Ingebärt utlåtande om flygekorrarbetsgruppens rapport

Natur och Miljö har tagit del av flygekorrarbetsgruppens rapport och vill som sin åsikt framföra följande:

1. Inledning, arbetsgruppens uppgift

Jord- och skogsbruksministeriets flygekorrarbetsgrupp hade i uppdrag att befrämja skyddet av flygekorren genom att förbättra och utveckla informationsutbyte mellan skogs- och miljömyndigheterna, utveckla samarbetet mellan olika centrala aktörer samt att utarbeta konkreta åtgärdsförslag. Arbetsgruppen har koncentrerat sig på lagparagrafer, men inte i tillräckligt hög grad beaktat flygekorrens biologi. Natur och Miljö anser, att arbetsgruppen presenterar förslag som skulle försämra skyddet av flygekorren och att de således står i strid med arbetsgruppens uppgift.

2. Arbetsgruppens sammansättning

Natur och Miljö vill fästa uppmärksamhet vid att markägarintressen var representerade i arbetsgruppen, medan experter på flygekorrens biologi endast har hörts vid enstaka tillfällen och inte undertecknat arbetsgruppens betänkande. Det finns således orsak att ifrågasätta arbetsgruppens kompetens att utforma ändamålsenliga riktlinjer för att befrämja skyddet av flygekorren.

3. Flygekorrstammens storlek

Uppskattningar av flygekorrpopulationens storlek är förknippade med stor osäkerhet. Fortfarande saknas en vetenskapligt utförd och på fältobservationer baserad utredning om storleken av flygekorrstammen i Finland. Arbetsgruppen hänvisar på ett missvisande sätt till professor Hokkanens uppskattning av flygekorrpopulationen i WWF:s rapport från år 1996. Genom atlasundersökningar har man trovärdigt visat att flygekorrstammen minskat, men gissningar om populationens storlek kan lätt vilseleda utvecklandet av skyddsåtgärder. Utöver det totala antalet flygekorrar är det även av största vikt att känna till och beakta andra faktorer som påverkar populationen, t.ex. hur fragmenterad livsmiljön är.

Natur och Miljö vill framhålla, att försiktighetsprincipen bör tillämpas vid utformandet av riktlinjer för skyddsåtgärder så länge tillförlitliga siffror på stammens storlek inte finns att tillgå. Det finns ett behov en riksomfattande och grundlig inventering av den typ som arbetsgruppen föreslår, men ännu viktigare vore att i det här skedet rikta resurser till forskning kring flygekorrens livsmiljökrav och hur flygekorren påverkas av avverkningar. Natur och Miljö vill även påpeka, att det fortfarande finns olösta metodologiska problem kring inventeringen av hela flygekorrstammen.

4. Rödlistningen

Flygekorren är rödlistad på grund av populationens kraftiga nedgång, vilket påvisats genom såväl atlasinventeringar som regionala studier. Ingenting tyder på att trenden skulle ha vänt, vilket även arbetsgruppen konstaterar. Avverkningarna av för flygekorrarna lämpliga livsmiljöer ser ut att hållas på en hög nivå ännu flera år framöver. Bristen på livsmiljöer är det största hotet mot flygekorren. Natur och Miljö ifrågasätter starkt arbetsgruppens bedömning att flygekorren borde klassas som missgynnad (NT) i stället för sårbar (VU).

5. Skyddet av flygekorren

Natur och Miljö anser att arbetsgruppen har gått in för att tolka detaljer i naturvårdslagen utan att beakta helheten, d.v.s. att Finland har ansvar för flygekorrens fortbestånd i EU. Finland bör eftersträva en gynnsam bevarandenivå, vilket betyder att flygekorrpopulationen skall hållas livskraftig, att artens naturliga utbredningsområde inte skall minska och att det bör finnas tillräckligt med lämpliga livsmiljöer för att upprätthålla populationen på lång sikt.

Naturvårdslagens § 49 är ett verktyg för att uppnå dessa målsättningar. Sålunda måste definitionen av föröknings- och rastplatser samt riktlinjer för hur dessa skall beaktas i skogsbruket utformas så, att de befrämjar uppnåendet av en gynnsam bevarandenivå.

Natur och Miljö anser, att arbetsgruppen har överskridit sitt mandat, när den föreslår nya tolkningar av naturvårdslagen. Arbetsgruppen utgår ifrån att förbudet mot att förstöra och försämra föröknings- och rastplatser endast skulle kräva en avgränsning av en skyddszon med en viss radie omkring kända boträd. Natur och Miljö vill framhålla, att föröknings- och rastplatser kan förstöras eller försämras även av åtgärder utanför en dylik skyddszon. Om exempelvis ett honrevir isoleras från hanrevir genom avverkningar, vägbyggen eller högspänningslinjer omöjliggörs förökningen.

