker och ekologisk odling används i större utsträckning. Åtgärderna bör i första hand riktas till nyckelområden, t.ex. åkrar som sluttar kraftigt mot vattendrag. Vid utarbetande av riktlinjer för vattenskyddet bör trädgårdsodlingens särskilda problem uppmärksammas.

Den diffusa belastningen från skogsbruket uppmärksammas endast i liten omfattning i rapporten. Det är sannolikt, att skogsbrukets negativa inverkan på vattendragen ökar, om den nuvarande trenden med mer gödsling av bl.a. torvmarker fortsätter.

Eftersom både fiskodlingen och pälsnäringen är lokalt stora belastningskällor, borde åtgärdsförslag utarbetas även för dessa sektorer. I avsnittet om fiskodling konstateras, att målen uppnåddes främst tack vare minskad produktionsvolym, vilket innebär att problemen igen ökar om produktionsvolymen ökar.

Även om trafikens andel av kvävebelastningen är märkbar, saknas en analys av hur kväveutsläppen skulle kunna minskas. Resten av den atmosfäriska depositionen nämns inte med ett ord.

2.3 Reducering av skador från vattenbyggande och reglering samt vattendragens iståndsättning (del IV)

Natur och Miljö anser, att rapporten inte fäster tillräckligt stor vikt vid de negativa effekterna av småskaliga muddringar. Särskilt i kustregionen utgör muddringar ett växande hot mot undervattennaturen. När strandbyggande utvidgas till allt sämre stränder vid grunda havsvikar och motorbåtstrafiken ökar, ökar samtidigt intresset för muddringar i grunda havsområden. Den sammanlagda effekten av flera mindre muddringar på ett begränsat områden, t.ex. en havsvik, kan vara betydande. Dessa typer av vattenmiljöer är ekologiskt viktiga områden med hög biologisk produktion.

2.4 Skydd av vattennaturen och säkrande av vattenmiljöns mångfald (del VI)

VELMU-processen har till följd av bl.a. bristfällig finansiering framskridit betydligt långsammare än väntat. Behovet av information om undervattensnaturen är fortfarande akut, vilken bör beaktas i utarbetandet av riktlinjerna för vattenskyddet.

Nya arter introduceras i våra kustmiljöer hela tiden. Dessa invandrararter påverkar de inhemska arterna och ekosystemen samt kan ställa till med stora ekonomiska skador bl.a. genom att sprida främmande patogener. Därför är det viktigt att Finland tar även detta problem på allvar. Den första naturliga åtgärden är att ratificera IMO:s avtal om behandling av barlastvatten.

3. Synpunkter på beredningen av riktlinjer för vattenskyddet 2015

Natur och Miljö förväntar sig att de instanser som getts möjlighet att kommentera bakgrundsrapporten även hörs vid beredningen av statsrådets principbeslut.


Högaktningsfullt,

Bernt Nordman,
verksamhetsledare

Taggar

Du kanske också är intresserad av...