Natur och Miljö anser, att tolkningen av naturvårdslagens § 49 bör basera sig på biologisk sakkunskap om arternas beteende och livsmiljökrav. Föröknings- och rastplatsernas funktioner och betydelse för flygekorren måste beaktas. Till skillnad från tidigare rekommendationer om hur flygekorren skall beaktas vid avverkningar (bl.a. Tapios broschyr, Betänkandet av miljöministeriets flygekorrarbetsgrupp), har jord- och skogsbruksministeriets arbetsgrupp betonat ett juridiskt synsätt. Detta har uppenbarligen bidragit till att arbetsgruppen föreslår tolkningar, som inte uppfyller lagstiftarnas målsättning, d.v.s. att skydda flygekorren.

Arbetsgruppen anser, att § 49 endast gäller små trädgrupper nära boträd och understryker ytterligare att det är frågan om små objekt. När man utgår ifrån terrängen och målsättningen att bevara flygekorren i en skog blir slutresultatet emellertid ofta det som arbetsgruppen beskriver på sid 15, d.v.s. man bevarar betydligt större områden än vad arbetsgruppen föreslår. Arbetsgruppen hänvisar inte till några som helst biologiska undersökningar, som skulle visa, att ett revir som behandlas på basen av de föreslagna tolkningarna skulle bli bebott. Det finns tvärtom skäl att anta, att en betydande del av livsmiljöerna skulle överges av flygekorren.

Arbetsgruppen konstaterar på sid 5 helt riktigt, att lämpliga flygekorrbiotoper inte alltid är bebodda när skogsvårdsåtgärder planeras eller genomförs. Detta bör självklart beaktas även vid definitionen av sparobjekt och det praktiska skogsbruket. Natur och Miljö anser, att arbetsgruppen inte har dragit tillräckligt tydliga slutsatser av detta.

Arbetsgruppen har utarbetat ett förslag till rekommendation för hur föröknings- och rastplatser skall avgränsas och beaktas vid skogsvårdsåtgärder (s.13). I brist på trovärdiga bedömningar av huruvida tillämpningen av dessa riktlinjer verkligen bevarar flygekorrens livsmiljö ställer sig Natur och Miljö reserverat till förslaget. Mera utredningar behövs innan miljöministeriet kan fastställa dylika rekommendationer.

Arbetsgruppen föreslår, att den regionala skogscentralen skall kunna bedöma om flygekorren i tillräckligt hög grad har beaktats enbart på basen av en skriftlig anmälan om användning av skog (förslag 2 b). Med beaktande av flygekorrens biologi och skogsnaturens mångsidighet anser Natur och Miljö, att det alltid behövs fältbesök av sakkunniga för att avgöra om lagens krav uppfylls. Miljöcentalerna bör få tillräckliga personresurser för att kunna erbjuda experthjälp i oklara fall.

6. Ersättningar

Ett praktiskt hinder för en biologiskt meningsfull tillämpning av habitatdirektivet och naturvårdslagen är avsaknaden av ersättningsmekanismer för markägare. Arbetsgruppen anser, att ersättningsfrågan varken faller inom ramen för naturvårdslagen eller skogslagen. Arbetsgruppens argumentation kring varför skogsbrukets miljöstöd inte i högre grad kunde utnyttjas för ersättningar haltar, eftersom det i flygekorrens fall inte är frågan om tidsbundna fredningar på basen av § 25. Natur och Miljö uppmanar jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet att tillsammans utverka tillräcklig finansiering för ersättningsmekanismer.

7. Systemet i praktiken

Arbetsgruppen bedömer att informationsutbytet och samarbetet mellan myndigheter och andra aktörer på vissa områden fungerar "kontrollerat" och på andra områden "från fall till fall". Natur och Miljö efterlyser en noggrannare utvärdering av hur systemen för närvarande fungerar i praktiken. Brister finns, eftersom kända flygekorrevir på flera håll förstörts på grund av avverkningar.

8. Register

Arbetsgruppen har fäst uppmärksamhet vid problemen med flera olika register. I miljöförvaltningens Eliölajit -register (tidigare UHEX) finns inte särskilt många observationer av flygekorre från de senaste 30 åren. Uppföljningen av flygekorrskyddet måste basera sig på ett dylikt offentligt register. Natur och Miljö föreslår därför, att såväl skogscentraler som andra aktörer inom skogssektorn förutsätts lämna in uppgifter om flygekorrobservationer i form av anteckningar på grundkartor eller koordinater till Eliölajit-registret.

Högaktningsfullt

Bernt Nordman,
verksamhetsledare

Taggar